Hoppa till huvudinnehåll

Idag är det Dies Cineris!

Taket i Nykarleby kyrka
Taket i Nykarleby kyrka Bild: Hedvig Långbacka kyrktak

”I säck och aska” är ett uttryck som man fortfarande ser och hör ibland – då handlar det mer eller mindre skämtsamt om att någon ångrar någonting och ber om förlåtelse, ödmjukar sig. Uttrycket går tillbaka till Daniels bok i Gamla testamentet och har mycket riktigt med ånger och botgöring att göra. Det står att Daniel bad och fastade inför Gud i säck och aska; han klädde sig i tyg som var stickigt och obehagligt och strödde aska i sitt hår.

Överhuvudtaget stöter man ofta i Bibeln på just det här sättet att visa ånger, sorg eller förtvivlan, den sörjande eller upprörda sliter sina kläder och strör aska i sitt hår. Aska är en vanlig litterär symbol, tänk bara på Bellmans "allt är ju stoft och aska..."

Askonsdagen är den första dagen i fastetiden, så för den som vill följa riktigt gamla kyrkliga traditioner är det här den dagen då man lämnar både fastlagsbullar och kött bakom sig och går in i en period av både rent konkret och mera symbolisk fasta. Sedan 1000-talet har seden att på denna dag med aska teckna ett kors på kyrkobesökarnas pannor funnits i katolska kyrkan. Dagen fick då namnet dies cineris, askdagen.

I protestantiska kyrkor föll seden i glömska till senare delen av 1900-talet då den igen togs i bruk på många håll. Också i Finland finns det församlingar där man den här dagen ordnar kvällsmässor där prästen ritar ett kors av aska på deltagarnas pannor – en symbol för ånger och botgöring, men också för liv som spirar ur det till synes döda, förstörda och sönderbrända.

(Bilden är från Nykarleby kyrka som har ett mycket speciellt tak).

Läs också

Tro

Nyligen publicerat - Tro