Hoppa till huvudinnehåll

Hej du medelålders kvinna – om identitet och åldrande

Vad är så provocerande fult och tråkigt med medelålders kvinnor, undrar 48-åriga Mikaela Weurlander. Hon valde att göra en dokumentärfilm "Hej, kvinna" (2009) där åtta kvinnor får berätta om sitt åldrande, om identitet och kön.

"Jag trodde det skulle vara svårare"

Gitta (ur Hej, kvinna)
Gitta (företagare) Gitta (ur Hej, kvinna) Bild: Yle dokumentärfilmer

Gitta jobbar med ett eget företag. Hon tycker det varit mycket lättare att komma in i medelåldern, än vad hon trodde. Klimakteriet blev inte den skräck hon målat upp för sig. I stället tog Gitta mod till sig och sade upp sig från sitt jobb.

En kvinna bör få göra mindre som 50-åring, trots att många gör ännu mera, tycker Gitta.

"Låt de andra tycka vad de vill"

Lisbeth (ur Hej, kvinna)
Lisbeth (kulturredaktör) Lisbeth (ur Hej, kvinna) Bild: Yle dokumentärfilmer

När kulturredaktör Lisbeth var ung oroade hon sig ständigt för vad andra tänkte om henne. Nu har hon börjat säga emot.

Hennes tankar kring jämställdhet mellan könen har också förändrats: "50-åriga kvinnor ses antingen som tråkiga tanter eller klimakteriekärringar. Män i samma ålder är intressanta och har pondus."

"När man är i den här åldern vet man vad man vill"

Elisabet (Ur Hej, kvinna)
Elisabet (informatör) Elisabet (Ur Hej, kvinna) Bild: Yle dokumentärfilmer

När Elisabet fick sitt nuvarande jobb som informatör, funderade många varför hon som mogen kvinna fick jobbet. Elisabet tror att vissa inte accepterar medelålders kvinnor, som vågar säga vad de tycker.

Elisabets självsäkerhet sitter i generna, tror hon. I hennes släkt finns många fysiskt och psykiskt starka kvinnor.

"Vi kvinnor blir i något skede klimakteriegalna"

Pepita (ur Hej, kvinna)
Pepita (sjukskötare) Pepita (ur Hej, kvinna) Bild: Yle dokumentärfilmer

Pepita har haft tre tunga år bakom sig. Som sjukskötare har hon tagit hand om såväl sin cancersjuka mor som sin dementa far tills de dog. Parförhållandet och familjelivet led, det blev en skilsmässa och Pepita gnagdes av dåligt samvete inför sin yngre dotter.

Mitt i den tunga perioden kom Pepita in i menopausen. Det förändrade hennes personlighet skrämmande mycket. Hon har nu med läkemedel fått sina sina symptom under kontroll och anser att klimakteriet hör till en kvinnas liv. Pepita har hittat tillbaka till sin man och har köpt en häst. Hästen är för Pepita en terapeut.

"Jag har så mycket tid nu"

Ann-Helen (ur Hej, kvinna)
Ann-Helen (bondmora) Ann-Helen (ur Hej, kvinna) Bild: Yle dokumentärfilmer

Ann-Helen kallar sig själv bondmora. För henne har medelåldern betytt att hon har en massa tid. Tid som gör att hon börjar fundera på vilket förhållande hon har till sina barn.

Ann-Helen genomgick dock en identitetskris när hennes röda hår blev vitt. Det röda håret var inte bara en utseendemässig detalj, utan hörde ihop med hela hennes personlighet, tillsammans med Pippi Långstrump-fräknarna. Det fanns de som inte ens kände igen den nya vithåriga Ann-Helen.

"Livet blev inte vad jag trodde som 20-åring"

Astrid (Ur Hej, kvinna)
Astrid (pedagog) Astrid (Ur Hej, kvinna) Bild: Yle dokumentärfilmer

Pedagogen Astrid gifte sig som 21 och trodde att äktenskapet skulle hålla hela livet ut. Så gick det inte. Åldrandet känns emellanåt tungt, när Astrid inser att så mycket gått annorlunda än hon tänkt sig.

Men trots att det är tungt att bo ensam ibland, är livet ändå härligt, säger Astrid. Hon har hittat en inre balans och tror att hon kan hitta kärleken igen.

"Jag är mera kvinna nu som 50-åring"

Elisabeth (Ur Hej, Kvinna!)
Elisabeth (tjänsteman) Elisabeth (Ur Hej, Kvinna!) Bild: Yle dokumentärfilmer

Elisabeth arbetar som tjänsteman och känner sig ung och pigg igen som 50 år. När hennes barn flyttade hemifrån var hon mycket ensam. Men nu har hon flyttat till en ny bostad och går ut och dansar med vänner. Hon får uppmärksamhet från män, och det känns bra. Den nya ungdomen är bättre för nu gör hon vad hon vill och bryr sig inte om vad andra tycker.

"Jag ville kanske bli annorlunda, men nu går det såhär också"

Britten (ur Hej, kvinna)
Britten (pensionär) Britten (ur Hej, kvinna) Bild: Yle dokumentärfilmer

När Britten var 39 år fick hon angina pectoris, och många hjärtsäcksinflammationer, som följdsjukdomar på hennes diabetes. Hennes syn försämrades och till sist blev hon blind på ena ögat. Sjukdomarna har gjort att hon inte tänkt på åldrandet i sig.

Dessutom genomgick Britten en skilsmässa. I ett skede väntade Britten bara på döden, men med hjälp av sina vänner kom hon över sorgen. Nu har hon dessutom hittat en ny partner via en kontaktannons.

Text: Sonja Fogelholm/Ida Fellman

Läs också
Kvinnans åldrar – från 0 till 80 år

Arkivet

Mera från Arkivet och Elävä arkisto

Följ Elävä arkisto och Arkivet

Yle Arkivet är tillsammans med Elävä arkisto aktivt på sociala medier. Vi delar både svenskt och finskt innehåll på Facebook, Twitter och Instagram.

  • Metron i Helsingfors körde igång 1982

    1969 beslöt man att en metro skulle byggas i Helsingfors.

    1969 beslöt man att en metro skulle byggas i Helsingfors. Det blev 13 år av väntan, mutskandaler och missnöje innan metron öppnades den första juni 1982. Och nu skall Västmetron äntligen starta!

  • En dag i högstadiet 1981

    Hur ser en idealskola och en bra lärare ut?

    Hur ser en idealskola och en bra lärare ut? Och vad gjorde man 1981 för att förbättra trivseln i högstadiet? Gör en tidsresa till högstadierna i Mattliden, Kimito, Tenala, Borgå, Jakobstad och Karleby.

  • En kommunalläkares vardag i Borgå

    Bråda tider för kommunalläkare Olof Palmgren i Borgå 1962.

    Det är bråda tider för kommunalläkare Olof Palmgren i Borgå 1962. Redaktör Pontus Nordling har gjort en dramatisk film där vi får följa med Palmgrens arbete.

  • Vi besöker Kyrkoby folkskola i Kyrkslätt

    Vi får se en bit finlandssvensk vardag.

    1962 fanns det tolv folkskolor i Kyrkslätt, av dem var nio stycken svenska. Redaktören besöker Kyrkoby folkskola, deltar på lektionerna och intervjuar lärare där. Vi får se en bit finlandssvensk vardag.

  • Hej du medelålders kvinna

    En dag märkte jag att blivit medelålders.

    "En dag märkte jag att blivit medelålders", berättar 48-åriga Mikaela Weurlander. Och hon började fundera på varför medelålders kvinnor ses som så fula och tråkiga.

  • Nog blir det bra – första säsongen med familjen Bergström

    Familjeserien Bergström om socialkatalogen blev en succé.

    I början av 1970-talet fick Carl Mesterton i uppdrag att presentera en nyutkommen socialkatalog för finlandssvenskarna. Han valde att göra det i dramaform och skapade en succé: familjeserien Bergströms.

  • Skärgårdssheriffen

    Eirik Sandbacka är polis i Ålands skärgård.

    Eirik Sandbacka är en Karlebybo som slagit sig ner på Åland. Här berättar han om vardagen på Kumlinge och jobbet som polis i den åländska skärgården.

  • Sebastian trivs inte i stan

    Det är hemskt och sorgligt i staden.

    Sebastian Käll har flyttat med sin mamma och sina två systrar till Helsingfors från landet. Han trivs inte alls. Det är hemskt och sorgligt i staden.

  • Arbetslösheten 16,9 %

    Arbetslösa finländare i Vasa 1993.

    I december 1993 var närmare 17 % av Finlands arbetsföra befolkning utan jobb. Här får vi träffa 41-åriga Kirsti, 53-åriga Sven och 23-åriga Jens och se hur de hanterar situationen.

  • Att vara lots i Pellinge

    En bit finlandssvensk lotsvardag från Pellinge 1960.

    För att biträda fartyg finnas lotsar. Men hur är det att vara lots? Se en bit finlandssvensk lotsvardag från Pellinge 1960.

  • Torget i Vasa 1933

    Hösten 1933 var det gott om folkliv på Vasa torg

    Hösten 1933 var det gott om folkliv på Vasa torg. Fiskebåtarna angör hamnen och torggummorna förevisar sina produkter.

  • Fogeli kuvar sin rädsla med sprit

    En alkoholist hittar alltid ett svepskäl att börja dricka.

    En alkoholist hittar alltid ett svepskäl att börja dricka, berättar Kaj "Fogeli" Fogelholm. Kaj Fogelholm är rädd, mest rädd är han för sig själv. Därför får han aldrig något till stånd, han lämnar allt på hälft.

  • Drömyrke: flygvärdinna?

    Att vara flygvärdinna 1964

    Hur är det att vara flygvärdinna 1964? Följ med en dag i Brita Pousars liv.

  • En fängelsevistelse är alltid för livet

    Hur känns det att bli instängd?

    Hur känns det att bli instängd och veta att du inte kan öppna dörren själv? Och kan du någonsin bli en hel människa efter det? Alla i den här dokumentären, från fängelsekunder till jurister och personer i Högsta domstolen, säger att fängelsestraff alltid är av ondo för den enskilda individen.

  • Jag, Laban

    Antonia Zilliacus om lilla Labans värld.

    "Det här är jag, Laban - fast nej, det är ju bara en bild av mig. När jag tänker och föreställer mig alla dem som säger jo eller nej, då blir det bilder inne i mitt huvud...">Antonia Zilliacus serie Jag, Laban är ett starkt drama som å ena sidan är typiskt för sin tid (sjuttiotalet) men också beskriver barnets allmängiltiga tillvaro som är lika aktuell nu som då.

  • Vägarna till Närpes

    Närpes är tomaternas förlovade land.

    Närpes är tomaternas förlovade land. Där glittrar växthusen i solen vart man än vänder sig. Till Närpes kommer invandrare för att jobba på växthusen. Men hur går det när det blir ekonomiskt kärva tider?

  • Spotlight: Neddrogade åldringar

    Tre gånger mer psykmediciner än i Sverige och Danmark.

    Våra åldringar får tre gånger mer psykmediciner än åldringar i Sverige och Danmark. Många gånger ges medicinerna för att åldringarna ska hållas stilla i sina rum.

  • Helsingfors under vinterkriget

    En inblick i livet vid hemmafronten.

    Hur var det att leva i huvudstaden Helsingfors under vinterkriget? Vi får en inblick i livet vid hemmafronten i dessa ljudklipp om bombningar, mörkläggning, fönsterglas och första hjälp.

  • Dina kläder berättar vem du är

    Teddys, punkare, ett mods och "vanliga sportiga" killar.

    Hur man klär sig är inte bara beroende av vad som är modernt och vad kompisarna säger. Klädseln kan också vara fråga om värderingar, man vill visa fram den subkultur man tillhör. I Bang 1981 intervjuas teddys, punkare, ett mods och "vanliga sportiga" killar.

  • Fängelse utan stängsel och väktare

    För ett mindre brott kunde man 1965 dömas till arbete.

    För ett mindre brott, eller trafikförseelse, kunde man 1965 dömas till arbete i stället för fängelse. Då tillbringade man en tid på en arbetskoloni och betalade på så sätt igen sitt brott till staten.

  • Varning för svart halka!

    I den här varningsfilmen informeras bilisterna

    Den svarta, genomskinliga is som bildas vid snabb nedisning av vägar är djävulskt farlig för bilister. I den här varningsfilmen informeras bilisterna med skrämselpropaganda.

  • Novemberväder med Juha Föhr

    Juha Föhr och vädret kring farsdag 1991

    Juha Föhr berättar om det regniga och blåsiga vädret kring farsdag 1991.

  • Monica Welling om novembervädret

    I november 1972 utlovades snö.

    Klart och fint väder, lite snöbyar och inte särdeles kallt, lovar Monica Welling i väderprognosen från 1972.

  • Benny Törnroos: I november

    Benny fick inte representera Finland med sin ballad 1988.

    Benny Törnroos sjöng balladen "I november" på uttagningstävlingen 1988 för Eurovisionsschlagerfestivalen.

  • Med blicken på flyttfåglarna

    Fåglarna flyger tusentals kilometer och vilar ibland.

    Över 200 miljoner fåglar flyttar från Finland varje höst, och återvänder på våren. Fåglarna flyger tusentals kilometer och vilar bara på vissa utvalda ställen.

  • Höstvisa med Bo Andersson

    "Skynda dig älskade, skynda att älska, dagarna mörkna..."

    "Skynda dig älskade, skynda att älska, dagarna mörkna minut för minut...." Erna Tauros och Tove Janssons vemodiga Höstvisa är en sång som väl varje finlandssvensk har sjungit.

  • Höstvisa med Cumulus och von Weymarn

    Vägen hem var mycket lång, och ingen har jag mött

    "Vägen hem var mycket lång, och ingen har jag mött, nu blir kvällarna kyliga och sena..." Erna Tauros och Tove Janssons vemodiga Höstvisa är en sång som väl varje finlandssvensk har sjungit.

  • Tolv ting som skapade Finland

    Här är föremålen som berättar Finlands historia.

    Här är tolv föremål som på ett konkret sätt berättar Finlands historia under de senaste 100 åren. Det minsta är identitetsbrickan, som bars av soldaterna under kriget, det största är Sverigebåten. Men däremellan ryms mycket annat fascinerande.

  • Harjunpää och kalla döden

    Små brott med ytterst tragiska följder.

    Äldre konstapel Timo Harjunpää får lösa ett brott som begåtts närmast i misstag. En händelseräcka har börjat med små brott, men får ytterst tragiska följder.

  • Harjunpää och antastaren

    En våldtäktsman rör sig i en av Helsingfors förorter.

    Överkonstapel Harjunpää och hans kollega Onerva Nykänen försöker gripa en våldtäktsman som rör sig i en av Helsingfors förorter.

  • Jan-Erik och Li Andersson talar om papparollen

    Li säger rakt ut vad hon anser om pappas idéer.

    Den åttaåriga Li Andersson och hennes pappa, konstnären Jan-Erik Andersson, samtalar i Villa Wasa om papparollen. Li säger rakt ut vad hon anser om att pappa kastat ut tv:n och målar fingrarna i glada färger.

  • Modersmålets sång

    Hur härligt sången klingar, på älskat modersmål!

    "Hur härligt sången klingar/ på älskat modersmål/ Han tröst i sorgen bringar/ Han skärper sinnets stål..."

  • De första nyheterna kring skolmassakern i Jokela

    Pekka-Eric Auvinen sköt 9 personer och sig själv.

    Mitt på dagen, onsdagen den 7 november 2007 skakades Finland av en fruktansvärd nyhet. Jokela hade hamnat på världskartan då en abiturient, Pekka-Eric Auvinen, sköt 9 personer och sig själv i skolan.

Nyligen publicerat - Arkivet