Hoppa till huvudinnehåll

Turist

Turist
Turist Bild: Cinema Mondo force majeur

I ett vitt och oskuldsfullt landskap utspelar sig en svart komedi

Pappa, mamma och två barn är i Alperna på skidsemester. Tomas (Johannes Kuhnke), Ebba (Lisa Loven Kongsli) och deras två små barn bor på ett lyxigt hotell, de sveper elegant ner för de bländvita backarna och ser väldigt lyckade och lyckliga ut. En dag sitter de på en uteservering och äter lunch, solen skiner, maten är god och då smäller det. Uppe i bergen har man satt igång en ”kontrollerad lavin”. Snömassorna väller nerför berget och på uteserveringen följer man förtjust lavinens framfart. Ända tills den enorma väggen av snö tar kurs rakt mot restaurangen. Vad händer då? Mamman i familjen försöker lyfta upp sina barn och skydda dem, pappan lyfter sin mobil och springer iväg.

Lavinen ebbar ut precis vid uteserveringen och ett tunt snölager lägger sig sakta över platsen, inget farligt hände och pappa Tomas kommer traskande tillbaka. Men lavinen har blottlagt nånting kusligt och nu är inget sig mer likt.

För Ebba blir det oförståeligt att Tomas väljer sin mobil och sitt eget liv framom familjens. Hon kan inte glömma och Tomas kan inte förstå, för han ”delar inte hennes upplevelse av det som skett”. Och frågan, vad skulle du själv ha gjort, blir hängande i luften.

Ruben Östlund gillar att provocera och han älskar att visa människans mest pinsamma och primitiva sidor. Det är ofta obekvämt att se en film av Östlund, man vill egentligen inte men måste se det som sker på duken. Och i Turist ger han sig på vår självbild och våra könsroller.

inte bara pinsamma, utan också bortskämda och barnsliga

Tomas och Ebba är inte bara pinsamma, de är också bortskämda och barnsliga och verkar ha noll koll på sina egna känslor. När krisen är ett faktum upptar den all deras energi och deras två små barn lämnas vind för våg.

På nätterna ser vi hur snökanoner sprutar ut snö och maskiner plattar till backarna. Människans eviga kamp att styra och kontrollera naturen, precis som hon försöker kontrollera sig själv och andra.
Ironiskt nog har alla i familjen den rätta skyddsutrustningen då de sveper nerför backarna men när instinkter och känslor sedan ger sig tillkänna och rollerna utmanas finns det inget som kan skydda dem.

Bilden av lavinen är därför så talande, den startar smått och växer sedan till nåt enormt och kraftfullt som kan slå sönder allt i dess väg - ett äktenskap, ett ego, självbilden och könsrollerna.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje