Hoppa till huvudinnehåll

Mari Lindman: Allt arbete är inte bra

Mari Lindman filosoferar om arbete
Mari Lindman filosoferar om arbete Bild: Sebastian Bergholm/Yle mari lindman

På sätt och vis kan man säga att hela världshistorien kan beskrivas genom begreppet arbete, som alltid har handlat om frågor om ägande, fördelning, hierarkier och syn på livet. Än har vi uppmanats att arbeta i vårt anletes svett, än har drömmar om arbetarna som förenar sig och överskrider klassamhället formulerats.

Frågan om arbete handlar om rättvisa och människosyn; om lönefördelning mellan könen, om skillnader mellan olika delar av världen. Nuförtiden skall vi trivas på jobbet och förverkliga oss själva.

Det viktigaste är att sysselsättningen skall öka, varje nytt jobb är ett steg i rätt riktning

Det går heller inte ett val, utan att frågan om jobben, om sysselsättningen, får partiledarna att råka i luven på varandra.

Filosofen Mari Lindman som skriver om arbete, konstaterar att de samhälleliga arbetsdiskussionerna ofta är mångtydiga och grumliga.

Enligt Lindman menar människor olika saker med ordet ”arbete”, något som leder till förvirring i de många debatterna i frågan och att begreppet också stelnar till och blir ideologi.

Det gör det svårare för oss att tänka klart om vad arbete betyder i våra liv men också i samhället. Det försvårar också diskussioner om orättvisor och skevheter som har med jobb att göra.

Vad är då exempel på hur arbete blir ideologi?

– En aspekt av det är arbete som sysselsättning, en tanke som alla partier omfattar. Det viktigaste är att sysselsättningen skall öka, varje nytt jobb är ett steg i rätt riktning. Det tar alla partier för givet. Det finns något begripligt i det eftersom det är bra att folk har inkomst o kan leva på jobb, men finns konstigheter i den bilden.

Jobbskaparideologi

Enligt Lindman bortser sysselsättningspratet från arbetets globala aspekter och riskerar att glida in i en nationalism. Man utgår från att Finland kan nischa sig på innovationer, medan någon annan skall stå för grundarbetet. Allt arbete är inte lika uppskattat, trots att ingen säger det rakt ut.

– Det syns i vad företag gör i de här länderna. Företag kan sträva efter att flytta sin verksamhet till länder med kringskurna rättigheter för fackförbund och dålig lagstiftning, det säger något om hur man värderar sådant arbete.

Enligt Lindman kan strävan mot en så hög sysselsättningsgrad som möjligt, jobbskaparideologin, leda till att man börjar pruta på arbetstagarnas rättigheter. Företagens verksamhet stöds då genom att anställningar sker via bemanningsföretag, arbetstryggande rättigheter kringskärs med mera.

Det vore alltså viktigt att ställa frågan: vad är gott arbete?

Skitjobben och självförverkligandet

Diskussionen om skitdon väckte ett ramaskri för några år sedan, minns Lindman, då det talades om otacksamma ungdomar som inte vill integrera sig i samhället och som inte är beredda att arbeta. På ett nästan panikartat sätt skreks det ut att det inte finns några skitjobb. Diskussionen blev fylld av floskler och frågan om vad det innebär att se ett jobb som viktigt uteblev. Ingen funderade på de jobb som människor, på riktigt, arbetade med. Istället blev det en fråga om principer.

Samtidigt som man talar om arbete som någonting som springer ur individens kreativitet och företagsamhet, som ett sätt att förverkliga sig som människa, så ser man arbete som ett talko där alla skall bidra till samhället och det gemensamma bästa. Arbete är paradoxalt nog både tvång och livsstil, på samma gång.

– I skitjobbsdiskussionen vände man sig mot de ”otacksamma ungdomarna” och deras lättja blev ett argument för att tvinga dem ut på en arbetsmarknad där de skulle tvingas att ta emot vilket jobb som helst.

Det här tudelade sättet att tänka på arbete påverkar hur vi tänker på arbete rent existentiellt. Att tänka på sin framtid kan reduceras antingen till att tänka på sitt liv som ett sorts personligt utvecklingsprojekt, som karriär, eller som att det viktigaste är att hitta ett jobb. Det leder till att man själv börjar betrakta sig som en vara på arbetsmarknaden, där målet är sysselsättning.

– Livet cirklar kring arbete och faran är här att framtiden reduceras till en fråga om arbete och försörjning genom arbete.

Det finns en del självklara förväntningar på arbetstagare idag, som exempelvis att det är vår livsuppgift att göra oss så anställningsbara som möjligt

Lindman vill koppla förståelsen av arbete till just arbetets syfte. Varför gör vi just det här? Då arbetet handlar om att sysselsätta folk eller skapa mervärde så kanske de innovationer som görs inte alls är bra vare sig för människan eller för miljön. Lönearbetande har blivit ideologi.

– Jag tror att det är sådana meningsdimensioner man behöver, att inte se på arbete som en isolerad sfär. Man behöver ta in planetens framtid och de roller arbetet har i samhället. Det vore alltså viktigt att ställa frågan: vad är gott arbete? Och se hur den frågan hänger ihop med frågor om vad ett gott liv och ett bra samhälle är.

Lindman tror att samtalet om arbetets skadliga dimensioner inte får så mycket utrymme då det ifrågasätter hur vår ekonomi, med vinstintressen som motor, är uppbyggd.

Basinkomst

En idé som långsamt tar för sig i de politiska diskussionerna är den om basinkomst, något som Lindman ser positivt på. I uppfattningen om att basinkomsten bara skulle leda till att folk latar sig på soffan finns också ett exempel på vår paradoxala uppfattning om jobb; samtidigt som man utgår från att företagsamhet och kreativitet är något naturligt för människan, så misstänker man att hon skulle slappa ihop direkt ifall hennes grundtrygghet skulle säkras på det här sättet.

– Det är också en del av schizofrenin i hur man talar om arbetet. Det skiftar så snabbt mellan att arbetet är fint och något inneboende i vår mänsklighet till att arbetet ses som ett yttre tvång.

Arbetet måste inte vara livets nav

Basinkomst skulle enligt Lindman kunna öppna upp för nya livsmöjligheter, sådana som nu är möjliga bara för eliten, de som downshiftar när det blir allt för hårt att jobba.

– Basinkomst skulle inte erbjuda ett lyxliv, utan öppnar upp för roliga och viktiga saker att göra för människor. Det kan vara allt från frivilligarbete till att umgås med familj och vänner, att relationer inte blir något man måste pressa in i ett tidsschema som präglas av arbetstempot.

Med andra ord kunde basinkomsten öppna upp för förändringar gällande vad som är centralt i livet. Arbetet måste inte vara livets nav.

Arbete på fritiden

Arbete och fritid är traditionella motsatspar. Arbeta först och vila tillräckligt är något som fackföreningsrörelserna har jobbat för länge. Idag luckras den här gränsen upp alltmera. Folk arbetsmailar på fritiden och använder fritiden till att vila upp sig inför jobbet.

– Delar av fritiden hänger ihop med jobbet. Så utifrån det är man lockad att säga att det borde finnas en ännu tydligare gräns mellan arbete o fritid som en motreaktion mot att allt blir för beroende av lönearbetet, säger Lindman.

Att tänka kritiskt på arbete kan handla om att ta ställning till konkreta frågor om hur ens egen arbetsdag ser ut

Lindman vill inte se på arbetstrivselfrågor som separerade från det vanliga livet. Talet om att i arbetet skall förverkliga en människas personlighet har hög bullshitfaktor, menar hon, och vill istället påminna om att arbetsplatsfrågor ofta är fråga om etik, om hur vi förhåller oss till varandra.

Gamle Marx

Mari Lindman har funderat en hel del kring Karl Marx, en tänkare som efter socialismens fall har vunnit ny mark som arbetsfilosof istället för socialistisk ikon.

– En viktig sak är att han avmystifierar vad arbetet är genom att se på det som del av samhället. Han visar att lönearbetet inte är något givet, allt är inte lönearbete, det måste inte bara finnas det. Det är en specifik historisk form som växt fram stegvis, berättar Lindman.

Det viktiga som Marx ser är att denna historiska utveckling förvandlar arbete till arbetskraft, en vara bland andra varor. Det betyder att människor inte har något annat val än att lönearbeta, att göra sin arbetskraft till en vara. Genom att ta fasta på den historiska utvecklingen av hur arbete görs till en vara kan man lära sig mycket om också dagens exploatering av arbete, t.ex. i form av prekärt arbete eller där saker görs till lönearbete som tidigare varit något som människor tagit hand om på andra sätt.

– Det är viktigt att se att lönearbete är en historisk form som utvecklas hela tiden. Den tanken kan få människor att bli klar över krav på den egna arbetsplatsen. Vissa krav på oss hänger samman med lönearbetet som form.

Arbetsplatsetik behandlas ibland som något åtskiljt från det vardagliga livet. Lindman är kritisk till den här gränsdragningen. Lindman avdramatiserar skillnaden mellan arbete och livet utanför arbetsplatsen och betonar att många arbetsplatskrav helt enkelt handlar om de krav en situation ställer på oss moraliskt sett.

Det finns en del självklara förväntningar på arbetstagare idag, som exempelvis att det är vår livsuppgift att göra oss så anställningsbara som möjligt som hänger ihop med lönearbetets historiska utveckling och som påverkar de krav som ställs på personalen. Att tänka kritiskt på arbete kan handla om att ta ställning till konkreta frågor om hur ens egen arbetsdag ser ut, säger Mari Lindman.

Mari Lindman disputerar i Åbo den 8 maj kl 12 med avhandlingen Work and Non-work: On work and meaning.

Läs också

Mitt jobb