Hoppa till huvudinnehåll
Ämnessidans huvudbild för Hajbo

Fannys blogg - mars 2015

Ronja som har huvudrollen i serien Fanny.
Ronja som har huvudrollen i serien Fanny. ronja

Fannys blogg - mars 2015

Söndag 1.3 - Kakao med kanel

I förmiddags var jag tillsammans med Tommi. Vi var hemma hos honom och lagade kakao
med kanel. Först tyckte jag det var lite speciellt att han ville ha kanel i kakaon, men det var
faktiskt riktig gott.

Tommi berättade att hans mommo alltid lagade det när han var liten.
Tommi är söt. Det är så skönt att vi är tillsammans igen.

Söndag 1.3 - Döden

Fanny funderar på döden
Fanny funderar på döden Bild: Hajbo/Yle hajbo

Idag pratade Erika och jag om vad som händer när man dör. Erika satt hon tror det är skönt
att dö. Man får liksom bara slappna av och vila. Men det tror inte jag. Erika frågade hur
jag skulle vilja dö om jag fick välja. Jag sa att då skulle jag välja att inte dö alls. Jag ville INTE
prat om det här.

Det blev lite dålig stämning.

Måndag 2.3 Provet

Idag på engelska timmen fick vi tillbaka våra prov som vi hade förra måndagen. Jag hade bara tre fel.

Jag tror Erika hade en massa fel, för hon höll armen över sitt prov så att jag inte skulle se, men såg ändå att hon hade en massa röda streck. Sen markerade hon: ”Ursäkta mig, men jag vill klaga på provet.”

Atte: ”I don’t understand when you speak Swedish.”
Erika: ”JAG‐VILL‐KLAGA‐PÅ-PROVET”.
Atte: ”We speak English when we are in English class, Erika”.
Erika: ”Ok FUCK YOU!”.
Jag blev helt chockad och skrattade hysteriskt för jag blev så överraskad av vad hon sa. Men Erika skrattade inte. Hon såg jättearg ut.

Atte blev förstås också jätte arg: ”Erika! Ut! NU! Han pekade mot dörren. Erika bra satt på sin stol och sa ”I don’t understand when you speak Swedish, speak English please”.

Atte var helt röd i ansiktet: ”UT!” Erika steg up och gick riktigt sakta för att irritera Atte ännu mera. När hon gick ut smällde hon i dörren så det skallrade i alla fönster.

Fannys prov
Fannys prov Bild: Hajbo/Yle hajbo

Tisdag 3.3 SMS‐krångel

Erika var inte i skolan idag, hon skolkade. Och jag blev ensam med vårt rellaprojekt. Först tänkte jag att hon var sjuk eller nåt, men sen pratade jag med hene på SMS efter skolan och hon sa att hon bara inte orkade komma.

Jag sa att det är lite barnsligt att skolka bara för att hon är sur på Atte.

Då sa Erika ”Fany, du är så sjukt uptagen med att vara så duktig. Du gör alltid precis om Atte säger”. Jag sa ”Det gör jag inte alls! Men vi ska ju ha föredag i rellaprojektet på fredag!”. Erika: ”Folk har faktiskt annat att tänka på än ett litet löjigt rellaprojekt”. Och sen la hon på. Var inte det lite dåligt gjort?

Erikas meddelande
Erikas meddelande Bild: Hajbo/Yle hajbo

Onsdag 4.3 - Överraskning

Erika var tillbaka i skolan idag, men det var lite underligt mellan oss. När jag kom hem ville jag göra nånting trevligt för henne, så mamma hjälpte mig att köpa två biobiljetter på nätet.

Sen ringde jag Erika, men hon sa att hon inte orkar. Jag frågade om nåt är på tok, men hon sa att hon bara är trött. Jag: ”Är du fortfarande sur på mig för det där igår?” Erika: ”Nej, jag bara inte orkar. Jag är inte sur.” Jag: ”Säkert?” Erika: ”MAN ÄR INTE SUR BARA FÖR ATT MAN INTE ÄR MED PÅ ALLT PRECIS HELA TIDEN!!! KANSKE JAG BARA HAR LUST ATT VARA I FRED, KAN DU INTE FÅ IN DET I DIN LILLA HJÄRNA?!?

