Hoppa till huvudinnehåll

Blå ögon är inte Borgen

Med höga förväntningar har jag följt med den politiska thrillern Blå ögon, som sänds på SVT. (SVT 1, samt Yle fem på söndagar och på SVT Play). Skulle det här bli den svenska Borgen, med politiska intriger, spinndoktorer och kvinnliga toppolitiker i centrum?

Efter ett visst antal avsnitt börjar det stå klart – Blå ögon är inte Borgen. Den är inte dålig på något sätt, men upplägget är mycket mer thrillerbaserat och det blir en hel del, kanske för mycket, koncentrerat till våldsamma scener och mardrömslika miljöer.

Ändå finns där riktigt intressanta ingredienser för den som har en förkärlek för politiskt drama. Här är det valrörelse på gång och Trygghetspartier, som är nästan till förväxling likt Sverigedemokraterna turnerar landet runt för att vinna valet. Samtidigt pågår en obehaglig maktkamp inom det regerande högerpartiet, också det väldigt likt Moderaterna. Mitt i valrörelsen slår den nazistiska terrorgruppen Veritas till och partierna försöker välja rätt offentlighetsstrategi för att handskas med de våldsamma rörelsen.

Sverigedemokraterna har känt sig träffade och genast efter det första avsnittet lämnades en tjugotal anmälningar till Granskningsnämnden. Vi talar alltså om ett fenomen och en tv-serie som inte glöms bort i första taget. Den är otvivelaktigt intressant och händelseförloppet är snabbt. Om man står ut med de våldsamma scenerna är det lätt att bli fastnaglad. ”Det bästa som SVT har gjort på länge”, skrev en tidningsrecensent. Men den är inget Borgen-fenomen och serien kommer knappast att bli särskilt känd utanför Sverige. Vi väntar fortfarande på den svenska Borgen.