Hoppa till huvudinnehåll

Min hudfärg kan inte hjälpa dig

"Du måste hjälpa mig!" väser Angel Fuhaha. Hon lutar sig fram över symaskinen. Hennes andedräkt luktar surt. Luktar hunger.

Det här är en av de svåraste sakerna med att träffa flyktingar så gott som varje dag. Hoppet som tänds i ögonen när de ser min vita hy och de tänker att jag kan vara räddningen.

Att jag kan vara den som hjälper dem bort. Den som ser till att just deras barn får stipendiet till privatskolan efter engelskakursen. Sedan besvikelsen, när de inser att det inget finns jag kan göra.

Deras insikt om mitt privilegium, min insikt om min egen maktlöshet.

"Får du någonsin en känsla av att du har tänkt på ett visst sätt, och sedan när du har tänkt tanken blir du förskräckt över att sådana tankar rör sig i ditt huvud? Du vet, kolonialistiska tankar", sade en bekant till mig.

Vi diskuterade saken, och en annan berättade om hur hon de första dagarna då hon bott i ett annat afrikanskt land hade tackat husfolket alltid då de bar hennes väska och sagt att de inte behövde bemöda sig, precis som hon skulle ha gjort hemma. Men efter ett tag lät hon dem göra det utan att säga någonting, hon bara gled in i det beteendet.

På en bild som jag laddade upp på Flyktingshjälpens instagramkonto skrev någon: ”Jag hatar när vita leker att de tycker om afrikaner när de i själva verket tycker att vi är apor med IQ 70”.

Jag började fundera mer på saken och tror att det kanske är så att båda parter bidrar till att upprätthålla vissa kolonialistiska strukturer.

Om den ena parten förväntar sig att den andra parten ska bete sig på ett visst sätt börjar den kanske göra det efter ett tag bara på grund av förväntningarna (som exemplet med väskan, som ändå helt enkelt kan ha handlat om att det hörde till deras kultur att bära väskan oberoende och det var en artighet att låta dem göra det).

Om någon tror att jag tycker att afrikaner är som kommentaren på instagrambilden, så kommer han eller hon att leta efter allt i mitt beteende som tyder på det, kanske provocera fram sådant som gör att jag dras mot ett sådant beteende.

Om någon å andra sidan tänker precis som bildkommentaren, kommer den bara att se tecken som förstärker den fördomen, istället för att se personligheten, erfarenheten och den kulturella kontexten bakom en människa.

Kolonialismen satte så djupa spår i Afrika att beteendemönstren finns kvar fast kolonisatörerna är borta och länderna självständiga. En chaufför vi hade inhyrd under en vecka när vår egentliga chaufför var uppe i norr på en längre resa, skrev till mig på Facebook efter att hans uppdrag var slut: ”Tack för att du behandlade mig så väl. Du är den bästa chefen jag har haft.”

Jag blev lite till mig. Inte hade jag tänkt på mig själv som chef, utan som kollega till honom. Vi jobbade ju för samma ställe och är ungefär lika gamla. Det innebar att när jag åt lunch frågade jag om han också skulle ha. Var jag hungrig vid det här laget måste han ju också vara det.

Senare berättade han att hans vanliga arbetsgivare, ett kinesiskt företag, alltid lät honom vänta i bilen medan de åt, även om han skulle köra hela dagen. De sade sig vara rädda för att han skulle somna om han åt (den typiska lunchen här är väldigt dryg och kolhydratrik), men han konstaterade att han snarare svimmar om han inte får äta, precis som vem som helst av oss.

Tillbaka till min hudfärg då. Det är självklart att jag är privilegierad jämfört med många av dem jag träffar. Jag har fått gå i skola, fått studera det jag vill, fått växa upp i ett land med fred och utan hunger, kunnat hitta ett jobb och tjäna pengar.

Många kopplar ihop de här privilegierna med hudfärg och värde. När de ser mig ser de automatiskt någon som har makten att fatta beslut.

Men mina privilegier gör inte mig till en bättre människa, inte till någon som är mera värd än någon annan. Det är fruktansvärt att det finns många vita som anser att det är så. Och det är beklagligt att det finns många svarta som tänker så.

För att världen ska bli en plats där alla människor är lika värda, så måste också de som tror att de är mindre värda inse att det inte är så.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes