Hoppa till huvudinnehåll

"Jag ställde till det riktigt ordentligt!"

Robert Heikel i sitt hem i Ekenäs
Robert Heikel i sitt hem i Ekenäs Bild: YLE/ Tiina Grönroos tillnyktrande,Ekenäs

Robert Heikel började dricka som tonåring. Drickandet eskalerade och han har bland annat kraschat två äktenskap. Robert, eller Robban som han kallas, har tillbringat en stor del av sitt vuxenliv i Ekenäs. Han har jobbat som mentalvårdare på bland annat Ekåsens sjukhus, där han själv varit intagen som patient.

I dag är Robban på fötter igen. Efter sitt tillnyktrande har han engagerat sig i frivillig hjälpverksamhet. Men den största gåvan i Robbans nya, nyktra liv var när sonen tog kontakt efter över 20 år av total tystnad.

Jag blev bekant med Robban Heikel när han var aktiv inom Vänstugan, en förening där bland andra ensamma och missbrukare av olika slag träffas för att umgås och tillsammans utföra olika sysslor. Vänstugan var på den tiden granne till radion och Robban gick ofta förbi vår parkering. I ett skede började vi prata musik och efter det har vi alltid hälsat på varandra. Jag visste att Robban haft problem med spriten, men desto mera visste jag inte.

Robban vantrivdes i skolan

Robban Heikel är född i Helsingfors, hans far närde förhoppningar om att enda sonen skulle läsa matematik, men Robban trivdes inget vidare i skolan. Matematik, fysik och kemi var de värsta ämnena. Robban som sjöng i kör och gillade musik vantrivdes till och med på sångtimmarna, eftersom det hörde till att varje elev skulle stå framför klassen och sjunga.

Till Ekenäs kom Robban i början av 1970-talet. Han fick ett vikariat på Ekåsens mentalsjukhus. Där träffade han sin första fru. Tillsammans fick de en son och de flyttade också till Pargas där Robban fick jobb på Kårkulla. Äktenskapet tog slut efter bara några år.

- Det var nog spriten som gjorde att äktenskapet inte höll. Vem skulle orka se på en som dricker hela tiden.

Som så många andra började Robban dricka som tonåring. I Robbans fall gick drickandet överstyr. Han drack mer och mer. Tiden efter skilsmässan var riktigt jobbig. Det gick så långt att Robban var tvungen att uppsöka vård.

- Det tog på psyket och jag blev intagen på Ekåsens sjukhus. Det var inte speciellt muntert eftersom jag kände alla som jobbade där. Det skulle kanske varit bättre att få vård någon annanstans.

Robban var intagen på mentalsjukhuset i några månader.

- Nu efteråt har jag insett att jag lider av höstdepressioner och att jag försökte dämpa min depression med sprit.

Sverige och Åland

I slutet av 1970-talet sökte Robban jobb på Beckomberga sjukhus i Stockholm. Beckomberga var på den tiden en av Europas största mentalsjukhus och där jobbade också många finländare.

- Spriten följde med mig till Sverige. Vi bodde på internat och det var ett enda festande.

Jag ska vara ärlig, jag söp bort mitt jobb

Robban visste innerst inne att han var alkoholiserad, men han fortsatte dricka.

- Man förtränger vissa saker, speciellt obehagliga saker.

Robban saknar utbildning, men på 1970-talet var det lätt att få jobb inom mentalvården. Efter Beckomberga och Stockholm bodde Robban igen en tid i Ekenäs innan han flyttade till Åland för ett nytt jobb, också det inom mentalvården. Men nu åkte Robban fast.

- Jag ska vara ärlig, jag söp bort mitt jobb. Jag var mer eller mindre tvungen att gå.

Det här skedde 1985. Efter det har Robban Heikel inte jobbat som mentalvårdare. Robban återvände än en gång till Ekenäs. Han gifte om sig, gjorde en del ströjobb och utbildade sig småningom till väktare. Drickandet fortsatte, jobbet var tungt och Robbans andra äktenskap havererade.

- Man lär sig aldrig. Det var nog spriten igen.

I början av 1990-talet fick Robban söka hjälp på nytt. Det var först psykvård och därefter en tur till Pixnekliniken i Malax. Efter det har Robban levt ett så gott som nyktert liv.

- De gjorde ett bra jobb på Pixne och jag var motiverad.

Vad var det då som fick Robban motiverad?

- Jag ställde till det riktigt ordentligt… Sedan fick det vara slut!

Frivillig hjälpverksamhet.

I mitten av 1990-talet blev Robban Heikel involverad i Vänstugan, en förening som erbjuder sällskap och sysselsättning för bland annat missbrukare av olika slag. Ganska snabbt blev Robban invald i styrelsen.

- Vänstugan var och är en samlingsplats för vem som helst. Huvudsaken är att man är nykter, kan uppföra sig och att man har ett någorlunda hyfsat språk, säger Robban och skrattar.

Robban fick hjälp av Vänstugan och knöt många nya vänskapsband. Han har också hjälpt andra i sin tur.

En tid var Robban också engagerad i Vuxna på stan, det vill säga frivilliga vuxna som patrullerade på veckoslutskvällar, -nätter och vid större evenemang. De höll koll på ungdomar, pratade med dem och vid behov hjälpte dem hem.

- Allt det här gjorde vi på ungdomarnas villkor. Vi ringde föräldrarna endast i de fall vi fick lov.

- Det var verkligen givande. Man fick fin kontakt med ungdomarna och blev bekant med andra vuxna.

Robban var aktiv inom Vänstugan i ungefär tio år.

- Nu får yngre krafter får ta över, säger 63-årige Robban.

Sonen tog kontakt

Det absolut bästa med Robbans nya, nyktra liv är att han har återfått kontakten med sin son. En kontakt som bröts redan på 1970-talet.

- Jag fick ett brev 2001. Min son skrev att han ville träffa mig. Sedan kom han och fästmön till Ekenäs på besök. Det var min 50-årsgåva.

Numera är Robban också farfar till en snart 8-årig flicka. Familjen bor i Pargas.

- Jag har en jättefin svärdotter. Det var nog hon som drev på att vi skulle träffas. Livet känns… ja, det knallar på i lugna takter.

100 dagar

Som bäst pågår Yles kampanj 100 päivää/ 100 dagar där man uppmanar folk att delta och leva ett helnyktert liv under våren.

- Det är ett bra initiativ. Varje dag som en människa med alkoholproblem kan hålla sig nykter är bra.

- Samtidigt vet jag att kampanjer i sig inte hjälper. Man kan uppmana folk att försöka hålla sig nyktra, men beslutet ska komma inifrån.

- Jag är också lite tudelad till kampanjer där kända finländare deltar, det stjäl uppmärksamheten från det viktiga.

Robban har alltid återvänt till Ekenäs. Nu har han bott i Ekenäs i cirka tjugo år. Småstadsmentaliteten där alla känner alla passar honom. I Ekenäs finns också vännerna.

- Livet har varit en berg- och dalbana. Just nu är det ganska jämnt och skönt. Jag har mina rutiner, vilket är viktigt.

Rutinerna omfattar bland annat mat med jämna mellanrum och regelbundna sömnvanor.

- Alltid dyker det upp någon överraskning, men jag mår bäst av rutiner.

- Det bästa i livet är att jag har fått kontakt med min son, min svärdotter och mitt barnbarn.

Robert, Robban Heikel medverkar i ett Samtal om livet fredagen den 6 februari kl 11.03 och lördagen den 7 februari kl 20.03.

Läs också

Nyligen publicerat - Hälsa