Hoppa till huvudinnehåll

Den sanne liberalen

Tusenmarkssedel med bild av Anders Chydenius
Tusenmarkssedel med bild av Anders Chydenius tusenmarkssedel med bild av anders chydenius

- Den regleringsfria och livsglada värld som Anders Chydenius representerade sabbades av nationalistiska tänkare som Snellman och Topelius på 1800-talet, hävdar Nils Erik Forsgård.

Chydenius var en klassisk liberal för vilken individens lycka gick framom nationens behov, medan 1800-talets nationsfäder ansåg att nationens intressen är viktigare än individens. Anders Chydenius (1729 – 1803) var österbottnisk präst och riksdagsman, men även en aktiv debattör och skriftställare.

I höstas gav Nils Erik Forsgård ut en bok om denne tjänstehjonens och tryckfrihetens försvarare. Boken heter Ingens herre ingens träl. Där speglas Anders Chydenius´ tankevärld förutom i hans egna texter även i hans samtids reaktioner på de teser han drev.

- Han hade en av Nordens vassaste pennor under slutet av 1700-talet, konstaterar Forsgård och säkerligen även talets gåva, präst som han var, och jag kan tänka mig att det fanns en gnällpöl och ett dvärgagnäll runt honom så som det brukar finnas runt påstridiga intelligenta personer vars argument omgivningen har svårt att bemöta.

Nils Erik Forsgård
Nils Erik Forsgård Nils Erik Forsgård Bild: Schildts & Söderströms nils erik forsgård
Nils Erik Forsgård: Ingen herre ingens träl
Nils Erik Forsgård: Ingen herre ingens träl nils erik forsgård: ingen herre ingens träl

Än idag är han viktig som förebild. För att vara präst så var han överraskande radikal på många punkter. Och han levde i en tid med många inskränkningar. Den tiden kallas frihetstiden och den gustavianska tiden, ungefär från 1760-talet till början av 1800-talet. Då innehade adeln många privilegier och t.ex. bara dom som staten hade beviljat monopol fick idka handel med utlandet.

Fri handel

Anders Chydenius levde under en tid då den rådande doktrinen var merkantilismen som dominerade Europa ungefär från 1400-talet till mitten av 1700-talet. Det var en form av statlig planekonomi som tog sig uttryck i ett vidlyftigt system av subventioner, förordningar, tullar och privilegier. Målet med den statsstyrda ekonomin var att uppnå högsta möjliga grad av nationellt oberoende.

Man försökte därför skydda den inhemska produktinen mot utländsk konkurrens. Idén var att exporten skulle bestå av förädlade produkter och importen av råvaror. Det här försökte Chydenius ändra på. Han ville att även andra än de som tilldelats manufakturprivilegier skulle ha rätt att idka handel med utlandet.

Nordens Adam Smith

Anders Chydenius skrev år 1765 Den nationella vinsten som argumenterade för att en ökad handel är bra även för nationen, inte bara handelsmännen. Han hävdade att om människor inte får rätten att arbeta för sitt välstånd så flyttar de bort och landet lider av brist på arbetskraft.

Adam Smith var ungefär samtida med Anders Chydenius och ungefär tio år senare än Den nationella vinsten skrev den skotske professorn boken An Inquiry into the Nature and Causes of the Wealth of Nations.

Den blev berömd på kort tid och problematiserade merkantilismens idé om att nationen skulle samla stora guld- och silverreserver som skulle användas vd behov, i praktiken till krig. Men Smith hävdade att en nations verkliga värde består i det arbete och i alla de varor som produceras för konsumtion. Produktiviteten var det viktiga och värdet som uppstår vid försäljning av varor.

Det här ledde bort från skråväsende och monopolism och är vad man idag kallar klassisk nationalekonomi. Liksom Anders Chydenius menade Adams Smith att alla människor har rätt att arbeta för sin egen lycka och att handeln mår bäst när den får sköta sig själv, utan ingrepp från staten.

Att det är just Adam Smith som är känd och inte Anders Chydenius, menar Nils Erik Forsgård att beror på att den ena var en landsortspräst som skrev på svenska och den andra en känd professor som skrev på engelska. Båda tänkte att nationen vinner när individen vinner.

Riksdagsmannen som kom, skrev och skickades hem

Den unge Anders Chydenius var med den tidens politiska vokabulär en mössa. Motståndarna var hattar. Hattarna formade ett slags högre samhällselit som återfanns bland tjänstemännen i de centrala adminstrativa organen, bland officerarna vid hovet i Stockholm och de stora handelsmännen.

Mössorna tillhörde en lägre samhällselit som ofta representerades av lantadel och av importörer och handelsmän i de mindre städerna. En konflikt mellan centrum och periferi alltså där hattarna hade haft makten i trettio år.

När Anders Chydenius är riksdagsman 1765 - 66 så tar mössorna makten. Men Chydenius är såpass radikal i sin kritik av mössornas ekonomiska politik att han sparkas ur riksdagen och får återvända hem till Österbotten. Själv såg han sig som en tryckfrihetens martyr.

Det fria ordet

Anders Chydenius ledde kampen mot den rådande censurstadgan. Allt som publicerades skulle passera censor librorum som antingen kunde korrigera ett verk eller förbjuda det. Han anklagades ofta för långsamhet.

Debatten om tryckfrihet var lång och vittförgrenad. De främsta motståndarna var adeln. De fruktade att tryckfriheten skulle utnyttjas till att diskutera adelns privilegier. Det hela var mera en klassfråga än en partifråga.

Chydenius ville avskaffa censuren. Han ansåg att censuren bidrar till rikets svåra ekonomiska och politiska läge genom att hålla folket nedsänkt i okunskapens mörker.

Han förespråkade en självreglerande offentlighet: orimliga påståenden kommer med tiden att förkastas av den läsande offentligheten. Undantagen var skrifter som skändade överhet eller grundlagar eller texter med religiöst innehåll.

Resultatet blev Tryckfrihetsförordningen från 1766 som även innehöll en offentlighetsprincip unik för Sverige.

Den tredje friheten: religionsfriheten

Som präst var Chydenius renlärig, konservativ och ortodox. Men han förespråkade rätt för alla främlingar oberoende av religiös bakgrund att slå sig ner i landet.

De skulle inte behöva bli lutheraner, men nog svära en trohetsed till kungen. Det viktiga är att de ska ha rätt att idka näring, de fria konsterna eller vetenskap.

Han talade alltså inte för fritänkare i allmänhet, men nog för vars och ens rätt att behålla den religion man har.

Allmogens livegna

Den fjärde friheten som Chydenius förfäktade var avtalsfrihet för pigor och drängar som jobbade för mat och husrum på gårdar.

Tjänstehjonen var ett slags livegna som tvingades arbeta ett år i taget för de markägande husbönderna. De hade arbetsplikt från femton års ålder och kunde inte förhandla om sin lön.

Bonden hade rätt att ge stryk eller utnyttja dem sexuellt efter eget godtycke. Chydenius ville att tjänstehjonen själva skulle kunna byta arbetsgivare och förhandla om värdet på sitt arbete.

Men tiden var inte mogen för det här förslaget och det ändrades 1805 först efter Chydenius död.

Alla dessa friheter ledde till samma mål: individens rätt att skapa sig en näring, att uttrycka sin åsikt, att behålla sin religion och att förhandla om priset för sitt arbete.

Med dessa rättigheter skapas ett samhälle som drar till sig dugliga individer och får dem att blomstra, istället för att stöta bort dem.

Läs också