Hoppa till huvudinnehåll

Kolumn: Det gör ont, ont, ont!

Streckgubbar illustrerar familjevåld.
Streckgubbar illustrerar familjevåld. Bild: Yle våld i familjen

Igår var jag någons hustru, sambo, man. Men vem är jag idag? Skild, separerad – huvudet känns som bomull, hjärtat värker, det mesta är kaotiskt...

Då man skiljer sig påverkas många olika delar av livet. Förutom den känslomässiga biten, som för de flesta är den mest krävande, ska man också ta ställning till praktiska saker som boende och ekonomi. Föräldraskapet ändras också. Från att ha varit två föräldrar under samma tak skall man nu besluta om vårdnad, boende och annat som har med barnens vardag att göra. Och ovanpå allt detta kommer oron för barnen och hur de klarar av sina föräldrars separation.

Berg och dalbana

I mitt arbete med familjer som upplevt skilsmässa har jag under årens lopp tagit del av barnens och föräldrarnas upplevelser. Jag har märkt att det, trots att familjernas liv på många sätt är olika, finns saker som upplevs på samma sätt då man lever i skilsmässokrisen. Det handlar framförallt om känslor då man går igenom olika faser. Humöret åker berg och dalbana. Man känner sig stark och redo för det som händer den ena minuten och svag och ensam den andra. Då är det inte alls ovanligt att man börjar ifrågasätta de egna upplevelserna och känslorna och fundera över om man är den enda här i världen som reagerar som man gör.

Anne Bjaerre är gruppledare vid Barnavårdsföreningen i Finland rf.
Anne Bjaerre vid Barnavårdsföreningen i Finland Anne Bjaerre är gruppledare vid Barnavårdsföreningen i Finland rf. Bild: Privat baranvårdsföreningen

Att i allt det nya och omtumlande som händer ha möjlighet att träffa andra i liknande situation hjälper! Det vet jag efter att ha varit ledare i många samtalsgrupper för föräldrar som skilt sig.

Skador för livet

I gruppen för skilda föräldrar går man under tio veckors tid en kväll i veckan igenom många känslomässiga och praktiska saker. Det finns plats för gråt och skratt. Man får prata om just precis det man har på hjärtat. Och man kommer troligtvis att få många nickar från de andra deltagarna. Nickar som betyder att man känner igen sig i berättelsen. Man får lyfta upp sin oro över barnen. Skilsmässobarn! Har mina barn fått skador för livet? Kommer de någonsin att ha ett normalt liv igen?

Men är det inte pinsamt att sitta och prata om sig själv inför en grupp främmande personer? Eller ännu värre, tänk om det finns någon bekant i gruppen...

Alla i samma båt

När vi på Barnavårdsföreningen började ordna grupper för föräldrar funderade vi mycket på hur konceptet skulle komma att fungera i den finladssvenska ankdammen. Skulle de som ville delta våga sig till kursen eller skulle oron för att stöta på bekanta ta över. Våra funderingar kom på skam. Visst kommer finlandssvenskarna till kursen. Och visst stöter man på bekanta. Men so what! Alla är ju i samma båt. Och snabbt märker man att alla är människor med frågor, känslor och erfarenheter som hör mänskan till. Tryggheten i gruppen bygger på respekt och min erfarenhet efter att ha lett många grupper är respekten för kurskamraterna alltid infinner sig.

Den tunga ryggsäcken

Till sist en av mina hjärtefrågor – visst är föräldrarnas skilsmässa jobbig för de flesta barn. Men jag vägrar gå med på att dessa barn för resten av livet kommer att bära med sig en tung ryggsäck som präglar dem på olika sätt. När barnen och föräldrarna söker och får hjälp med att bearbeta sina upplevelser och när föräldrarna kan fokusera på att vara föräldrar också efter skilsmässan är oddsen för framtiden goda. I mitt arbete ser jag tyvärr alltför ofta att fokus inte ligger på barnen utan blir en maktkamp mellan föräldrarna.
Det bästa stödet får man av andra som upplevt liknande saker! Välkommen med i våra grupper!

Skribenten Anne Bjaerre är gruppledare vid Barnavårdsföreningen i Finland rf.

Läs också:

Skilsmässans sorg bearbetas i stödgrupp
Pussel hjälper skilsmässofamiljer

Läs också

Nyligen publicerat - Västnyland