Hoppa till huvudinnehåll

Angela Merkel – Fru Alternativlös

Tysklands förbundskansler Angela Merkel
Tysklands förbundskansler Angela Merkel Bild: EPA angela merkel

Med sin politik håller hon på att söva ner ett helt folk. Sedan Angela Merkel blev tysk förbundskansler år 2005 har ingen egentligen kunnat utmana henne. Med sin stil att leda har hon neutraliserat allt motstånd. Men samtidigt som Merkel är mäktig är hon också maktlös, skriver journalisten Dirk Kurbjuweit i sin bok ”Alternativlos”.

Det är en solig och varm augustidag år 2013. Tillsammans med ungefär tiotusen andra står jag utanför betongkolossen till rådhus i staden Erlangen i norra Bayern. Programmet på scenen är i full gång, men personen som alla står och väntar på har inte ännu inte visat sig.

De flesta jag talar med säger att de har kommit hit för att uttryckligen se henne. Ingen använder i det här sammanhanget ordet höra och det säkert av rätt så goda skäl. Kristdemokraternas valkampanj inför det stundande förbundsdagsvalet följer nämligen ett beprövat mönster. Allt kretsar kring den sittande förbundskanslern och hennes enorma popularitet. Kristdemokraternas egentliga politiska budskap kan klassas som rätt så magert.

Det gäller att säga så lite som möjligt utan att ändå lämna något osagt. Att ta plats, men absolut inte erbjuda någon angreppsyta. Det här kan Angela Merkel och därför sätter man gärna ett likhetstecken mellan förbundskansler Merkel och den kristdemokratiska politiken.

Kampanjen inför förbundsdagsvalet stämplas i de tyska medierna som trög och intetsägande. Alla verkar vara överens om att det finns stora utmaningar och många olösta frågor, men trots det handlar det om kampanj på sparlåga. Kolumnisterna skyller än på politikerna, än på väljarna som inte orkar engagera sig. En ständigt återkommande slutsats är att Merkels popularitet passiverar väljarna.

Står ohotad

En dryg månad senare, den 23 september 2013, står Merkel och hennes kristdemokrater som överlägsna valsegrare. Det kommer nästan till ett läge, där kristdemokraterna kunde ha kommit att styra Tyskland helt på egen hand. Frågan är ändå om Merkel skulle ha varit beredd på det här. Var hon inte trots allt nöjd med att hellre få dela på regeringsansavaret?

Sedan ett drygt år tillbaka leder hon nu en regering, där de socialdemokratiska regeringskumpanerna visserligen har fått igenom en del av sin vilja, men där hon som person och förbundskansler står politiskt totalt ohotad.

Den minimala oppositionen i förbundsdagen, bestående av de gröna och vänsterpartiet Die Linke, utgör inte heller något hot och bland stora delar av befolkningen är hennes popularitet lika intakt som tidigare.

Efter det andra världskriget är Angela Merkel förmodligen den förbundskansler som har mest makt i Tyskland. Det tycks bara falla henne mycket svårt att utnyttja den här maktpositionen för att sätta en riktig prägel på den tyska politiken. Om det här beror på bristande vilja, avsaknad av visioner eller bara en rädsla för att gå miste om den maktposition hon har uppnått är däremot mycket svårt att säga. Det slår journalisten Dirk Kurbjuweit fast i sin bok ”Alternativlos”, alternativlös.

Bild: Micheal Kappeler / EPA cdu

Boken har fått en hel del uppmärksamhet också utanför Tyskland. För en tid sedan publicerade tidningen The New Yorker en lång artikel om Merkel och hennes sätt att leda Tyskland.

Bokens titel syftar för övrigt på ett ord som Merkel själv ofta har använt och som enligt författaren präglar hennes politik. Då Merkel för några år sedan var i färd med att, med hennes egna ord rädda euron och Europa, beskrev hon alla åtgärder som måste genomföras, som just alternativlösa.

Ordet ”Alternativlos” valdes senare till ”Unwort des Jahres” (vilket närmast kan beskrivas som ett negativt laddat icke-ord), i Tyskland för år 2010. Enligt juryn bidrar ordet till att fjärma de vanliga medborgarna från politiken.