Jag: ”Jo...” Jag visste inte vad mer jag skulle säga, blev faktiskt ganska ledsen. Men mamma sa att jag inte ska bry mig, att hon säkert bara har en dålig dag.
Och sen for mamma och jag på bio i stället.

fanny på bio
fanny på bio Bild: Hajbo/YLE fanny

Torsdag 5.3 Vad händer?

Vi har inte alls pratat med varandra idag. Fast hon sitter bredvid mig och fast vi borde ha gjort rellaprojektet färdigt tills imorgon. Men det verkar som om hon inte alls bryr sig. Hon låg bara med huvudet på pulpeten och lyssnade på musik. Och då får vi inte ens lyssna på musik på lektionerna. Men Atte sa ingenting.

Jag fattar inte vad det är som hände med henne.

fanny funderar
fanny funderar Bild: Hajbo/YLE fanny

Torsdag 5.3 - Ringde

Nu provade jag ringa Erika. Vi måste ju komma överens om vad vi ska göra på föredraget imorgon. Men hon svarade inte. Jag ringde tre gånger. Jag fattar inte vad det är jag har gjort och varför hon är sur på mig?
Förstår ni varför? Vad ska jag göra?

Fredag 6.3 - Det finns ingen gud

Idag hade vi vårt föredrag. Eftersom vi var helt oförberedda försökte jag i början på timmen prata med Erika om hur vi sku dela upp det, och bara för att jag pratade så mycket tyckte Atte att vi sku börja. Så jag började: ”Vi har haft om religionen kristendom. Och nu ska vi berätta vad vi har kommit fram till. Vi gör det som en intervju. Jag frågar och Erika svarar.

Jag: "När började kristendomen?”
Erika: ”Den startade utgående från judendomen, ungefär 312 e.Kr.”
Jag: ”Vad innebär kristendomen?”.
Erika: ”Det innebär att man tror att Jesus från Nasaret är Kristus, judarnas och världens frälsare och Guds son”.
Jag: ”Hurdan är kristendomens gud?”
Erika: ”Det finns ingen gud.”
Jag: ”eh...”
Erika: ”NEJ!!! JAG TÄNKER INTE STÅ HÄR OCH PRATA OM DET HÄR PISSET! DET ÄR LÖGN” DET FINNS INGEN GUD! OCH OM DET NÅNGÅNG HAR FUNNITS EN GUD ÄR JAG SÄKER PÅ ATT HAN ELLER HON ÄR STENDÖV!”.

Erika rev ner allt som fanns på katedern och rusade ut.

På rasten ringde det i min telefon. Det var Erikas pappa. Atte hade berättat för honom om vad Erika gjort på timmen. Han sa: ”Jag tror inte Erika allt är sur på dig. Men jag tror hon är ledsen. Det var sidu igår... som... hennes mamma fyllde 40 år. Eller skulle ha fyllt. Jag tror Erika tänker på det just nu”.

På sista rasten såg jag Erika igen och gick och satt mig i gungan bredvid henne. Jag sa att jag hade pratat med hennes pappa. Erika såg bara ilsken ut och ropade ”Du fattar ingenting! Du har ett perfekt liv. Du har ju bara lyxproblem. Du gråter för att din pappa bor i Karis och för att du har en styvpappa, som ju faktiskt är jätterolig. Du grinar för att du har problem med din pojkvän som är VÄRLDENS BÄSTA POJKVÄN. DU GRINAR FÖR ALLT! Men det är inga riktiga problem.

Jag: ”Jag grinar inte alls för att Jeppe är min styvpappa!”
Erika: ”FANNY. MIN MAMMA ÄR DÖD. FATTAR DU DET? JAG KOMMER ALDRIG ATT SE HENNE IGEN. OCH FÖR VARJE DAG SOM GÅR GLÖMMER JAG MER OCH MER HUR HON SÅG UT. JAG MINNS INTE ENS HUR HON DOFTADE LÄNGRE! JAG VILL KOMMA IHÅG. MEN JAG HAR GLÖMT!.

Erika gick sin väg, men jag sprang efter henne och fick riva henne i rocken för att få henne att stanna.

Jag sa: ”Jag vet! Jag vet att din mamma är död. Och jag är så ledsen för det! Men jag är också ledsen för att du är ledsen på mig! För det finns ingenting jag kan göra! Förstår du? Jag vet inte vad jag kan göra för att hjälpa dig. Men jag är här! Kanske jag inte förstår allt, men jag är din BÄSTA VÄN!”. Vi började båda gråta. Men jag fick krama Erika.

Lördag 7.3 - Våffelöverraskning!

Jag har stekt våfflor som jag skall gå med till Erika. Hon älskar våfflor. Jag har bestämt mig för att inte smaka på dem före jag är hos Erika, men jag är SÅ våffelsugen! Men nu ska jag fara.
fanny ska fixa våfflor
fanny ska fixa våfflor Bild: Hajbo/YLE fannyblogg

Lördag 7.3 - Fel

Jag gick upp till Erika och ringde på och var glad som vanligt. Erika öppnade. Jag: ”Tadaaa! Våfflor.” Erika stirrade på mig, så jag blev osäker. ”För att muntra upp dig.” Hon kom ut i trappan, stängde dörren bakom sig och såg arg ut. Jag började ångra mig... ”För att du tycker
så mycket om våfflor?”

Erika såg på mig och suckade tungt. ”Fanny... våfflor. Jag tror inte du förstår...”
Det kändes som om jag var på väg att svimma. ”Jag bara tänkte...”
Erika: ”Ja du tänkte, men du FÖRSTÅR ju ingenting. Du kom hit för att MUNTRA UPP MIG! Men det är inte på det sättet!” Jag såg ned. Fattade att jag hade gjort fel. Igen.

Erika: ”Det är liksom som... allt känns omöjligt. Jag orkar nästan inte stiga upp på morgonen ens. Jag har ingen matlust, jag orkar inte vara i skolan... orkar inte prata med nån egentligen. Och på nätterna ligger jag vaken och får inte sömn, fast det är det enda jag längtat efter hela dagen, att få sova.” Hon började nästan gråta. ”Jag önskar att min mamma var här!”. Jag märkte att jag tryckte våffelfatet mot mig som om det var min enda räddning. Jag visste inte vad jag sku säga.

Erika: ”Lovar du att du inte säger det här till nån!” Jag lovade. Hon gick in igen och dörren smällde efter henne. Jag blev stående med våffelfatet tryckt mot mig. Jag kastade allt i roskisen på vägen hem. Fatet också.

vill förstå
vill förstå Bild: Hajbo/YLE fannyblogg

Söndag 8.3 Vill hon inte ha hjälp?

Jag var hos Tommi idag. Jag hade inte alls tänkt prata om Erika med honom eftersom jag har lovat att inte säga nånting åt nån, men plötsligt gjorde jag det i alla fall. Det kom bara ur mig. Det är så jobbigt att inte få prata med någon om det. Jag: Jag vet inte vad jag ska göra för att hjälpa henne... jag vill vara... en god vän och göra det som en god vän ska göra, men vad är det egentligen?

Jag vet inte. Jag hann tänka vad Tommi tänker, kan liksom pojkar svara på sådana frågor? Men jag måste ju fortsätta då jag en gång hade börjat. Jag: Det är nästan som om anklagar mig för nånting. Fast jag gör så gott jag kan.

Tommi: Kanske hon är så ledsen att hon inte klarar av att tänka på andra?
Jag: URSÄKTA MIG, men hon behöver ju inte vara elak bara för att hon är ledsen!
Tommi: Nej, men... Han tänkte efter lite och så sa han: Min syster var deprimerad ifjol. Och då var hon ofta jätteelak mot oss. Då sa hennes psykolog att det är för att vi är de som står henne närmast. Vi var de enda hon vågade visa hur hon hade det.

Jag tänkte på Tommis syster. Hon som är så söt och rolig. Konstigt att föreställa sig att hon kan ha varit så ledsen. Men kanske det är så att man går runt och tror att andra är helt perfekta och inte har några problem i världen, men det bara ser ut så för att alla försöker få det att låta som om allt är bra hela tiden.

Tommi: Så kanske du bara ska försöka hålla ut och inte ta det personligt. Jag tänkte på gårdagen då jag stod utanför Erikas med de där dumma våfflorna och hon pratade med mig som om jag var en idiot. Och jag kände mig så misslyckad att jag nästan började gråta.

Jag: Men hon bara ”VÅFFLOR?!?” liksom. ”Du FATTAR ju ingenting”. Jag försöker ju faktiskt hjälpa henne, men det ju inte så lätt när hon bara är arg och sur och OTACKSAM. Dessutom fattar jag inte varför jag borde göra något alls för inget av det här har något med mig att göra ens!
Jag stirrade uppgivet ut i luften och kände mig plötsligt helt hjälplös.
Jag: Jag klarar tydligen inte av att hjälpa henne heller. När hon bara blir arg och jagar bort mig. Hon vill ju inte ha hjälp.

Söndag 8.3. - Fem saker

Jag googlade depression. Det stod många av de saker Erika nämnde.

1. Trötthetskänsla

2. Skiftande humör, irritabel

3. Sömnproblem

4. Ändrad aptit

5. Försämrad livslust

Söndag 8.3 - Jag måste ringa Erika

Jag oroade mig mycket och kom på en massa saker jag borde ha gjort för att slippa ringa. Städade rummet, raderade gamla mess från telefonen, tog bort alla böcker från bokhyllan och radade in dem på nytt i ett nytt system. Men jag visste ju att jag måste. Ringa.

Jag: ”Hej, det är Fanny.”
Erika: ”Hej.”
Jag blev nervös, hjärtat bankade så hårt att jag tänkte att hon säkert kan höra et i telefonen. Rädd för min bästa vän. Varför blev det så? Erika: ”Förlåt att jag var sur igår... jag vet inte vad som hände, det är som om jag tappat kontrollen helt. Allt bara känns omöjl...” (hennes röst dog ut helt)
Jag: ”Hallå! Erika?”
Erika: ”Ja, jag... förlåt.” Hon viskade nästan. Jag hörde en hickning. Hon försökte fortsätta prata, men klarade det inte.

Jag: ”Men hördu... har du pratat med din pappa? Han ringde mig och var bekymrad...”
Erika: ”Ja, jag vet det. Jag sa bara att det är stressigt med rellaföredraget och sånt. Han trodde först inte på det, så jag sa att det hade blivit alltför mycket med skolan och läxor och att jag oroade mig för högstadiet och sånt. Jag kan INTE säga det till pappa. Förlåt, men då blir han bara... nå nu går det ganska bra med honom, han dricker inte och verkar vara glad igen... och så... det värsta som kunde hända är att han också blir ledsen och börjar dricka igen... jag klara inte av att vara med Therese nu. Jag klarar nästan inte av mig själv på morgnarna ens... Jag önskar att jag kunde...”

Jag blev rädd. Jag ville inte att hon sku säga det jag var rädd för att hon sku säga.

Jag: ”Nej!” Det blev tyst igen. Vi kunde höra varandra andas. Jag tänkte ”tänk om jag inte kommer på nånting att säga. Tänk om ingen av oss säger något mera. Då är jag en dålig vän. Jag är en dålig vän. Hon kommer inte att vilja vara med mig längre.

Erika: ”Men Fanny, visst kan jag lita på dig?” Jag: ”Förstås”. Jag tänkte på att jag redan hade sagt det till Tommi och ångrade, ångrade, ångrade. Jag har ju redan bevisat att jag inte förtjänar att vara hennes vän.
Erika: ”Om du berättar det här för nån, så...”
Jag: ”Nej jag SKA inte säga nåt till nån”.

Måndag 9.3 - Första timmen

Jag ska bara berätta vad som hände i skolan idag. (Erika var inte där). Alla hade satt sig ner för att leta efter en sida i en bok när Patte böjde sig över mig och viskade nånting. ”Hur går det med Erika då?”

Jag: ”Öh, bra.” Och så började han härma Erika, lite lågt så att inte Atte sku höra: ”Åååå, det finns ingen Gud! Gud är DÖD! Åååååh!” Jag log lite för jag visste inte vad jag sku göra, hoppades bara att han sku sluta så att jag sku slippa säga nånting om det.

Men han fortsatte: ”Hon är helt konstig. Tror liksom att hon är lite speciell..” Då sa Anja att det verkar som om Erika vill ha väl mycket uppmärksamhet. Men då ropade Atte till och sa att vi måste koncentrera oss. Men jag måste ändå säga nånting, jag kunde ju inte låta dem prata illa om henne bakom ryggen. ”Hon är inte konstig. Det är bara ni som är dumma”. Atte sa ingenting, började bara undervisa. Kanske han höll med mig.

Tisdag 10.3

Jag träffade Erikas pappa utanför deras hus. Jag gick snabbt så att han inte skulle se mig, men han såg mig och ropade på mig.
Han: ”Hur går det med er då?”.
Jag: ”Öh... oss?”.
Han: ”Ja, med skolarbetet och så. Erika är ju så trött nu för tiden. Jag tycker det är hemskt om ni har SÅ mycket att göra. Jag måste ta ett snack med den där Atte så småningom”.

Han tittade forskande på mig, så jag såg bort.

Jag: ”Jag måste hem och äta”.

Onsdag 11.3 - HJÄLP!

Erika kom till skolan idag! Hon var lugn och jag hoppades att hon mådde bättre. Men på mattetimmen stod Annika vid tavlan och räknade några tal, men så klarade hon dem inte.

Och då ropade Erika ”Jag fattar bara inte varför vi ska lära oss det här. Vad HJÄLPER det oss liksom, vad ska vi ANVÄNDA det till? Kan vi inte lära oss nånting som handlar om OSS?. Om hur det är att LEVA? Hela skolan är oanvändbar och dum, vi lär oss INGENTING VIKTIGT!”

Sen sprang hon ut. Jag letade efter henne i hela skolan och hittade henne till sist i korridoren bakom slöjden.
Erika: ”Fanny. Jag behöver hjälp”.

Torsdag 12.3 - Jag är bara 12 år

Jag har legat vaken hela natten. Tankarna från igår malade på: Om jag säger något till någon sviker jag Erika. Men om jag inte säger något får hon inte hjälp.

Och då bestämde jag mig, jag måste berätta för nån vuxen. Jag kan inte ha allt det här ansvaret ensam, jag är ju bara 12 år. Nu ska jag sova!

Men sen: Nej, jag kan INTE säga något. Jag har lovat Erika och jag kan inte svika henne. Hon kommer att bli rasande. Hon kommer att hata mig. Men vad ska jag göra? Hela natten höll jag på. Rullade på i sängen och kunde inte slappna av.

I skolan frågade Anja ”Ursäkta mig, men vad är det för fel på Erika?”
Jag: ”Inget speciellt. Hon är flunssig, bara”. Men nu orkar jag inte ljuga mera. Det är som om all min energi går åt till att hålla mig undan alla frågor, som om de som frågar skulle vara mina fiender. De frågar ju för att de bryr sig. Kanske det värsta är att låta Erika vara i fred.

Jag gick aldrig till lektionen utan gick raka vägen till kuratorn. Jag berättade allt och kände hur allting blev lättare. Hon sa: ”Du är en god vän. En riktigt bra vän. Det är inte alla som har det. Jag ska ta hand om det här”. Då jag sku gå ut ur hennes rum blev jag plötsligt rädd och vände mig om. ”Du får inte säga något åt Erika.”

Kuratorn: ”Hon måste nästan få veta, det är svårt att hjälpa henne annars”. ”Ja, det är sant”, sa jag.

Fanny med skyltdockor
Fanny med skyltdockor Bild: Hajbo/YLE #skyltdockor

Fredag 13.3 - Hos psykologen

I morse gick jag via Erika. Hon var inte på väg till skolan idag, men släppte in mig. Jag försökte berätta... men fick aldrig fram det. Då ringde det i hennes telefon. Det var kuratorn... Hon berättade att hon hade pratat med mig.

Erika tittade rasande på mig, väste bara ”Fffffannyyyy....” och sprang ut och ner för trappan. Jag sprang efter henne.

Hon stannade och ropade ”Du lovade!”
Jag: ”Men du sa att du behöver hjälp”.
Erika: ”Ja, men inte från en bortskämd unge som du”.
Jag: ”Det är ju inte jag som ska hjälpa dig, utan en psykolog. Kanske jag kan komma med?”
Erika: ”Inte vill jag ha med dig, du håller ju inte käft om nånting. Du kommer att berätta för hela klassen... att Erika går hos en psykolog”.
Jag: Klassen blir säkert glad då. Det hände ju tydligen inget spännande i deras liv eftersom de är SÅ upptagna av ditt, liksom. Patte bara "Erika är så konstig"... och Anja "vad är det med Erika då?"
Erika: ”Vad sa du då?”
Jag: ”Jag sa att du har flunssa”.
Erika: ”En konstig flunssa i så fall... Vill du komma med då?”.

Så vi var hos psykologen. Det tog en stund, men sen började Erika våga prata. Hon berättade om allt. Sin pappa. Ansvaret för Therese. Dåligt samvete för att hon inte var mera ledsen över sin mamma, att hon aldrig gick till graven. Och när hon började känna saknaden brast alltihopa.

Fredag 13.3

Erika ska tillbaka till psykologen på måndag. Jag frågade om hon vill att jag ska vara med och då frågade hon om vi kan bestämma det på måndag. Sedan for vi till Erikas mammas grav.

Hon grät och grät och grät. Jag har aldrig sett nån gråta så länge. Vi satt på huk tills vi blev blåa av köld.

Så vi gick in i en biograf och värmde oss. Då ringde Erikas pappa och sa att han kan hämta oss om vi vill ut och äta nånstans. Det ville vi. Vi pratade inte om psykologen när vi åt och det var mest jag och Erikas pappa som pratade. Men det gjorde ingenting.

Lördag 14.3 - Det kommer att bli bra

Jag är så lättad över igår. Att Erika har pratat med psykologen. Det känns som om jag inte behöver passa på henne så mycket nu. Att hon är i trygga händer.
Hon är lite speciell, den där psykologtanten, men hon kan väl sitt jobb. De bestämde att hon ska komma tillbaka nästa vecka och dessutom lovade hon att hon ska berätta allt för sin pappa.

Jag tror det kommer att gå bra. Det verkar så. Erika verkade också gladare efter att vi hade varit där.

Fanny i rulltrappa
Fanny i rulltrappa Bild: Hajbo/YLE #fannyblogg

Söndag 15.3 - Mitt sista blogginlägg

Idag var både Tommi och Erika här. Vi spelade spel och pratade inte om så mycket annat. Erika är ganska tyst och verkar trött, men jag ser i hennes ögon att hon har hopp om att allt ska bli bra igen.

Ikväll kommer Eva! Det känns inte alls på samma sätt som förr. Hon har slutat med sin jumppa. Hennes mamma blev jättearg, men Jeppe hade en diskussion med henne och jag tror han fick henne att förstå vilken press Eva har på sig. Att det inte är bra med tanke på hennes ätstörningar och så.

Vi är ju inte bästisar direkt... men jag förstår henne bättre nu och tänker bädda åt henne i mitt rum. Jag tror det kan bli riktigt mysigt.

Jag har också bestämt mig för att sluta blogga.

Det har varit jätteroligt och TACK till er alla som har följt mig!

Skip Instagram post

View this post on Instagram

Nallen jag fick av T 💖

A post shared by ❤️Fanny ❤️😜Följ min blogg! (@fannyylefem) on

Fanny säger hej då!

Det här är det allra sista videoinlägget från Fanny, eller Ronja som skådespelaren heter.
Tack alla ni som följt Fanny! Kommer att sakna er!