Hoppa till huvudinnehåll

"Shoppa loss"-landet

Jag ser det på mängden kassar med dyra logotyper som bärs hem en normal tisdagskväll i centrum av Stockholm, av händer som tillhör vanliga svenskar och inte turister. Det handlar om en köpkraft som man är ovan att se i Finland

Det har gått bra för Sveriges ekonomi under de senaste åren och de låga bolåneräntorna, i kombination med många amorteringsfria lån, har gjort att det finns pengar över att använda på konsumtion. Lägg till tre gånger lägre dagvårdsavgifter, billigare hobbyer och frikostiga föräldraförsäkringar. Där finns en förklaring till att åtminstone många barnfamiljer har mera pengar att röra sig med i Sverige än i Finland.

Det är klart att inte alla har det bra - de nya klasskillnaderna syns och många får vända på slantarna för att ha råd med mat på bordet.

Men jag hajar till när jag hör en bekant familj till barnens kompisar på förskolan planera en tre månaders resa till Karibien, som det heter, "nu när vi ändå båda två är föräldralediga". Det fenomenet trodde jag förekom främst i vissa livsstilsstidningar. Och jag som kommer från Finland är van vid att föräldralediga drar in på all form av konsumtion för att ha råd att vara hemma.

Det förekommer också oftare att mina svenska bekanta talar om att de åker på shoppingresa – "vi ska vakta barnbarnen för barnen är och shoppar i New York" eller "jag måste vara hemma med ungarna för frun är på shoppingresa i Peking". Och trots att medelsvensson inte åker stup i kvarten på dessa skoppingresor, så upplever jag att det ändå är många fler som kan unna sig lyxen här.

Hela fenomenet shoppingresa är mer svenskt än finländskt vill jag påstå. Visst används det i finländska resebyråers marknadsföring, men som en finländsk vän konstaterade ”I Finland skulle man skämmas över att säga att man åker och shoppar”. Det gäller knappast alla, men visst ligger det något där.

I Sverige är man van vid att berätta vitt och brett om det goda livet - det finns långa traditioner av att ha råd och man skäms inte. Den tid då de flesta måste vara sparsamma ligger långt tillbaka. Och det märks också på svenskarnas ekologiska fotavtryck - ifjol hade Sverige det tionde största avtrycket medan Finland bara var femtonde värst. Och enligt Världsnaturfonden är konsumtionen största orsaken till svenskarnas stora avtryck.

Samtidigt vill ingen vara mer ekologisk än svensken själv. Gud förbjude att man inte skulle ge ekologisk mat till sina barn! Och "så här mycket bättre mår du om du äter ekologiskt och närodlat"! Här är marknadsföringens möjligheter oändliga. I gatubilden möter jag ekologiska budskap vart än jag ser, det må gälla miljövänliga bussar eller klimatsmart husbygge. Och det är sant att Sverige har gjort mycket för att minska på koldioxidutsläppen.

Men då det gäller hemmens prylar kan man alltjämt förundra sig. Varför uppmanas man i tidningsreportage att slänga ut och ersätta hela inredningen, för att få lite härlig nykänsla nu i trista januari? Och när familjer talar om att de har slängt bort flera kassar barnkläder och leksaker, så slås jag av tanken att någon kanske hade behövt dem. Visst finns här en stor marknad för second hand och återvinning, liksom i Finland. Men i slit- och slängkulturen skäms man mindre över att slänga fullt brukbara grejer än man gör i sparsamhetskulturens Finland.