Hoppa till huvudinnehåll

I sagans värld finns inga kulturella gränser

En sagoboksfest med internationellt tema hölls på Annegården i Helsingfors på torsdagen. Förutom sagostunder kunde publiken ta del av indisk dans, ryska folksånger och drama.

Det finns många olika sätt att berätta sagor på, beroende på var i världen man befinner sig. Den kulturella mångfalden i sagoberättandet framkom tydligt under sagoboksfesten i Helsingfors på måndagen.

I västvärlden förs sagornas budskap vidare via böckerna. I Indien är däremot dansen och sången ett sätt att uttrycka historien. Varje rörelse och varje uttryck har en mening och en betydelse.

- Vi berättar en historia till barn och vuxna genom dans och rörelse. Det är genom uttrycken man börjar förstå dansen och vilken historia dansaren berättar, säger danslären Shama Dixit.

Milena Parland, som tillsammans med Alexander Reichstein är aktuell med sin nya sagobok "När månen skrattade och andra sagor berättade i sitt land", uppskattar att det finns många sätt att berätta en historia.

- Det är fint när vi har olika berättelser, när vi är olika och har olika legender. Då blir livet rikt och färggrant, säger Parland.

Sagan har stor inverkan på våra liv. Sagan har en början och ett slut. Det gör att berättelserna hjälper oss att organisera den turbulenta verkligheten runtomkring oss.

- Det är ju via sagorna vi lär oss att tänka. Vårt liv är jättekaotiskt om vi inte har dramaturgi, säger Parland.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes