Hoppa till huvudinnehåll

Göran Ekström - grön oliktänkare

Göran Ekström
Göran Ekström Göran Ekström Bild: Yle/Ann-Sophie Sandström samtal om livet

- Det kommer att gå åt skogen, det vet vi, säger Göran Ekström i Vasa. Men vi kan ännu inverka på hur pass illa det kommer att gå, tillägger han.

Göran är miljömänniska och djupekolog, och sedan 1970-talet har han deltagit i samhällsdebatten bland annat genom att skriva artiklar i Vasabladet. På grund av sina åsikter har han kallats för flummare, fanatiker, rabulist och domedagsprofet. Han har till och med blivit kallad ekoterrorist. Men Göran var själv ganska länge omedveten om att alla inte tänkte som han.

Jag besökte Göran Ekström en måndag i januari för att spela in ett Samtal om livet. Jag ville veta hur han hade blivit den person han är idag, och jag ville också höra mera om hans syn på livet, mänskligheten och det samhälle vi lever i.

- Det är ju en sliten fras att man inte kan ha oändlig tillväxt i en ändlig värld, men så enkelt är det, säger Göran.

- Varför inser folk inte det här? Varför ställer sig inte politikerna upp och säger att ”Gott folk, det här går inte! Det är slut, vi måst börja tänka om!” ?

Göran Ekström
Göran Ekström utanför sitt hem i Vasa Göran Ekström Bild: Yle/Ann-Sophie Sandström samtal om livet

Göran Ekström verkar uppriktigt förundrad över att alla inte tycks fatta det som han anser att är alldeles självklart.

Hur blev då Göran en sådan miljömänniska som han är idag?

Barndom och uppväxt

Göran Ekström är född i Vasa år 1947, i Hemstrand, inte långt från där han bor idag.
- Jag hade en trygg barndom, trots att jag växte upp i en arbetarfamilj på fem personer och pappa var den enda som arbetade.

- Jag minns att föräldrarna ibland satt vid köksbordet på kvällarna och pratade lågmält och bekymrat om hur de skulle få pengarna att räcka till, men vi barn upplevde aldrig att det skulle ha gått någon nöd på oss. Hela samhällsandan var annorlunda på den tiden, det fanns en annan sorts gemenskap och trygghet än vad det finns idag.

Familjen flyttade tidigt från Hemstrand till Vöråstan och sedan vidare till Vapenbrödrabyn.

- Jag var sju år när vi flyttade dit, och i närheten fanns obebyggda tomter och små skogsområden att leka i. Hela somrarna klättrade vi i träd och byggde kojor och lekte att vi var indianer - eller Tarzan… Och jag har aldrig egentligen kommit ur den åldern, för jag tycker fortfarande om att klättra i träd, säger Göran.

Göran Ekströms föräldrar är båda hemma från Jeppotrakten, och varje sommar när Göran var liten deltog familjen i höbärgningen.

- Under de här somrarna fick jag min första djupare kontakt med skogen. Min pappa tyckte om att promenera längs små skogsvägar, så det bidrog kanske till mitt intresse för naturen - om det inte finns i generna, för det har alltid känts väldigt naturligt för mig att vistas i skog och mark.

Yrkesval och arbetsliv

Göran funderade inte så mycket på vad han skulle bli när han blev stor, och yrkesvalet skedde mer eller mindre automatiskt
- Min pappa var elmontör – eller ”lektrismontör”, som man sa – och han hade åtta bröder som också var ”lektrismontörer”. Så jag sökte till yrkesskolan och utbildade mig till elmontör, och sedan fortsatte jag i tekniska skolan, först i Vasa och sen i Riihimäki, och läste telefonteknik – men det var egentligen aldrig något medvetet val, det bara blev så.

Trots att Göran inte tänkte så mycket på sitt yrkesval så jobbade han som telefontekniker, huvudsakligen på en och samma arbetsplats, tills han gick i pension för fyra år sedan.

- Jag började jobba på det som då hette ”Vasa Telefon”, och till en början trivdes jag väldigt bra. Andan var den att vi byggde upp Finland efter krigen, och det kändes att det vi gjorde var viktigt. Senare blev det så att vi jobbade för staden, och det kändes också som en viktig uppgift. Efter det blev det så att man jobbade för bolaget – vi skulle alla bidra till att bolaget gick bra.

- Under min sista tid i arbetslivet fanns det inga andra mål än den ekonomiska vinsten, och det var aktieägarnas dividend vi jobbade för. Jag trivdes fortfarande med mina arbetskamrater, men andan var sådan att jag inte hade någonting emot att bli bortsanerad när 90 personer tvingades gå. Jag hade då bara ett halvår kvar till pensioneringen, och jag tänkte att det är bättre att nån yngre person får stanna kvar.

Intresset för miljöfrågor

- Det var först när miljörörelsen uppstod, på 1970-talet, som jag insåg att jag är en sån där miljömänniska, berättar Göran.

Insikten kom i samband med att Göran år 1978 skrev sin första debattartikel i Vasabladet

- Man planerade att stänga barnträdgården i Hemstrand, och den lilla skolan i närheten var också hotad, samtidigt som man planerade att göra hela torget i Vasa till en stor parkeringsplats.

- Jag satt på en sten här utanför och funderade, och jag tänkte att hur kan det vara på det här viset, att allt som är trevligt och gemytligt ska bort? Att nog måste väl alla förstå att det här är galet! Och så bestämde jag mig för att skriva en debattartikel i tidningen.

Sen dess har Göran Ekström skrivit hundratals debattartiklar.

- Många gånger när jag har suttit och filat på de här artiklarna så har jag tänkt att allt är självklarheter, att alla vet ju det här och alla tänker väl så här, och att det kanske är helt onödigt att jag skriver. Sen har jag i alla fall skickat in artikeln, och så har det blivit ett himla rabalder, och man har kallat mig för rabulist och fanatiker och domedagsprofet och flummare –och till och med ekoterrorist har jag blivit kallad, fastän jag är pacifist till mina värderingar.

Så Göran förstod att det som kändes som självklarheter för honom inte nödvändigtvis var det för alla andra.

- Men visst har jag fått mycket medhåll också, för det finns ju många andra som är engagerade i de här frågorna. Och det är ju bra.

Djupekologi

Göran Ekström
Göran Ekström försöker förklara det där med djupekologi för redaktören Göran Ekström Bild: Yle/Ann-Sophie Sandström samtal om livet

Ganska snart efter den första tidningsartikeln gick Göran Ekström med i olika miljöorganisationer.
- Den förening som har betytt mest för mig är Gröna Förbundet för Livets Beskydd, och i den föreningen var jag också ordförande i sju år. Ungefär samtidigt som jag gick med i föreningen kom jag också i kontakt med djupekologin, som jag också introducerade i föreningen. Djupekologin var som ett slag i huvudet, allt stämde precis överens med mina egna tankar.

Det var den numera avlidna norska filosofen - eller ekosofen - Arne Naess som först började använda begreppet djupekologi.

Inom djupekologin utgår man från att livet är ett grundvärde, och att alla andra värden bör bygga på det. Människans, och alla andra arters liv har ett värde i sig.

- Djupekologin bygger på naturvetenskaper, som biologi och ekologi, i kombination med etik och ansvar för miljön och framtiden.

- Man kan också säga att djupekologin är en utvidgning av humanismen, på det sättet att humanismens principer om rättvisa, samhörighet, solidaritet och hänsyn inte gäller enbart mellan människor utan också i förhållande till andra arter och till naturen.

- Det är fråga om en livscentrerad världsåskådning, i motsats till det som vi har idag som är en ekonomicentrerad världsåskådning där vi offrar både människan och naturen för ekonomins skull, säger Göran.

Hur lever man då ifall man har tagit till sig de djupekologiska idéerna?

- Ingen kan leva helt i enlighet med djupekologins principer i det här samhället, men man måste vara redo att leva i ett helt annorlunda samhälle, och uppriktigt vilja att samhället ska förändras. Sen beror det på livssituationen hur mycket man klarar av att förändra i sitt eget liv.

- En sak som alla kan göra är att konsumera så lite som möjligt. Man kan låta bli att köpa onödiga saker och så kan man lära sig att reparera sådant som går sönder - till exempel kläder, möbler, cyklar och sådant. Och så kan man ändra sina köpvanor handla ekologiskt och närproducerat så långt det är möjligt.

- Politikerna ropar ju hela tiden att vi ska konsumera mera, fastän det är vår överdrivna konsumtion som är orsaken till miljöproblemen, klimatförändringen och artutrotningen, säger Göran Ekström.

Göran berättar att han har varit på en konferens om degrowth (på svenska använder man begreppet nerväxt, alltså motsatsen till tillväxt) med världens främsta degrowth-förespråkare, bland annat ekonomen Tim Jackson från England.

- Tim Jackson sa på den här konferensen att ”vårt samhälle bygger på en sådan princip att vi köper saker som vi inte behöver med pengar som vi inte har för att göra intryck som inte består på människor som vi inte bryr oss om”, och det är ju så det är.

Göran Ekströms bil från 2009
Göran Ekströms bok på finska från år 2009 Göran Ekströms bil från 2009 Bild: Yle/Ann-Sophie Sandström samtal om livet

För några år sedan kom Göran Ekström ut med en bok på finska, Utopia pelastaa maailman – alltså Utopin räddar världen. Nu håller han på med ett bokprojekt på svenska.

- Som pensionär har jag fått mera tid för skrivandet, så jag håller på med en bok om miljöfrågorna där tyngdpunkten ligger på moralfilosofin. Den bygger ganska långt på de värderingsgrunder som hör till djupekologin, men den är bredare än så - den handlar om samhället, människan och samhällsutvecklingen på ett bredare plan.

Kollaps och självförsörjning

Göran Ekström är övertygad om att både vårt samhälle och det ekologiska systemet kommer att kollapsa, men på ett personligt plan skrämmer det honom inte, utan han är redo för ett helt annorlunda liv.

- Om allt omkring en kollapsar, hur gör man då? Visst, artutrotningen och det faktum att det kommer att gå dåligt med hela biosfären, det skrämmer och bekymrar mig mycket, men om jag tänker på mig själv och på min familj, så skrämmer det mig inte. Jag är väldigt intresserad av självhushållning, och vi ägnar oss åt trädgårdsodling, och vi har växthus. Och jag tycker om att plocka bär, och jag fiskar gärna både på sommaren och på vintern. Vi värmer vårt hus huvudsakligen med ved, och jag tycker om att reparera saker som har gått sönder i stället för att köpa nytt.
- Jag är mycket intresserad av sjävförsörjning och självhushållning, så tanken på en kollaps skrämmer mig inte.

- Ingen kan göra allt, men alla kan göra nånting, och vi kan alla medverka till att utvecklingen går antingen mot det bättre eller mot det sämre. Och jag tror att man själv mår bättre om man väljer att göra det lilla man kan för att allt ska gå åt det bättre hållet.

Göran Ekström tror att människan innerst inne är mera god än ond, och att det samhälle vi har idag tvingar oss människor att gå mot vår innersta natur.

- Samhället tvingar människan att vara mera egoistisk, hänsynslös och girig än vad hon egentligen är, och jag tror att många mår dåligt idag för att samhället tvingar oss att vara mindre goda än vad vi är, säger Göran Ekström.

Samtal om livet med Göran Ekström sändes i Radio Vega den 30.1.2015, och programmet sänds på nytt fredagen den 28.08 kl. 11.03 och lördagen den 29.08 kl. 20.03

Programmets podcast hittar du här:

Om man vill veta mera om djupekolog så hittar man här en längre intervju med Göran Ekstrom om den saken från juni 2014

Här hittar man en länk till den djupekologiska föreningen "Gröna Förbundet för Livets Beskydd"

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle