Hoppa till huvudinnehåll

Livet börjar om i Korsholm

Familjen Etoka. Från vänster: Lubunga, mamma Machozi Amisa med Etoka Thomas i famnen, pappa Thomas och Kaluta. Bakre raden: Riziki, Etienne och Clementine.
Familjen Etoka. Från vänster: Lubunga, mamma Machozi Amisa med Etoka Thomas i famnen, pappa Thomas och Kaluta. Bakre raden: Riziki, Etienne och Clementine. Familjen Etoka. Från vänster: Lubunga, mamma Machozi Amisa med Etoka Thomas i famnen, pappa Thomas och Kaluta. Bakre raden: Riziki, Etienne och Clementine. Bild: Yle/Patrick Stenbacka kongolesiska kvotflyktingar

Den åtta personer stora familjen Etoka har bott i Korsholm i tre månader. Kölden och språket är de största utmaningarna hittills. Men drömmen om utbildning och arbete är nu mer möjlig än någonsin tidigare.

Familjen Etoka lever ett hårt liv på flyktinglägret i Zambia. Fattigdomen och matbristen är utbredd och vardagen är kämpig.

En dag får Thomas och Machosa Amisa ett glädjande besked. De ska tillsammans med sina sex barn flytta bort från flyktinglägret. Deras nya hemland är Finland och deras nya hemadress finns i Korsholm.

Det är med stor tacksamhet som familjens far Thomas beskriver livet just nu. I lägret var livet hårt och lidandet stort.

- Allt det där har vi lämnat bakom oss nu. Jag tänker inte så mycket på Kongo. Vi har det bra nu och det är viktigast, säger Thomas.

Men flytten till Korsholm innebar en total omställning från det liv de var vana vid. I Kongo och Zambia är medeltemperaturen ungefär 30 grader i november, under samma period är medeltemperaturen i Finland cirka tre grader. Inga bara ben, men varma byxor, andra skor och mössa på huvudet.

- Kölden var svår i början, verkligen svår. Men vi anpassar oss hela tiden och vi börjar vänja oss med det kalla vädret, säger familjens mamma Machosa Amisa.

Kvar i Kongo finns några farbröder och några andra släktingar. Utöver det har livet helt och hållet börjat om för familjen Etoka.

Utbildning viktigt

Barnen är mellan 2 och 17 år gamla. De går i skola och den allra minsta, Etoka Thomas, har plats på daghemmet. De har fått nya vänner i sina skolor, men utmaningen är språket. Men några ord på svenska kan de redan, de hälsar och presenterar sig på svenska och säger: bra bra.

- Viktigast just nu är att barnen får gå i skola, skaffa sig en utbildning och få ett jobb. Har man jobb kan man ge stöd och trygghet åt hela familjen, säger Thomas.

Korsholms flyktingkoordinator Carina Nåhls har haft stressiga månader. Det fanns knappt någon tid att förbereda de kongolesiska familjernas ankomst till kommunen.

Efter mycket praktiskt arbete med hälsoundersökningar och anskaffning av personnummer övergår arbetet nu allt mer till integration av familjerna.

- En stor utmaning har varit bristen på tolk. I vårt område finns endast en tolk som pratar väst-swahili, ett språk som våra kongoleser använder.

Värdefulla vänfamiljer

I Korsholm finns tre vänfamiljer som bistår flyktingfamiljerna med råd och hjälp i vardagliga situationer. En av dem är Elisabet Still.

- De senaste tre månaderna har varit intensiva. Ibland har vi träffats upp till tre gånger i veckan. Men jag vill att de ska känna sig välkomnade hit. De här månaderna har jag insett hur komplicerat samhälle vi lever i.

Vänfamiljerna hjälper till med olika praktiska ärenden men Still menar att det också är viktigt att, helt enkelt, vara en vän och finnas nära till hands.

Familjerna har sluppit fattigdomen och elände men det finns också sådant som inte är så trevligt i Finland, det finns händelser som tar ont inuti och som man inte ordar högt om ännu.

Familjen Etoka ska snart flytta igen, men flyttlasset går inte långt denna gång. I Korsholm väntar en nyrenoverad lägenhet på dem. Nyckeln till det nya hemmet får de i mars.

Läs också:

Läs också

Nyligen publicerat - Österbotten