Hoppa till huvudinnehåll

Ukraina påverkar inte attityderna mot ryssarna i Estland

Gustaf Antells intervjuobjekt.
Stanislav, Lev och Valeria. Gustaf Antells intervjuobjekt. Bild: Gustaf Antell gustaf antells intervjuobjekt

Esternas attityder mot den ryskspråkiga minoriteten beror mest på vilken generation man talar om och på utbildningsnivån. Det säger de ryska ungdomar och äldre damer Yle Nyheter har träffat i Tallinn. Krisen i Ukraina har inte påverkat attityderna mot ryssarna märkbart.

- Det är lille Lev, Lev Moshkov som skriker här, presenterar pappa Stanislav stolt sin ett år och två månader gamle son. Han mår helt klart bra just nu.

Bakom Stanislav kokar mamma Valeria te och lägger upp en kakbit åt mig.

- Jag är Valeria och är Stanislavs fru, skrattar hon med en tydlig rysk brytning.

Vi talar estniska med varandra eftersom det, förutom engelskan, är vårt starkaste gemensamma språk. Stanislav, som är fotoreporter på kvällstidningen Õhtuleht, talar en nästan perfekt estniska. Han har ett något mjukare uttal än esterna själva har, ungefär på samma sätt som finlandssvenskar ofta talar en mjuk finska.

De har båda lätt för skratt och också Lev är oblyg och glad. Familjen tycks genast bekräfta den vanligaste fördomen mot ryssar fördomsfulla mänskor brukar ha, att de är gladare, gästvänligare och hjärtligare än esterna.

"Förväntade du dig Putins porträtt på väggen?"

Jag frågar om det på något sätt syns i deras lägenhet att de är just ryssar, inte ester.

- Jag vet ju inte vad du hade förväntat dig. Kanske Putins porträtt på väggen och Stalin bredvid, svarar Stanislav.

Ingendera syns till. Vi börjar tillsammans titta runt efter något ryskt i lägenheten, men det är inte lätt. Det enda vi hittar är ett par ikoner längst ner på en hylla och enstaka böcker på ryska.

- Det finns väl förväntningar på hur ett ryskt hem ska se ut, skrattar Valeria och Stanislav lägger till att det ska vara överflöd och kungligt.

Men nej, Moshkovs tycker om den nordiska stilen och det mesta hemma hos dem är från Ikea, Isku och liknande nordiska möbelhus.

- Ja, vi är ryssar och våra föräldrar är ryssar, men det betyder inte att vi inte vet vad som händer i resten av världen.

Undviker samtalsämnet Ukraina

Jag berättar för dem om Yles vid årsskiftet publicerade undersökning om hur ryssar i Finland uppfattar att de behandlas av finländare. Jag påpekar att hälften av ryssarna säger att krisen i Ukraina har gjort att relationerna har försämrats.

- Endel har fördomar, andra har inte, säger Stanislav diplomatiskt. Krisen i Ukraina har inte förändrat på det.

Båda säger de att deras estniska vänner aldrig behandlar dem annorlunda för att de är ryskspråkiga.

- När jag talar estniska uppfattas jag aldrig som ryska, säger Valeria, som menar att hennes estniska förstås har blivit lite svagare under mammaledigheten. Sen tillägger hon genast att hon kategoriskt undviker att tala om Ukraina med ester.

- Det är meningslöst, vi har helt motsatta åsikter i frågan.

- Inte går det att få en annan person att ändra sin åsikt, anser Stanislav.

Trots att de tycker att de oftast behandlas bra här så finns fördomarna närvarande, så har det alltid varit. Ofta uppfattar de en fördomsfull underton i mycket av det de upplever i vardagen.

Familjen Moshkov bor i ett nytt bostadsområde i Pirita, ett område med tiotals fina punkthus med kring femton lägenheter per hus. Det är ett område för den unga medelklassen och andelen ester och ryssar här är ganska jämn.

Men de har en granne som brukar kommentera felparkerade bilar med frasen ”det här är inte Lasnamäe”. Lasnamäe är den största stadsdelen i Tallinn och beskrivs ofta inkorrekt som ett ryskt getto.

- Vi förstår alla konnotationerna här, menar Stanislav, att han jämställer dåligt beteende med ryssar. Sådana här elaka gliringar och provokationer händer ganska ofta.

- Kanske krisen i Ukraina ändå har påverkat oss lite på det sättet att huden har blivit hårdare. Det gäller att kunna tåla mycket.

Damerna i Lasnamäe har lätt att vara vänner

Jag tar mig upp till Lasnamäe. Jag hittar inga felparkerade bilar, men däremot den nybyggda ortodoxa kyrkan och stormigt väder. Vid porten till kyrkan möter vi Natalja.

- Inte är det något fel på relationerna mellan ester och ryssar, säger hon, men på TV får vi nog ofta se politiker som säger att det finns stora problem. Det känns som om de försöker förstöra allt för att kunna fortsätta med sin politik.

Vassili springer snabbt förbi mikrofonen, han vill inte tala om något som har med Ukraina att göra.

- Jag tycker inte om att bo i Estland.

Efter Vassili möter jag ett par medelålders män som inte heller vill tala med mig. Den första mumlar något som enligt kroppsspråket måste ha varit ett nej, den andra säger bryskt att han inte bryr sig.

Just då kommer en annan Natalja ut från ett av bostadshusen. Med sig har hon sin lilla son. Hon har inte märkt att något skulle ha förändrats på grund av krisen i Ukraina.

- Absolut inte, säger hon. Själv har jag flyttat till Ryssland, men min syster bor här, säger hon och pekar på huset samtidigt som systern kastar ut bilnycklar genom ett fönster på femte eller sjätte våningen.

- Hon trivs och det förstår jag.

Nina är en äldre dam som också trivs bra i Tallinn.

- Ingenting har förändrats här i Estland. Få vet ens att jag själv är ukrainska, sådant är inte så viktigt. Men nej, inte finns det någon diskriminering här inte.

Ett gemensamt drag som utkristalliserar sig ju fler personer jag talar med är att det främst är de estniska politikerna och medierna som talar om problem, medan vanliga mänskor för det mesta kommer bra överens. Det här är också något Stanislav och Valeria Moshkov lyfte fram.

Inna Kovaljova
Inna Kovaljova. Inna Kovaljova Bild: Gustaf Antell inna kovaljova

Skona ungdomen från gamla fördomar

En som nyligen fick stor uppmärksamhet för att hon skrev ett blogginlägg om den här frågeställningen är Inna Kovaljova, en ung ryska som aldrig själv har hört några onda ord av sina estniska vänner och bekanta. Och eftersom har gått i estniskspråkig skola, så är de flesta av hennes vänner estniska.

- Jag har aldrig själv upplevt några problem mellan språkgrupperna, inte ens de senaste månaderna, säger Inna när jag träffar henne på hennes favoritcafé.

Det är ett trendigt café känt för sina goda kakor och vackra utsikt över Estonia-teatern.

- Det är bara via medierna jag har förstått att det måste finnas problem, menar Inna, men de överdimensionerar dem nog.

Inna bestämde sig för att skriva sitt blogginlägg för att hon tyckte sig se att attityderna mot ryssar är en generationsfråga. Den äldre generationen försöker trycka sina fördomar på ungdomen.

- Under min uppväxt har ingen någonsin underblåst fördomar, säger Inna. Det är säkert delvis därför jag nu umgås med välutbildade och toleranta mänskor. Men jag tror att de flesta ungdomar är toleranta.

Innas föräldrar har själva aldrig lärt sig estniska ordentligt, men de valde alltså att sätta henne i en estnisk skola. Det är hon evigt tacksam för, trots att hon inser att det inte är lösning som passar alla.

Av de reaktioner hon har fått på sin blogg förstår hon att mänskor har väldigt olika erfarenheter och många har kallat henne naiv. Samtidigt har hon fått mycket tack för att säga det som så många känner, att esterna och ryssarna visst kan leva sida vid sida utan dramatik.

- Jag har nog aldrig uppfattat någon fientlighet eller att mänskor håller inne med sina värsta fördomar.

Kaffe med Inna får mig att tro att fördomarna främst drabbar sådana ryssar som inte har lärt sig estniska och kanske män oftare än kvinnor. Den som talar flytande estniska har liksom bevisat att de är lojala mot landet.

Skolpolitiken katastrofalt orättvis

På en konferens för stadsplanering träffar jag Olesja Rotar, en ryska som tillsammans med sin man publicerar en ryskspråkig kulturtidskrift i Tallinn. Lite rätt ger hon mig, men också hon betonar att problemen i grunden är halvt konstruerade.

Gustaf Antells intervjuobjekt.
Gustaf Antells intervjuobjekt. Bild: Gustaf Antell gustaf antells intervjuobjekt

- Det som stör mig är när politikerna på TV talar om alla möjliga problem med oss ryssar och om det ryska språkets status. De vill att deras väljare ska tro att relationerna är dåliga så att de kan utnyttja fördomarna för eget syfte.

Personligen irriterar Olesja sig på hur det estniska språket får allt större utrymme i de ryska skolorna. Enligt det nuvarande systemet ska ungefär hälften av all skolundervisning i de ryska skolorna ske med estniska som undervisningsspråk.

- Det finns ju inte kompetenta lärare som klarar av det här eller skolböcker för alla, suckar Olesja. En lärare som inte talar mer än rudimentär estniska kan vara tvungen att undervisa ryska barn i matematik på estniska, utan skolböcker.

Det här leder ofrånkomligen till att kvaliteten på den ryska skolan blir sämre än på den estniska.

Inom den lokala kultursfären kan det däremot ibland vara bra att vara rysk. Ryska konstnärer fungerar som alibi för att tillställningen är öppen för alla, menar Olesja.

- Arrangörerna bjuder in lokala ryska konstnärer för att få in lite exotik i programmet, säger Olesja.

Valve och Õive tycker om alla

Gustaf Antells intervjuobjekt.
Gustaf Antells intervjuobjekt. Bild: Gustaf Antell gustaf antells intervjuobjekt

Jag tar mig tillbaka till kyrkan det blåser om i Lasnamäe. Där träffar vi de glada estniska väninnorna Valve och Õive.

- Krisen i Ukraina har inte påverkat våra attityder det minsta, säger Valve och Õive i mun på varann. Vi är sedan länge vana med ryssarna, de har alltid funnits här. Vi har en massa ryska vänner och de anser själva att de är ester.

Till skillnad från den yngre generationen vågar de äldre damerna tala om Ukraina också med sina ryska vänner.

- Vi har en massa ryssar här och jag kan umgås med dem alla. Ester, ryssar, ukrainare, jag bryr mig inte. Det är så synd, det som händer i Ukraina.

”Jag är rysk och kan inte bli en est”

I lägenheten i Pirita börjar det vara tid för lilla Lev Moshkov att gå och lägga sig. Stanislav och Valeria har funderat mycket på om de så småningom ska placera honom i en ryskspråkig eller estnisk skola. Nu är de på det klara med att det blir rysk skola. Det är en identitetsfråga.

- Jag är ju inte en est, det kan jag inte vara, säger Stanislav. Jag kommer aldrig att förstå hur de tänker.

- Vi är födda här, men vi är inte ester. Vi har en annan kultur, menar Valeria. Men samtidigt poängterar de att Estland är deras hemland.

- Vi ryssar är inte en isolerad folkgrupp, vi lever ju här, avslutar Stanislav, vi är nära Finland och Sverige. Vi tar intryck av de länderna också.

Valeria tillägger kort att också deras vänner i Sankt Petersburg tar intryck av Finland och Sverige. De inreder också sina hem skandinaviskt, inte i drottningstil.

Gustaf Antell, Tallinn

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes