Hoppa till huvudinnehåll

Tyskbarn och andra barn

Erika är ett av drygt tusen barn som föddes mellan åren 1940 och 46 som barn till tyska soldater. De flesta föddes i i Lappland där den tyska armén stred på Finlands sida mot ryssarna. Erikas pappa var soldat i Lappland och mamman lotta på kommendering på ett sjukhus när de träffades. Sin pappa träffade hon första gången när hon var 10 år.

Som alla andra tyska soldater tvingades Erikas pappa att lämna Finland vid krigsslutet. Hon växte upp med sin mamma, mormor och mormoderns nya man. Hon hade en bra uppväxt. Det var kanske en av orsakerna till att hon nu i vuxen ålder engarerar sig för de tyskbarn som inte ännu idag känner till sin pappas ursprung.

- Pappan är kanske inte kvar i livet längre, men man kan hitta hans grav eller sina halvsyskon, säger hon.

Många tyskbarn har först nu fått information om sina pappor. En orsak var att barnen nästan alltid föddes utanför äktenskapet och det ansågs skamligt. En annan orsak var att tyskarna på sin väg från Lappland brände allt som kom i deras väg. Idag är det ändå många som vill lära sig om sitt ursprung.

75 år sedan vinterkriget slutade

Vinterkriget lämnade efter sig uttryck som ”vinterkrigsanda” och ”det finska undret”, men också ett nytt krig, hundratusentals om fick lämna hus och hem och många som fortfarande letar efter sina rötter.

- Det är inte bara de som var med i kriget som präglades, säger historikern Henrik Meinander. Barn och barnbarn till dem som upplevde kriget påverkas också väldigt mycket. Krigsminnena levde kvar, många soldater fick men för livet, många kvinnor blev änkor och många barn blev faderlösa.

Efter kriget ville man inte tala så mycket om alla hemskheterna, man ville se framåt. Ändå kom minnena upp i olika sammanhang. Det förde i sin tur med sig bland annat att många alkoholiserades.

Samtidigt kom kriget att ha en uppvägande positiv effekt. Man hade överlevt och hade en framtid.

Kriget påverkar ännu i dag

Dagens unga påverkas också fortfarande indirekt av kriget. Den obligatoriska värnplikten är ett exempel på det.

Många av dem som i dag gör sin militärtjänst på Nylands brigad har inga släktingar som skulle ha varit med i kriget kvar i livet. De har därför inte ett lika starkt band till krigstiden som sina föräldrar.

De flesta finländska männen väljer ändå att göra militärtjänsten i stället för civiltjänst eller totalvägran.

- Jag tror absolut att det sitter i den här kulturen i Finland att det hör till, säger undersergeanten Isak Enlund vid Nylands brigad.

- Tyvärr så är det lite för mycket ännu bland våra föräldrar och mor- och farföräldrar som tycker att en äkta man har tjänstgjort i militären, säger jägaren Kaj Vataja.

"En gång krigsbarn, alltid krigsbarn"

Krigsbarnen som skickades iväg från Finland har fått mycket mera uppmärksamhet än de så kallade tyskbarnen, men också de har haft sin historia att kämpa med under hela efterkrigstiden. 70 000 finländska barn skickades undan kriget till Sverige och Danmark. Bo Nyström var en av dem.

- Vi hade tur. Vi blev väldigt väl omskötta, minns han.

Det svåra var att komma hem till Finland tillbaka. En känsla han delade med många andra.

Alla krigsbarn pratar om separationsångesten, säger etnologen Meta Sahlström. Först var det själva separationen från föräldrarna och sedan när de hade varit i Sverige och fått nya föräldrar och nya syskon och en ny omgivning så skulle de rivas upp igen och flytta tillbaka.

Närbild 2.2 kl 20.00 i Yle Fem.

Sänds även i Yle Fem, tisdag 3.2.2015 kl. 17.25.

http://svenska.yle.fi/program/narbild

Läs också