Att Merkel själv som person också tycks ha blivit mer eller mindre alternativlös kopplar Kurbjuweit samman med hennes stil att leda sitt parti och landet. Han ställer upp ett antal principer, som han anser att hittills har präglat Merkels tid vid makten.

Merkels ledarskap...

Det första som präglar Merkels ledarskap är hennes stora förmåga att kunna utnyttja gynnsamma situationer. Efter kärnkraftsolyckan i Fukushima år 2011 var Merkel snabb med att gå in för att köra ner kärnkraften i Tyskland. Det är få som idag belastar henne för att bara några månader tidigare ha varit med om det hårt kritiserade beslutet att förlänga driftstiderna för de tyska kraftverken.

Merkel är också en mästare på att följa andra och själv dra nytta av situationen. Så har hon till exempel tagit över många av socialdemokraternas kärnfrågor och till slut har det faktiskt sett ut som om det var hon som från början hade kommit med förslagen.

Merkels politik präglas också av tigande. I en pågående debatt håller hon oftast tyst, tills det står klart vilken sida som kommer att stå som segrare. Den vinnande åsikten blir då också oftast Merkels åsikt och ingen kan med säkerhet säga om det var hennes åsikt från början. Hit hör också att Merkel ofta tar rätt så lång tid på sig att fatta ett beslut. Likaså är det mycket ovanligt att hon skulle sätta upp långsiktiga mål eller hålla sig till någon större vision.

Hamnar hon i trångmål, tillsätter hon ofta olika arbetsgrupper. På så sätt ser det ut som om hon skulle handla, även om det oftast leder till att det stoppar all handling ända fram tills arbetsgruppen avslutar sitt arbete. Då är det i vilket fall som helst inte många som längre bryr sig om det ursprungliga problemet.

Angela Merkel går sällan till direkta angrepp mot sina politiska motståndare. Hon bjuder inte heller på några angreppsytor.

... och vad det leder till

Dirk Kurbjuweit ser Merkels ledarskap som problematiskt för den tyska demokratin. Han talar om att Merkels politik helt håller på att passivera väljarkåren och som exempel tar han bland annat valkampanjen år 2009, där Merkels mål verkade vara att hålla valdeltagandet så lågt som möjligt. Hennes strävan att styra sitt parti allt mer mot den politiska mitten, kan ses som ett försök att demobilisera den socialdemokratiska väljarkåren. Det har hon också lyckats med.

Merkels föregångare har alla haft visioner och stora reformprojekt, för till exempel Helmut Kohl var det den europeiska integrationen och för Gerhard Schröder var det reformen av den tyska arbetsmarknaden och socialskyddet.

Efter snart tio år vid makten är det enligt Kurbjuweit fortfarande svårt att se att Merkel skulle ha några specifika politiska mål som hon vill nå. Hon är mer av en politisk vindflöjel. Det enda som hennes politik tycks präglas av är en vag vision om frihet.

Under de gångna åren har Merkel blivit den utan tvekan viktigaste statschefen i Europa. Hennes Europapolitik är ändå absolut inte på samma sätt visionär, som till exempel hos Helmut Kohl. Kurbjuweit beskriver Merkel som en rätt så kall nationalist, där hennes intresse för Europa främst ses som ett medel för att värna om tyska intressen. Merkel använder främst EU som ett instrument för att göra Tyskland större.

Bild: EPA/JULIAN STRATENSHULTE cdu

I Merkels Tyskland har också protesten tagit nya former. Då man tidigare protesterade mot kärnkraft eller stationering av kärnvapen, är dagens protester ofta riktade mot problem, som inte direkt rör en förbundskansler. Det handlar för det mesta om protester mot till exempel olika byggprojekt, där målet med protesten är att förhindra i stället för att förnya eller förändra.

Då förbundskanslern själv inte är värst aktiv i syfte att förändra samhället, erbjuder hon inte heller någon angreppsyta för dagens tyska proteströrelser.

Det här betyder ändå inte att det totalt saknas kontroversiella projekt inom den tyska politiken. Kurbjuweit ser många orsaker till att protestera mot den sittande regeringens politik. Han tar bland annat fasta på att pensionerna höjs och pensionsåldern sänks, på bekostnad av de yngre generationerna. Bland den snabbt åldrande tyska befolkningen är det här ändå en politik, som ytterligare cementerar Merkels popularitet i de politiskt allt mer viktiga åldersgrupperna.

Det återstår ännu att se om den så kallade Pegidarörelsen kommer att kunna utmana Merkel. Rörelsen präglas av ett stort missnöje med den nuvarande politiken och de ledande politikerna. Merkel har å sin sida varit ovanligt skarp i sitt fördömande av Pegida, så det finns en möjlighet att protesten i något skede också kommer att kretsa kring henne och hennes politik.

Fru maktlös

Avsaknaden av en större politisk vision kan enligt Kurbjuweit ha med Merkels östtyska bakgrund att göra. Att växa upp i DDR betydde för de flesta att växa upp i ett system där det förutsattes att man höll sig inom vissa tydligt utmarkerade gränser. Merkels intresse för politiken, vaknade också först strax innan återföreningen. Vad som egentligen fick henne att hoppa av jobbet som forskare och gå in i politiken är fortfarande en delvis obesvarad fråga.

Med sin östtyska bakgrund har Merkel inte heller några direkta kopplingar till efterkrigstidens stora västtyska frågor, som ofta hängde ihop med en större politisk vision. Hon har på så sätt aldrig behövt ta ställning till tidigare viktiga frågor, som en möjlig tysk återförening, den så kallade östpolitiken, kärnkraften och stationeringen av amerikanska kärnvapen i Europa. Vid återföreningen var Merkel ett oskrivet blad och hon bar på så sätt på ett betydligt mindre politiskt bagage än vad många andra av de tyska politikerna gjorde.

Som prästdotter i DDR har hon ändå vuxit upp med att hålla tungan rätt i mun. Det präglar enligt Kurbjuweit på många sätt hennes politik och det återspeglar sig också i hans eget arbete som journalist vid tidningen Der Spiegel. Intervjuer med Merkel hör till det svåraste uppdrag man som tysk journalist har att utföra. Oftast blir man besviken. En träff med en eftertänksam och fåordig Merkel, brukar resultera i en blek och intetsägande intervju och en liknande artikel.

På tidningen Forbes lista över de mest inflytelserika personerna i världen stoltserar Merkel för tillfället på en femte plats. Den mest inflytelserika kvinnan har hon varit redan länge.

I det efterkrigstida Tyskland är hon, som sagt, sannolikt den förbundskansler som har mest makt och den största möjligheten till handlingsfrihet. Hon är stark inom sitt parti, inom sin regering, inom politiken och bland befolkningen.

Det starka stödet bland befolkningen gör henne ändå, paradoxalt nog, rätt så maktlös. Enligt Kurbjuweit bygger det mesta av Merkels makt på att hon är så populär, men samtidigt vågar eller vill hon inte göra värst mycket som skulle inverka negativt på denna popularitet.

Merkels makt bygger alltså på att hon egentligen inte utnyttjar sin makt. Enligt Kurbjuweit har hon hittills inte utnyttjat sin makt i annat syfte än att hålla sig kvar vid makten.

Och fortsättningen...

Hur länge Merkel har för avsikt att försöka hålla sig kvar vid makten är en av de stora frågorna inom tysk politik. Hittills har hon inte kommit med något klart besked gällande sina avsikter med tanke på förbundsdagsvalet år 2017.

Vid kristdemokraternas partikongress i mitten av december riktade hon i alla fall frän och direkt kritik mot de socialdemokratiska regeringskumpanerna. Kritiken tolkades som ett startskott för den kommande valkampanjen och man kan kanske också tolka det som om Merkel eventuellt skulle kunna tänka sig att vilja fortsätta.

För de tyska kristdemokraterna kan det bli mycket besvärligt om Merkel väljer att hoppa. Hon har varit partiets absoluta ledargestalt i många år och i dagens läge är det svårt att se att någon skulle kunna axla hennes mantel.

Med fru alternativlös vid rodret har inte heller de tyska kristdemokraterna värst många andra alternativ.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes