Hoppa till huvudinnehåll

Berit Honga följer patienten till livets slut

Berit Honga
Berit Honga. Berit Honga Bild: YLE/Ann-Sofie Långvik palliativ vård

Berit Honga möter mycket känslor i sitt arbete som palliativ vårdare. Hon är anställd av cancerföreningen inom K5 och gör bland annat hembesök hos dem som behöver vård i livets slutskede, i främsta hand cancerpatienter.

Honga har jobbat 30 år på onkologiska avdelningen på Vasa centralsjukhus. Sedan sökte hon tjänsten som palliativ vårdare för att hon ville gå över till att sköta helheten hos en människa. Inte bara det medicinska.

Vill ge trygghet

Hon ville satsa på patientvård, möta anhöriga och följa patienten till livets slut.


- Det som de behöver är tryggheten, att de vet vem de kan vända sig till om det är något. Att det är någon som följer med dem och de vet att det finns den här tryggheten bakom. Det är det jag vill erbjuda.

Ofta när Berit Honga träffar sina patienter har besöken vid specialsjukvården avslutats och man har övergått till den symptomatiska vården i hemmet. Livet närmar sig slutet.

- Man går igenom situationen med anhöriga och hela familjen och gör en plan. När patienten och anhöriga är hemma är de trygga och vågar ställa frågor. Jag brukar ha dem att berätta själva om sjukdomen. Jag får deras inställning till väldigt många saker. Rätt snart pratar vi om de svåra sakerna, att livet ska ta slut och vad det innebär.

Där är både patienter och anhöriga olika och Berit Honga får respektera att det även finns de som inte vill tala desto mera om sin situation. Men speciellt anhöriga har ett behov av att känna till hur man ska förfara i olika situationer. Även den sjuka själv har frågor kring döden.

- De funderar på hur svårt det är och om man kan få hjälp. Jag kan ju inte ta bort allt det svåra, men det är viktigt att den sjuke själv berättar så att vi kan pröva olika mediciner och hjälpmedel. Men många frågor kretsar kring vad som kommer att vara svårt och hur det kommer att gå till. Jag kan bara säga ungefär vad jag tror, men jag vet inte. Vi tar en dag i gången och vi ser hur det går.

Sätter sina spår

Att hela tiden jobba med personer som är nära döden sätter naturligtvis sina spår, även hos Berit Honga.

- Visst påverkas man. Men jag kan ändå fundera över hur jag själv kommer att reagera. Det är sådant som man bara kan föreställa sig, men jag hoppas att man ska kunna acceptera det. Det är ju en naturlig del eftersom vi vet att vi alla ska dö. Det finns ingen som undkommer det.

- Men det är inget som är främmande för mig och jag tycker åtminstone med de nära och kära som har gått bort att jag kanske har förhållit mig på ett annat sätt än de som inte jobbar med det. Man får kanske en annan inställning till både liv och död, säger Honga.

Läs också

Nyligen publicerat - Österbotten