Hoppa till huvudinnehåll

Får vi tillräckligt med jod?

Salt är inte bara salt.
Har du jod i ditt salt? Salt är inte bara salt. Bild: Yle/ Ulrica Fagerström näringsrekommendationer

Hur ska vi finländare få i oss just rätt mängd jod? Det sitter en arbetsgrupp och funderar på. Nya lösningar som att tillsätta jod i brödet kan bli aktuella också hos oss. Det görs redan bland annat i Danmark.

Allvarlig jodbrist leder till att sköldkörteln på halsens framsida får svårt att producera hormonet tyroxin. Som kompensation växer sköldkörteln och en person med s.k. struma får en utbuktning på halsen. Struma var förhållandevis vanligt både i Finland och många andra länder ännu i början av 1900-talet.

En framgångshistoria

På 1920-talet såg finländska forskare en koppling mellan geografi och finländsk struma. De kom fram till att en varierande förekomst av jod på olika håll låg bakom en stor del av de finländska strumafallen. Läkare som Johannes Wahlberg, Bror-Axel Lamberg och nobelpristagaren Artturi Ilmari Virtanen jobbade på olika sätt för att föra fram saken. Johannes Wahlberg som forskat i endemisk struma tog år 1936 initiativet till en jodering av bordssaltet, men saken sköts upp på grund av kriget. Sverige för sin del införde joderat salt år 1936. Finland följde efter år 1949.

Struma kan uppstå även av andra orsaker, men den jodbristrelaterade struman utrotades i Finland i och med det här.

- Det var en framgångshistoria inom prevention, det kan man gott säga, säger specialforskare Iris Erlund på Institutet för hälsa och välfärd THL.

Nobelpristagaren Artturi Imari Virtanen var en av dem som jobbade för att det finländska saltet skulle joderas. Här fotograferad på 1960-talet.
Nobelpristagaren Artturi Ilmari Virtanen var en av dem som lyfte fram jodfrågan. Här fotograferad på 1960-talet. Nobelpristagaren Artturi Imari Virtanen var en av dem som jobbade för att det finländska saltet skulle joderas. Här fotograferad på 1960-talet. Bild: Yle artturi ilmari virtanen.

Ny situation

Men nu har saker hänt. Finländarnas nivåer av jod har nämligen sjunkit.

I de återkommande Finriski-undersökningarna där man med fem års mellanrum kollar upp tiotusen finländare för att få en uppfattning om befolkningens hälsotillstånd, har man börjat kunna se en minskning i jodnivån. De senaste gångerna som man mätt jodhalten (2012 och 2002) har visat en lägre nivå från gång till gång.

Nivån mäts i enskilda personers urin, men det är bara genom ett stort sammanslaget medeltal och en median som man kan tolka resultaten, på individnivå är provet inte användbart.

Idag når finländarna som grupp inte längre upp till rekommendationerna. För ett drygt år sen bildades en arbetsgrupp vid statens näringsdelegation för att grunna på situationen och ett förslag till åtgärd väntas i år.

Specialforskare Iris Erlund vid THL är en av medlemmarna i gruppen.

-Det handlar om prevention, att förebygga problem innan någon sjukdom hinner bli vanlig. Vi har ingen strumaepidemi och de flesta finländare dricker mjölk, använder mjölkprodukter och äter fisk och har inga problem med saken. Men vi vill se till att största delen av människorna får tillräckligt med jod och då är det bäst att tillsätta jod i vissa livsmedel.

Trendsalter och storkök

Våra matvanor har ändrat en hel del sen joderingen 1949. Jodsaltet har försvunnit ur många köksskåp och ersatts av ickejoderade trendsalter (t.ex. fling-, gourmet- och havssalt). Ut har i vissa fall hela den hemlagade maten åkt och ersatts av industritillverkad mat där saltet inte heller joderas. Inte heller storköken, vars mat många dagligen äter, har fram tills nu använt jod.

- I Finland har vi ju haft ett högt intag av jod i flera decennier, så fram tills nu har det räckt med att tillsätta det i bordssaltet. Det är ju en ny situation att halterna har sjunkit.

Sen augusti ifjol rekommenderar statens näringsdelegation att även storköken ska använda joderat salt.

Ät enligt kostrekommendationerna

Så vad gör man om man märker att hoppsan, inget jod i saltet på flera år, man har ätit storköksmat och en massa färdigmat?

- Då tycker jag att man ska fundera på sin kost och helt enkelt börja använda mer av de här källorna där det finns jod.

Äter man enligt de finländska eller nordiska kostrekommendationerna så har man inget större problem med jod, försäkrar Erlund. Med 5-6 dl mjölkprodukter per dag och fisk ett par gånger i veckan har man redan fått över hälften av jodrekommendationen täckt.

Som motreaktion mot ett eventuellt tidigare för lågt intag ska man ändå undvika en svängning åt andra hållet, att t.ex. äta algpreparat för att nu få i sig större mängder jod.

- De flesta klarar av också större mängder, men det finns de som kan få problem om de höjer på jodintaget. Man vet inte på förhand vem det är.

Multivitaminpiller med jod går bra att använda eftersom doserna är små.

En alltför stor dos jod kan påverka sköldkörteln negativt, t.o.m. få den att bli underaktiv.

