Hoppa till huvudinnehåll

Mörka moln hopar sig över mentalvården

Ensam man vid ett isigt hav.
Ensam man vid ett isigt hav. Bild: Yle/Simon Bergholm ensamhet

Över 10 000 personer har oroat sig över nedskärningar inom mentalvården – det här inom ramen för namninsamlingen ”Huoli 2015”. Också östnyländska mentalvårdare ryter till om framtiden.

Jan Ståhl och Michaela Silvfast tittar på Jans bild i föreningens almanacka
Mentalvårdare Michaela Silfvast. (arkivbild) Jan Ståhl och Michaela Silvfast tittar på Jans bild i föreningens almanacka Bild: YLE/Stefan Paavola michaela silfvast
Mentalvårdare Michaela Silfvast vid Menteraklubben i Lovisa tycker det är bra att frågan om den psykiatriska vården lyfts upp.

– Under de år jag jobbat inom branschen har mentalvården i Finland gått några steg bakåt. Just nu ser det ganska svart ut för avdelningsvårdens framtid, samtidigt som den öppna vården inte fungerar så bra som den borde, säger Silfvast.

Tiden räcker inte till

Nedskärningarna syns konkret i hennes dagliga arbete. Flera gånger per vecka får hon hjälpa sina klienter med tidsbeställning och följa med dem på möten till psykiatrins öppenvård.

– De tycker att de inte får den hjälp de behöver. Bland annat är det svårt att få tid till läkare, och tyvärr tror jag att de har ganska bråttom. Tiden räcker helt enkelt inte till för att lyssna på klienterna så mycket de behöver.

Folk mår dåligt

Silfvast önskar mer resurser till den öppna vården, och fler psyksjukskötare, socionomer, psykologer och läkare. Dessutom ifrågasätter hon faktum att man skurit ner på anstaltsvården, från över 20 000 anstaltsplatser till knappt 7 000 på ungefär fem år.

För snabbt, säger hon.

– Det hjälper inte att säga att det inte behövs anstaltsplatser då det behövs, i synnerhet i dagens läge med alla permitteringar och allt annat elände. Folk mår dåligt och måste få den hjälp de är berättigade till utan att behöva vänta två månader.

Lång väntan för människor i kris

Väntetiden är för lång för en människa i kris. Vårdarna har inte den där halvtimmen, timmen folk behöver.
Hon säger att vården är bra, men att resursbristen är det största problemet. Exempelvis i Lovisa kan det ta flera veckor att få läkartid vid psykpolikliniken.

– Väntetiden är lång för en människa som är i kris. Vårdarna har inte den där halvtimmen, timmen som folk behöver.

Utbildas det tillräckligt med mentalvårdare, och utbildas de på rätt sätt? Svaret på båda frågorna är nej, säger Silfvast. Utbildningen är för splittrad och fokuserar för mycket på saker som egentligen inte hör till vården.

Dessutom är ett år av specialisering för lite då man tänker på hur brett området är.

– När studerande kommer ut på fältet för arbetspraktik så kan de inte ens mäta blodtryck. Har man gått en grundutbildning inom sjukvård borde man i alla fall ha ett hum om hur en blodtrycksmätare ser ut, fastän vi på psyksidan kanske inte behöver använda dem dagligen.

Det knallar och går

Psykiatriöverläkare Markku Paavola vid Borgå sjukhus.
Psykiatriöverläkare Markku Paavola. Psykiatriöverläkare Markku Paavola vid Borgå sjukhus. Bild: Yle/Fredrika Sundén markku paavola
Psykjouren vid Borgå sjukhus har varit hotad under årens lopp, men psykiatriöverläkare Markku Paavola är optimistisk.

– Visserligen finns det en tendens att centralisera en del av psykvården inom HNS, men åtminstone i det här skedet tror jag att vi kan fortsätta med jour dygnet runt. Vi fortsätter och försöker göra saker och ting så bra som möjligt.

Han säger att det hela tiden tvistas om resurser och vårdplatser, men tror att det går att nå en överenskommelse.

– Men jag kan förstå att folk är oroliga när de hör nyheter om att vården ska centraliseras. Det gäller inte bara psykiatrin, utan också andra specialiteter som förlossningar och kirurgi, säger Paavola.

Den öppna vården borde förbättras

Läget i Östnyland ser bra ut just nu. Här finns små enheter som tämligen lätt kan samarbeta med varandra. Redan nu samarbetar Borgå en hel del med tredje sektorn, som bland annat Östra Nylands socialpsykiatriska förening.

Något som kunde förbättras är samarbetet med primär- och specialvården. Det måste man också koncentrera sig på i framtiden, säger Paavola.

– Vi måste hela tiden förstärka den öppna vården då vårdplatserna minskas. Vi har också planerat på att börja med rehabilitering hemma och göra det lättare för vården att nå människorna.

Starkare sociala nätverk i Östnyland

Hur viktigt är det då att få vård så nära hemmet som möjligt?

– En docent i Helsingfors har sagt att psykiatri inte är någon raketvetenskap. Det är viktigt att upprätthålla goda kontakter och ett socialt nätverk, och det är så klart svårare om vården är långt borta från hemmet.

Paavola säger ändå att man i Östnyland fortfarande har ganska goda sociala förbindelser – åtminstone jämfört med Helsingfors där förbindelserna är fattigare.

– Det är också något som förebygger mentala problem, och i det hänseendet är det ganska trevligt att jobba här.

Läs också

Nyligen publicerat - Östnyland