Hoppa till huvudinnehåll

Dopet skyddade mot onda andar

Ina Laakso
Ina Laakso Ina Laakso Bild: yle/Maud Stolpe ina laakso

Dopet är ett urgammalt sakrament. I den kristna världen döpte man från början vuxna människor som en kristen initiationsrit. Då det blev vanligare med barndop var ett viktigt element att dopet skyddade barnet från onda andar. Ina Laakso, som studerar folkloristik vid Åbo Akademi, har tittat närmare på dopet förr och nu.

Barnet skyddas

I och med att man i den kristna världen gick in för att döpa barn var det viktigt att göra det ganska fort så att barnet kunde skyddas mot onda andar. Vid kyrkan utfördes olika ritualer och då barnet var doppat i det renande vattnet kläddes det i en vit dräkt, som symboliserade renheten.

Det som skiljer sig från dagens dop är att mammorna inte fick vara med i och med att hon ansågs oren efter förlossningen.

Innan hon igen förklarades ren måste hon hålla sig till olika regler. För att sedan bli ren skulle hon gå igenom en egen kyrktagning, som samtidigt var ett slags tacksägelse till fruktbarheten och modern som livgivare.

Vattnet och den vita dräkten

Dagens dop påminner ganska mycket om dopen från förr, men idag har föräldrarna många olika möjligheter att påverka hur den här ritualen ska gå till.

Gemensamt från förr är den vita dopkolten, som många gånger går i arv i släkten. De som inte vill döpa sina barn kan idag ordna namngivningsfester, som är friare till formen än det traditionella dopet.

Det man i alla fall ska komma ihåg är att dopet i sig inte är en namngivningsfest även om det är vanligt att barnets namn avslöjas först vid dopet. Den hemligheten kunde också ses som någon form av skyddsåtgärd gentemot barnet.

Dopet:

  • Det äldsta kristna sakramentet med bakgrund i judiska reningsriter.
  • Gemensamt sakrament för hela kristenheten.
  • Övergångsrit där man blir upptagen i den kristna gemenskapen.
  • Tidigare döptes vuxna men för att skydda barnen från allt ont började man döpa dem så fort som möjligt.
  • Fortfarande kan också vuxna döpas och i vissa frikyrkor praktiseras enbart vuxendop.
  • Tidigare fick modern inte delta i dopet i kyrkan eftersom hon ansågs oren efter förlossningen. För henne ordnades en egen kyrktagning senare.
  • Faddrar var tidigare viktigare än de är idag eftersom de skulle ta hand om barnet ifall det hände föräldrarna något.
  • Faddrarna hade tidigare oftast högre social status än föräldrarna.
  • Ännu idag anses faddrarna ha ansvar för barnets andliga fostran.
  • Vattnat i dopet är viktigt och symboliserar renande liksom den vita dopkolten.
  • Det är inte vid dopet man får sitt namn även om det ofta avslöjas i samband med dopet.
  • Profana namngivningsfester kan påminna ganska mycket om ett dop.
  • Doppresenter hat traditionellt ofta varit silverföremål.

Faddrarnas roll har förändrats

Nu liksom förr väljer föräldrarna faddrar eller gudföräldrar till barnet. Tidigare blev faddrarna förhörda om sin kristna tro och tanken var att de skulle ta hand om barnet ifall något hände föräldrarna. Därför valde man gärna faddrar med något högre social status.

Idag är tanken också att faddrarna ska bry sig om barnets kristna fostran, men det enda kravet på dem idag är att de hör till kyrkan och är konfirmerade.

Fest betyder också presenter

Vid dop förekommer ofta presenter till barnet och i princip kan man ge vad man vill, men traditionellt har föremål i silver varit populära som doppresenter.

Då det gäller att ställa till med ett dop lönar det sig att först ta reda på till vilken församling man själv hör och ta sig till pastorskansliet.

Där finns första hjälpen att få, plus att man via nätet kan få många olika tips på hur det hela har gått till. Ina Laakso har satt sig in i detta kristenhetens urgamla sakrament.