Att salta maten extra mycket för att rätta till jodbalansen ska man likaså undvika.

- Använd joderat salt då du saltar maten, men tänk samtidigt på att hålla saltintaget lågt eftersom mycket salt är dåligt för hjärta och blodkärl och höjer blodtrycket.

På spaning.
Fisk, skaldjur och alger innehåller rikligt med jod På spaning. Bild: Yle/Public domain fiskarter

Jod i havet

Det är havet som härbärgerar de största jodkällorna. Fisk, skaldjur och alger är alla rika på jod.
Fast havssalt innehåller trots namnet i huvudsak bara natrium och endast minimala mängder jod förutom sådant havssalt som uttryckligen berikats med jod, förklarar Erlund.

Mjölk och mjölkprodukter är likaså en god källa. I Finland berikas nämligen djurfodret med jod för att också korna ska må bra så en del av det jod som förekommer i animaliska produkter beror på det.

Det är också därför som de som undviker animalisk kost och samtidigt är gravida bör kolla sin diet med tanke på jodinnehållet. Både det växande fostret och kvinnan som sen ammar behöver jod. Jod är viktigt för tillväxten och hjärnans utveckling. Även småbarns tillväxt påverkas av jod.

- Skolbarn dricker ofta ganska mycket mjölk. Då man forskat i skolbarn i olika länder och gjort mätningar bland dem så brukar de oftast vara i skick.

Även ägg utgör en god jodkälla.

Kött och fisk.
Via maten kan vi tillgodose vårt jodbehov. Fisk och annat från havet innehåller naturligt jod, medan animaliska produkter även har jod p.g.a. det jodberikade foder korna äter. Kött och fisk. Bild: YLE/Sune Bergström fiskdisk

Egen jodnivå då?

Det är svårt att mäta en individuell jodnivå, förklarar Erlund.

- Det finns tyvärr ännu inga laboratoriemetoder som exakt skulle visa jodstatusen i kroppen. Halten i urinen varierar så pass mycket att den inte är ett bra mått på individnivå.

De urinmätningar som görs på stora grupper, som t.ex. i Finriski-studierna fungerar uttryckligen bara i stora grupper, förklarar Erlund.

Diffusa symptom

Men hurdana symptom har man då t.ex. om man en längre tid fått i sig för lite jod men utan att det ännu lett till egentlig struma?

Erlund går ogärna in på hur lindrig jodbrist kan ta sig uttryck eftersom symptomen kan vara så vaga att de blandas ihop med helt andra saker.

Jodbrist kan dock i princip leda till problem i sköldkörteln, både över- och underfunktion, vilket uttryckligen på grund av jodbrist de senaste decennierna varit ovanligt hos oss i Norden.

Ytterligare europeisk forskning kring hur jodintaget hänger ihop med över- och underfunktion i sköldkörteln behövs och Erlund hoppas att det ska kunna förverkligas de kommande åren. En medvetenhet om den nya jodsituationen behövs.

Från näringsledningshåll ser man en eventuell brist helst som en populationsfråga.

- Vi ser det som att jodbrist betyder att man inte når upp till rekommendationerna. Rekommendationen kan sen vara dubbelt så stor som det egentliga behovet därför att man säkert ska få tillräckligt. WHO rekommenderar att man följer med jodintaget i populationen och sen ändrar på preventionsåtgärderna om det behövs.

Sjunkande jod även på andra håll

Nu är en sjunkande jodnivå inget finländskt fenomen utan något som också märks i många andra länder.

- Om man ser på saken internationellt så är jodbrist fortfarande ett problem i världen. I östeuropa är jordmånen så fattig på jod att många länder som inte har ett preventionsprogram även har jodbrist.

Vad serveras det idag?
Vad bjuds det på idag? Vad serveras det idag? Bild: Yle restaurang

Alla äter ute

- I västvärlden lagas mindre och mindre mat hemma. Man äter mer på restauranger, i storkök och överlag processerad mat. Den maten kan vara riktigt bra, men den innehåller inte tillsatt jod.

Samtidigt har också stora framsteg gjorts gällande den jodbristrelaterade struman. T.ex. i Kina har man också övergått till joderat salt. Men situationen kan vara väldigt varierande också inom ett och samma land.

- Jag träffade en professor från Etiopien som berättade att de har det bättre ställt i städerna men stora problem på landsbygden.

Hos oss har vi alltså inte den typen av problem.

- I Finland har vi inget stort problem med struma, men vi har en ny situation då vi nu märkt att jodprofylaxin inte längre täcker lika bra som förr. Då måste vi göra något åt saken.

Läs också:

Johannes Wahlberg hörde till de första jodförespråkarna i Finland
Medicinsk historia/ Finska Läkaresällskapets handlingar
Näringsdelegationens jodinformation (på finska)

Sveriges jodhantering liknar vår, dock med den skillnaden att Sverige tillsätter dubbelt så mycket jod i sitt salt.

Läkartidningen om jodsituationen i Sverige (2012)
Svensk kartläggning av joderat salt i livsmedelsindustrins produkter

Obs! Efter att denna artikel skrevs gavs de nya jodrekommendationerna av statens näringsdelegation. Se även denna notis.

Extramaterial som uppstod i samband med bildsättandet av artikeln:


Läs också

Vetenskap

Nyligen publicerat - Vetenskap