Hoppa till huvudinnehåll

Samernas tålamod börjar tryta

Pauliina Feodoroff är skoltsame från Enare.
Pauliina Feodoroff är skoltsame från Enare. Pauliina Feodoroff är skoltsame från Enare. Bild: Yle/Maria Wasström skoltsame

Finland har fortfarande inte lyckats ratificera ILO-konventionen som beskyddar urfolk och stamfolk – det här fallet samerna.

Justitieminister Anna-Maja Henriksson (sfp) tror att Finland ännu under den här regeringsperioden ska hinna ratificera ILO-konventionen men det börjar bli bråttom eftersom riksdagen avslutar sitt arbete den 13 mars.

- Vi är nu närmare än någonsin tidigare. Det är bara arbetsprocesserna i grundlagsutskottet som kan sätta stopp för det, säger Henriksson.

Lång väntan

Samerna har väntat på en ratificering av konvention 169 i över tjugo år men nu börjar tålamodet ta slut.

Pauliina Feodoroff är skoltsame från Enare och hon har tidigare bland annat varit ordförande för Samerådet. Numera bor hon i Helsingfors men börjar vara hjärtligt trött på att ständigt tvingas kämpa för samernas rättigheter.

- Du blir så småningom en medborgaraktivist bara för att du vill hålla kvar din egen kultur, oberoende av om du vill det eller inte. Ingen orkar gräla och kämpa hela tiden. Då är det lättare att bara smälta in och godkänna att barnen går i finskspråkig dagvård eller skola eller att alla hobbyer är på majoritetsspråket.

Hon säger också att man som same får lov att inse inte heller Finland är ett jämlikt land. Pauliina uppfattar det som att staten fortfarande styr och ställer med samefolket och till och med delvis nekar dem rätten till sin kultur och historia. Det här leder ändå till frustration och förargelse bland samerna.

Till skillnad från tidigare upplever hon inte en direkt diskriminering mot samer men däremot en indirekt sådan. Förutsättningarna för att hålla samekulturen levande minskar och samerna smälter allt mer in i den övriga finska befolkningen - vilket samtidigt innebär att de förlorar en del av den egna kulturen.

Markägarfrågor

Hon hoppas att Finland nu kan godkänna konventionen, dels för att det är en lagstiftningsfråga och dels en symbolisk fråga.

- Det handlar också om samernas äganderätt till sin mark. Det är frågan om en kollektiv rätt att påverka hur marken används och inte om att marken ska delas ut till några samefamiljer. Allemansrätten skulle också gälla på helt samma sätt som nu.

Ingen kommer att bli av med sin egen mark, försäkrar justitieminister Henriksson, som vet att frågan är mycket kontroversiell särskilt bland den del av befolkningen i Lappland som inte är samer.

Idén med konvention 169 är att ursprungsbefolkningen ges möjlighet att vara med i beslutsfattande som rör de marker där samerna arbetar med bland annat renskötsel och fiske som räknas som samernas traditionella näringar.

Många förbättringar de senaste åren

Pauliina Feodoroff säger att även om samernas rättsskydd har förbättrats avsevärt under hennes livstid så finns det fortfarande mycket kvar att göra. Samekulturen har också på många sätt upplevt en slags renässans. Samernas traditionella hantverk har fått mer synlighet, samerna hörs i radio och tv och språkundervisningen i de samiska språken har fått ett uppsving.

Pauliina Feodoroff hör själv till dem som lärt sig sitt eget språk, skoltsamiskan, först som vuxen. Skoltsamiskan är utrotningshotad men har fått ett lyft eftersom det de senaste åren har det vidtagits åtgärder för att erbjuda också vuxna samer språkundervisning i de olika samiska språken.

Av Finlands omkring 6000 samer är ca 500 skoltsamer.

Här kan du läsa mera om ILO-konvention 169

Läs också:

Utökade rättigheter för samerna