Hoppa till huvudinnehåll

"Självförtroendet försvann när jag gick upp i vikt"

Nya forskningsrön visar att problem med övervikt kryper allt lägre ner i ålder i Finland. En studie visar att problemen blir allvarligare hos de allra yngsta barnen, en annan att till och med treåringar sitter för mycket stilla.

Många experter oroar sig över utvecklingen. Hos "Kajsa" väcker den minnen från barndomen - minnen hon helst skulle glömma.

Att prova byxor var särskilt plågsamt för "Kajsa".

- I lågstadiet eller högstadiet vill man inte känna sig annorlunda på det sättet, berättar den i dag 21-åriga "Kajsa" som vill vara anonym.

- Jag har fortfarande jobbiga minnen från när man provade byxor och det bara kändes jobbigt, säger hon. När man tittade på andra jämnåriga kände man sig också större och det fick en att förstå att man var annorlunda.

- Hur kändes det att märka det eller göras uppmärksammad på det?

- Jag får nästan tårar i ögonen när jag tänker tillbaka på det. Det känns så onödigt och att mycket tid gick förlorad.

- Jag var oftast en glad och humoristisk flicka som tyckte om att uppträda. En del av självförtroendet försvann i takt med att jag gick upp i vikt. Det var inte roligt att gå till skolhälsovårdaren för man visste vad de skulle säga.

Vändpunkten

"Kajsa" fortsatte att gå upp i vikt trots otaliga bantningsförsök och när hon gick i gymnasiet vägde hon som mest 86 kg. Då kom vändpunkten.

- Jag var på botten vad gäller självförtroende. Jag hade provat på så mycket och kände att jag hade bantat hela mitt liv och att jag inte orkade hålla på på samma sätt längre, berättar "Kajsa".

- Jag och min mamma började väga oss regelbundet hos en kvinna som vi fick råd av. Min mamma stöttade mig under hela processen och hjälpe mig oerhört mycket.

Gråt, skratt och - 18 kg

Med hjälp av många små delmål och en hel del gråt och skratt gick vikten sakta ner. Trots att "Kajsa" fortfarande kämpar med sin vikt känner hon sig stolt över att ha lyckats göra en förändring i sitt liv.

- Det är en otrolig känsla. Jag gick som mest ner 18 kg under fyra års tid, berättar "Kajsa".

När du tittar i backspegeln - fick du rätt sorts stöd eller hjälp?

- Jag fick hjälp från olika håll men jag känner att det skulle kunna göras på ett annat sätt. Jag fick information i högar och mängder men jag ville ju ha hjälp. En som är överviktig vet precis vad som är bra eller dåligt att äta. Det man behöver är den där sparken i baken att hitta motivationen till det.

Svårt undvika socker

"Kajsa" tycker att det är problematiskt att det finns ett så stort utbud av godsaker överallt. Hon tycker att föräldrarna har en svår uppgift i att lura bort barnen från alla godsaker.

- Vi fick nästan aldrig sockrade flingor, apelsinmarmelad på smörgåsen, sockerfyllda yoghurtburkar och vi fick godis endast på lördagar. Trots att man har medvetna föräldrar går det ändå lätt fel.

Läs också:
Barns fetma: "Inte roligt för en hälsovårdare"

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes