Hoppa till huvudinnehåll

300 euro på kattmat - i månaden!

katt på fösnterbräde
En av de trettio växande, hungriga katterna. katt på fösnterbräde Bild: Yle/Stefan Härus kattdjur

Tapio Saukkokangas har problem. Antalet katter hemma hos honom ökar stadigt och är nu uppe i 30. De kommer att bli ännu fler.

När jag kör in på gården i Veckjärvi i Borgå gäller det att hålla tungan rätt i mun. Det springer katter överallt. Men risken att köra över någon är inte överhängande. Katterna verkar nämligen rätt så skygga och flyr åt alla väderstreck när de får syn på min bil.

Svarta, vita, rödbruna, grå, tigrerade, stora och små men varken feta eller magra. Tapio Saukkokangas tar väl hand om katterna. De är hans familj, men visst medger han att de börjar de bli väl många.

En blev trettio

Allt började med att Saukkokangas tog hand om en stor katt som blev hemlös. Det han inte visste var att det var en honkatt. Det han inte heller visste var att den var dräktig. Han behöll ungarna.

Av någon anledning var det ingen som just då hörde sig för om kattungar hos honom. Nu är ungarna stora och har i sin tur fått ungar.

- Kattungar som vuxit till sig och det ser ut som om ingen vill ha vuxna katter. Somliga verkar tro att kattungarna är små söta kissemissar hela livet, säger Saukkokangas.

De yngsta katterna i klanen är fullstora fast de bara är några månader gamla. Trots att de i princip ännu är kattungar, verkar ingen vilja ha dem. Det betyder att det högst antagligen snart är dags för nya kullar igen.

Familjeplanering

Men kastrering eller sterilisering då?

- Alldeles för dyrt, menar Saukkokangas. Redan nu lägger jag ut 300 euro på kattmat - i månaden! Att sen ännu lägga ner några hundringar också på operationer ... nej det har jag inte möjlighet till.

Katthuset i Tolkis då? De omhändertar ju årligen tiotals katter, försöker jag.

- Jo, herrelösa och övergivna katter, säger Saukkokangas. Så kallade sommarkatter, men de här krabaterna är inte det. De här är tamkatter - etablerade här i mitt hem.

Katternas eget hus

Hemmet ja. Katterna har ett eget hem, ett gammalt uthus som består av två rum. I rummen finns en del övergivna sängar och länsstolar som katterna sover i och ... ja, vad de nu kan tänkas göra där.

Även om jag skulle ha ögonen stängda, säger ett annat av mina fem sinnen att det är just katter som huserar här. De finns överallt. Uppe på gardinstänger, fönsterbräden, på en gammal motionsanläggning, i garderoben - överallt.

Medan jag står där och samtalar med Saukkokangas och försöker andas genom munnen, kilar katterna ut och in genom den ständigt öppna dörren. Jo, den står öppen dygnet runt så att katterna ska kunna komma och gå när de vill.

Ett elektriskt värmeelement står och ångar på i hörnet av rummet. Det mesta av värmen försvinner nog ut i sällskap med katterna.

I det andra huset på gården bor Saukkokangas själv. Det är inte fullt så förfallet men har nog sett sina bästa dagar. Också i det huset finns det katter.

Från verandan i det huset kilar katterna iväg över gården mot deras eget hus. Trafiken tycks vara livlig. Det har nämligen bildats en stig i snön där de sprungit fram och tillbaka.

Kassvis med burkar

På sin väg mellan husen, springer katterna förbi en stor, stor hög med plastkassar fyllda med tomma kattmatburkar. Jag undrar försynt hur långt de burkarna räckt - hur många månader?

- Månader? Nej, de där burkarna har katterna tömt på bara några veckor, säger Saukkokangas.

Jisses, tänker jag för mig själv och ställer i farten följande dumma fråga: det är väl mössen som nu kalasar på det som blivit kvar i burkarna?

Saukkokangas tittar storögt på mig. I samma sekund inser jag att om någon gård är fri från möss och råttor så är det den här.

Läs också

Nyligen publicerat - Östnyland