Hoppa till huvudinnehåll

Tre DocPoint-pärlor

Docpoint 2015
Docpoint 2015 Docpoint 2015 Bild: Docpoint docpoint 2015

För den som befinner sig i Helsingfors denna helg bjuder biograferna på mer än bara vanliga premiärer. Det finns fortfarande alla chanser att ta del av DocPoints digra utbud.

165 dokumentärer. 6 dagar. 1000 intryck. Så många filmer, så lite tid. Hur skall man kunna välja bland allt det fantastiska som erbjuds? Olika genrer, olika länder, olika teman – men alla med en kvalitetsstämpel.

Ett sätt att handskas med utbudet är att plocka ut ett tema som intresserar, ett annat att blanda friskt och försöka skapa en så färgstark bukett som möjligt.

Här följer en lista över tre filmer som inte har något annat gemensamt än att de är bra.

Jag bloggar – därför finns jag

Mina Laamos dokumentär ”Matka minuksi – Becoming Me” skildrar tre kvinnor som alla har ett komplicerat förhållande till sig själva. Juulia bloggar om kläder, smink och livsstil och har svårt att överhuvudtaget företa sig något utan att det förevigas på bild. Men samtidigt som hon har 40 000 följare drar hos sig för att i verkligheten konfronteras med andra människor.

Laura har i sin tur problem med sitt förhållande till mat. Antingen är den förgiftad av konstgjorda ämnen och besprutning eller också är den förknippad med etiska problem.

Och så har vi Laura. En ung kvinna som försöker kämpa sig tillbaka till livet efter att ha vägt 35 kg. Hennes blogg med bilder av den utmärglade egna kroppen blev så småningom ett ok. Ett självförverkligande som gjorde henne själv allt skörare samtidigt som hon blev rädd för att bilderna skulle fungera som inspirationskälla för andra i samma situation.

Filmen visas på lördagen kl. 11 / Kinopalatset.

Bollywoodröm möter krass verklighet

Hinner man bara se en film under DocPoint så är polska "Queen of Silence" ett utmärkt val. En fantastiskt fin film om den 10-åriga romska flickan Denisa som lever med sin familj i en kåkstad utanför en storstad.

Denisa älskar Bollywood. Rytmerna, dansen, färgerna. Detta trots att hon inte kan höra musiken. Denisa har nämligen varit döv sedan två års ålder. Varför det blivit så vet man inte.

Men det man tycker sig känna är att Denisa är full av livskraft och livslust När omvärlden blir för jobbig och glåporden haglar (hon varseblir dem uppenbarligen – trots att hon inte hör dem) flyr hon in i sin egen färgstarka värld.

Det här är en vacker film om en ful verklighet. En film om samhällets utsatta – de som ständigt lever med insikten om att allt är tillfälligt. När som helst kan polisen komma. Och grävskoporna.

Men när Denisa dansar fylls man som åskådare av hopp, skam och sorgmättad glädje. Man vill tro på att det finns en livslust som aldrig kuvas, man skäms över ojämlikheterna i världen och man är glad över att ha fått ta del av filmupplevelse som stannar kvar länge efteråt.

Regissören Agnieszka Zwiefka besöker festivalen. Filmen visas kl. 18.30 på söndagen/ Savoy.

Året var 1984...

1984 var året då vi såg Ghostbusters och Footloose på bio medan Madonna och Michael Jackson klättrade på låtlistorna. Det var också året då 18-åriga Riikka från Finland var utbyteselev i USA.

Riikka mötte inte bara en ny värld, hon fick dessutom agera huvudperson i Keva Rosenfelds dokumentär om ett år på ”Torrance High”. Vi följer eleverna i den sista årskursen med allt vad det innebär av lektioner, baler och hängande i det shoppingcenter som 1984 var USA:s största.

Under DocPoint visas dokumentären "All American High Revisited" i vilken materialet från 1984 kombineras med nya intervjuer med eleverna trettio år senare Blev livet som de föreställt sig?

Det här är en oerhört underhållande och nostalgisk tripp tillbaka i tiden. Fascinerande för att den i så hög grad motsvarar alla de ”high school”-bilder som fiktionsfilmen genom årtionden levererat. Roande i sin inblick i ett undervisningssystem som bygger på mycket annat än matematik och modersmål.

Oslagbart är besöken i klassen där tonåringarna lär sig hur man ordnar ett bröllop. Och hur man genomför en skilsmässa. Man får relationsträna och leka att man gifter sig. Och flickorna lär sig naturligtvis allt om att dekorera hemmet. Nej, året är inte 1954 – det är faktiskt 1984.

Regissören Keva Rosenfeld besöker festivalen. Filmen visas kl. 19.00 på lördagen / Heureka.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje