Hoppa till huvudinnehåll

Bok: Dödligt virus driver folk på flykt

Jana Vagner
Jana Vagners dystopiska roman Ön har utkommit på svenska. Jana Vagner Bild: Ersatz förlag jana vagner

Vad, och vem, skulle du ta med dig i en bil om du måste lämna hus och hem ögonaböj? Vem väljer du att lita på om det blir kris eller om samhället står inför en kollaps? Kan du lita på någon överhuvudtaget? Moraliska frågeställningar finns det gott om i den dystopiska litteraturen, så också i den ryska debutanten Jana Vagners roman Ön.

Den ryska författaren Jana Vagners debutroman Ön har jämförts med den amerikanske författaren Cormac McCarthys Vägen – en jämförelse som i och för sig kan anses helt berättigad.

Båda böckerna utspelar sig i ett apokalyptiskt landskap där människorna tvingas lämna hus och hem för att ta sig till en, förhoppningsvis, trygg plats. Vägen är mödosam och farofylld, och det råder stora tvivel om vägen är mödan värd – men det finns egentliga inga alternativ. Att stanna är lika med en säker död.

Jana Vagners roman inleds med meningen: ”Mamma dog i tisdags, den sjuttonde november.”

Jana Vagners dystopiska roman Ön
Jana Vagners dystopiska roman Ön Bild: Ersatz förlag jana vagner

Ön handlar om paret Anja och Serjozja och Annas tonårsson Misjka som bor i ett villaområde på landet fyrtio minuters bilfärd från Moskva. Anjas mamma har dött i en influensaepidemi som visat sig vara oerhört smittsam och dödligt farlig.

I ett desperat försök att begränsa spridningen av sjukdomen har myndigheterna beslutat sig för att slå en järnring runt staden – ingen kommer in och ingen kommer ut ur staden. Inte Anjas mamma och inte Serjozjas fd fru och deras lilla son.

Serjozja känner ett gnagande moraliskt ansvar och under en vådlig färd mot mörkrets kärna lyckas Serjozja evakuera sin exfru, Ira, och den fem år gamla sonen Antosjka.

Två dagar efter moderns död tystnar telefonerna för gott och all nätkontakt bryts. Vid det laget har vidden av influensaepidemins härjningar börjat klarna: ”I Japan har sjuhundratusen insjuknat, kineserna har inte lämnat några uppgifter, Australien och England har stängt gränserna men det har inte hjälpt – det verkar som om de också har varit för sent ute; det förekommer ingen som helst flygtrafik. New York, Los Angeles, Chicago, Houston – alla stora städer i USA är i karantän och i hela Europa är det lika djävligt – kort sammanfattat. De säger att man har upprättat en fond och att man arbetar på att framställa vaccin. De säger också att det inte kommer att finnas något vaccin förrän tidigast om två månader.”

Det visar sig också snart att det inte bara är Moskva som försatts i karantän – man har också tvingats stänga många andra ryska storstäder som S:t Petersburg och Nizjnij Novgorod.

Tillsammans med grannarna i villaområdet beslutar sig den utvidgade familjen (inklusive Serjozjas far Borja) att packa bilarna knökfulla med kläder, mat, mediciner, vapen och diverse förnödenheter för en roadtrip till Karelen där familjen har ett fritidhus ute på den ensligt belägna ön Vongozero. Under vägens gång sluter sig ytterligare ett par till församlingen.

Det som följer är en resa genom ett iskallt och ogästvänligt landskap kantat av ständiga hot och rädslor – än hotar bensinen att ta slut, än lurar desperata vägrövare bakom närmaste vägkrök, än lurar sjukdomen i varje ansikte man möter på vägen, än bränner svartsjukan, misstänksamheten och missunnsamheten som glödande kol i blodet.

På vägen mot Karelen bryter sällskapet in sig i en sommarstuga utanför Tjerepovets: ”elva människor i två rum i en jaktstuga utan bekvämligheter, människor som på inga villkor skulle ha befunnit sig tillsammans om de hade fått välja, som inte ens skulle ha åkt på semester tillsammans.”

Och så dessa ständiga moraliska och etiska överväganden i ett extremt undantagstillstånd: om någon blir dödligt skadad – bör vi rädda hen med risk för vårt eget liv eller ska vi lämna hen för att dö? Om vi bara har bensin för en bil att komma fram till slutdestinationen – vilka får ta plats i den bilen?

Och inte minst – vem kan jag lita på? Kan jag ens lita på mig själv?

När Anja konstaterar att gängse moralbegrepp upphör att gälla i tider som dessa, kontrar hennes svärfar med: ”tro mig, det är just i tider som dessa som våra moralbegrepp är särskilt oumbärliga.”

Bokmagasinet med temat "Dystopier och framtidsvisioner" sänds i Radio Vega söndagen 25.1.2015 kl. 16.20 med repris tisdagen 27.1 kl. 22.15.

Läs också