Hoppa till huvudinnehåll

Pekka Poutanen: Varför kan vi inte bygga ordentligt?

Pekka Poutanen
Pekka Poutanen undrar vad som hände med vår finländska stolthet - att bygga hållbara hus? Pekka Poutanen Bild: Elias Poutanen pekka poutanen

Vi skryter ofta med finländskt kunnande. Varför har vi då så många offentliga byggnader som kommit till sitt livs ände redan vid några årtiondens ålder, undrar vår bloggare.

Huvudbyggnaden på Ingvaldsby Västergård byggdes i slutet av 1700-talet, på Östergård vid mitten av 1800-talet och på Lill-Nägels i slutet av 1800-talet. I vår by Jorvas finns flera hus som för länge sedan fyllt 100 år. De har under årtionden reparerats och inredningen har förnyats, men själva huset står stabilt och även kommande generationer kommer att få beundra dessa mästerverk.

Helsingfors planerar att riva ner höghus från 1960-talet. Esbo stadshus har inte fyllt 50 år, men det väntar på rivningsbeslut. Inom huvudstadsregionen har talrika skolor och daghem med fukt- och mögelproblem stängts för eviga tider.

Vi skryter ofta med finländskt kunnande. Vi producerar kvalitetsprodukter, inte några ostasiatiska billighetsprylar. Vi bygger välplanerade, varma och stadiga hus. Men varför har vi så många offentliga byggnader som kommit till sitt livs ände redan vid några årtiondens ålder?

Är det materialets kvalitet eller planerarna och byggarna som inte längre klarar av att åstadkomma ordentliga byggnader?

Saknar byggnadsinspektörerna sakkunskap?

För en familj är det ofta livets viktigaste projekt att bygga ett eget hus och hem. Jag skulle tro att de flesta byggare utgår från att huset håller i minst några generationer. Barnen tar ofta över föräldrarnas hus och livsminnen binder dem starkt till deras barndomshem. Huset sköts, repareras och moderniseras för att bemöta nya tiders krav. Man vet att det inte går att sälja ett hus med fuktskador vidare i normal ordning.

En finländares största egendom finns vanligen i hans bostad och hus. För att bevara värdet av den största och viktigaste "placeringen" tvingas bostadsägaren att sköta sitt hus någorlunda väl.

Med offentliga byggnader är det ofta annorlunda. Statsmakten, kommuner och andra offentliga aktörer vill alldeles för ofta skapa ovanligt, synligt och modernt. Arkitekter och andra planerare vill åstadkomma någonting avvikande och nytt. Byggnadens hållbarhet, funktionsduglighet och förmåga att tåla väder väger inte tillräckligt. Resultatet blir att skolor och daghem i värsta fall måste byggas om redan ett årtionde efter att de tagits i bruk. Kostnaderna för samhället blir stora och livet besvärligt både för barn och familjer.

I Helsingfors centrum finns otaliga byggnader, bostadshus och offentliga byggnader, som för länge sedan fyllt hundra år. De är vackra och välmående. De berättar att vi kan bygga bra och hållbart bara vi vill.

Det är alltid någon som beviljat tillstånd då någonting undermåligt byggs. Alla kommuner har byggnadsinspektörer och ingenjörer som borde övervaka att hus, som byggs för gemensamma skattemedel inte blir ohållbara kråkslott. Sådana här osakkunniga damer och herrar blir dyra för oss medborgare. Är det så att de inte kan sin sak?

Läst Pekka Poutanens blogg.

Läs också