Hoppa till huvudinnehåll

Älskade hatade syskon

Maria Sundblom-Lindberg
Maria Sundblom-Lindberg Bild: Yle cirkus familj

Kain gjorde det. Men det är väldigt ovanligt att en syrra stryper sin brorsa. Trots att hon hotat om det i 20 år så genomför hon det i själva verket mycket sällan.

Bröder som blandar arsenik i systerns smaskiga latte hör inte heller till vanligheterna, medan exempel på syskon som tillsammans mördar tredje part är betydligt vanligare.

Denna brottsstatistik berättar mycket om syskonrelationens dynamik. Bråk, bus och boxning tills blodet strittar men nästan aldrig överlagt mord på varandra. Däremot ibland in i döden enade mot världen.

Jag är oerhört fascinerad av syskonrelationer.

Föräldrar suckar uppgivet och säger att "dom två har aldrig kommit överens" men är det just för att föräldrarna givit upp som de aldrig kommit så långt som till överens? Jag bara undrar och hittar belägg för min undran i Anna Rotkirchs Tillsamans-bok där det står att deppiga och trötta mammor oftare har barn som är i konflikt med varandra än de hurtiga och friska som orkar sätta stopp, diskutera och utvärdera. Jag hittar belägg i mitt i eget liv att många fler mår bra när jag orkar och så förstås det trista faktumet när det är tvärtom.

När man pratar med besvikna vuxna så kommer ofta föräldrars orättvisa bemötande, favoriserande av ett syskon eller för hårda krav på ett annat som en orsak till tysta tårar som inte torkar fast man har villa och vovve och är jättevuxen. Syskon som pratar med varandra om sin barndom är däremot inte alls överens om vem som var favoriserad, så det handlar ofta mer om upplevelse än om fakta. Eller att minnet är så skrämmande selektivt att man alltid minns den gången då man fick mindre men aldrig gången då man fick mer.

Kan man fostra till syskonkärlek?

Någon klok typ sa att fostra syskon till att gilla varandra inte handlar om att vara stadig på handen när man lägger linjalen mot glasspaketet, utan att hjälpa barnen att stå ut med orättvisor. Ibland blir en av syskonen bjuden på två kalas på ett veckoslut, ibland behöver den andra massa läxhjälp. Ibland har den tredje otroligt svårt att få sömn och behöver en vuxen med under täcket i timmar medan syrran somnar bättre, ibland är en unge bra på dyr hockey medan den andra kör budget-pyssel hemma. Livet är grymt orättvist och så länge vi försöker dölja det för ungarna så kan de inte bli annat än bittra, besvikna och personligt kränkta.

Jag har också funderat mycket på varför vi är så oambitiösa med våra syskonrelationer.

Men att våga ta emot barnens tårar, strider och anklagelser om att man är orättvis kräver att man är rätt stabil, har en sund självkänsla och vågar erkänna sina tillkortakommanden att man inte orkar lika bra med allt och alla. Att man har lättare att visa kärlek till en solig sort än till en surkart. Att man vågar prata om sin depression, sin ångest, sin rädsla och sin egen barndom så att ingen unge misstolkar ens ilskor, gråt och kurande under täcket. "Du har rätt Jonas, du lärde dig inte simma förrän du var sju för vårt liv var så kaotiskt och jag var så apatisk att vi aldrig kom iväg till simhallen. Det handlar alltså inte om att din storebror var mera älskad utan att jag mådde bättre när han var fem och simsugen."

Jag har också funderat mycket på varför vi är så oambitiösa med våra syskonrelationer. Sällan släpar vi med syskonen på familjeterapi i vuxen ålder. Antingen så måste syskonrelationen funka av sig själv eller så skiter vi i den småningom. En orsak är ju att vi bra kan leva utan våra syskon och att vi kanske hellre lever utan dem än i en ständig påminnelse om hur jobbiga de är. En annan orsak tror jag kan vara att positionerna är så låsta. Syskonpositionerna förblir låsta om ingen aktivt jobbar på förändring eller ger utrymme för ombytta roller. Som att lillasyster får börja fatta beslut på släktgården och storebror i sin tur slipper ta ansvar för de gamla föräldrarnas oändliga sjukbesök och bortslarvade räkningar.

Det skulle vara otroligt skönt att börja om från början med sina syskon när man är 30. Deletera ordningsföljd och trauman och stå hand i hand på startlinjen med en "vi mot världen"-attityd. Har någon av er upplevt det?

p.s. Hedersmord är undantaget från regeln att syskon sällan dödar varandra. Där är det ofta en bror som dödar sin syster. Därför är det dubbelt fruktansvärt.

Text: Maria Sundblom Lindberg
präst, familjeterapeut och gästande programvärd.
Lyssna här:

Läs också

Familj

Till Buu-klubben
Till Hajbo
Till MGP