Hoppa till huvudinnehåll

Utbytesåret gav minnen för livet

Finnairs flygplan.
Kring 1000 ungdomar åker utomlands som utbyteselev årligen från Finland. Då bor man i en lokal familj och går i skola i sitt nya hemland. Finnairs flygplan. Bild: Kalevi Rytkölä / Yle flygtrafik

Ett år som utbyteselev kan vara både det härligaste och svåraste man varit med om. Den nya familjen, kulturkrockarna, kommunikationssvårigheterna och strängare regler ger utmaningar som får vilken som helst tonåring att vilja resa hem. Men får gör det. Tvärtom uppmuntrar de flesta utbyteselever andra att åka.

Familjeliv efterlyste erfarenheter av tidigare utbyteselever. Hur det var att plötsligt bo i en ny familj med andra system och vilka nya insikter gav utbytesåret? Här några berättelser.

Man tvingas upptäcka vem man är

Mitt år utomlands förändrade min syn på världen.

Förvånansvärt många byter familj, vilket jag också gjorde. Det är svårt att bo under samma tak om personkemin eller värderingarna inte passar ihop. Lyckligtvis är organisationerna vana med byten, så även om det känns som ett personligt misslyckande så sköts de oftast smidigt och alla inblandade får chansen att börja om.

Mitt år utomlands förändrade min syn på världen, människor och framförallt mig själv. Man "hittar sig själv" på ett annat sätt när man är i en främmande kultur med främmande människor, inte minst för att man nog sist o slutligen är ensam med eventuella (oundvikliga!) motgångar... Och framgångar också, för den delen. Man både får och tvingas upptäcka vem man är, hur man fungerar och vad man tänker och tycker om det som händer med och omkring en. Man har inget att luta sig tillbaka på - på gott och ont, varken socialt nätverk eller invanda sätt att vara och göra. Man får lov att stå på egna ben - bara man hittar dem först!
- Barnflickan

Den irländska kulturen blev min

Det svåraste var att lämna något som kändes som min egen familj.

Jag åkte till Irland i slutet av augusti 2013. Allt var så spännande och man var inte precis säker om vad som skulle komma emot i Dublin. Början var sååå nervöst och annorlunda. Jag kom till en familj med fyra killar och en italiensk host-syster som jag inte alls kom överens med. Hon hade aldrig haft syskon förut, jag hade alltid. Jag använde skoluniform och lärde mig leva enligt den irländska kulturen och älska den som om den vore min. Det är ju det svåraste det, att lämna något som känns som om det vore ens egen familj.
- Nadja

I USA blev jag ateist

I varje fall tror jag inte på Gud på samma sätt.

Mitt år i USA var det bästa men även det jobbigaste året i mitt liv. Min familj i USA var härlig även om den var så annorlunda från min familj här hemma. Största skillnaden var nog kyrkan. Mina systrar i USA var aktiva i baptistkyrkan och jag spenderade två till fyra dagar i veckan i kyrkan och dess olika "aktiviteter". Jag hade dock inget emot att vara i kyrkan, mina närmaste vänner gick i samma kyrka. Före jag åkte till USA var jag inte säker på vad jag trodde på, men efter utbytesåret blev jag "säkrare" och är nu alltså ateist. I varje fall tror jag inte tror på Gud på samma sätt.
Jag tycker själv att min relation till min familj har blivit mycket bättre efter året som utbyteselev. Jag blev mognare under året och lärde mig alltmer uppskatta min egen familj.
- Veera

De tog mig för pengarna

Det var knäpp tyst vid matbordet.

Jag åkte till Valencia i Spanien. Jag fick veta att jag skall bo hos ett äldre par på 65 år. Jag åkte dit med väldigt positiv inställning och tänkte att det kan vara helt okej med att bo med lite äldre. Tyvärr blev det raka motsatsen ... Det var ett äldre par som gjorde absolut ingenting på dagarna och det var knäpp tyst vid matbordet. Jag kände mig bara mera och mera ensam i familjen och efter en månads tjatande och pratande med organisationerna fick jag byta familj. Den nya familjen hade tre barn och två hundar = hela tiden liv i huset, just så som jag älskar det. Så det blev bra till slut. Senare fick jag höra att det äldre paret bara tagit mig för pengarna, och att koordinatorn kände dem och ville göra dem en tjänst. Inte så kul. Bodde fortfarande i samma by som det gamla paret och snart kröp det fram att kvinnan har Alzheimers. Jag stötte på dem några gånger under året men då vände de bort blicken så fort de såg mig.
- Amanda

Det svåraste var att komma hem igen

Jag hade mer regler i USA än vad jag hade haft hemma.

Jag var 16 år då jag åkte på utbyte till USA. Jag trivdes utmärkt från första stund och det tog inte länge förrän jag tänkte och drömde på engelska. Jag hade en jättebra värdfamilj som hade haft sex utbyteselever i familjen tidigare. Jag hade mer regler i USA än vad jag hade haft hemma. Där hade jag hemkomsttider och kunde få utegångsförbud. Å andra sidan tog jag körkort då jag kom dit vilket gav stor frihet. Jag tog studenten där och min egen familj kom dit för att vara med. Att vara borta ett år var helt fantastiskt. Den stora kulturchocken upplevde jag då jag kom hem. Jag sköt upp hemresan så länge det gick och var helt förstörd då jag måste åka. Det tog mig ungefär tre månader innan jag kände mig helt återanpassad hemma i Finland igen.
- Mizza

Läs också: Sanya Schubak: Utbytesåret förde mig närmare min egen familj

Läs också

Familj

Till Buu-klubben
Till Hajbo
Till MGP