Hoppa till huvudinnehåll

Alla behöver genusvetenskapen

Harriet Silius, professor i genusvetenskap
Harriet Silius, professor i genusvetenskap Harriet Silius, professor i genusvetenskap Bild: Yle/Nilla Hansson professor i genusvetenskap

Genusvetenskapen är en etablerad disciplin som ständigt hittar nya forskningsområden. Idag är det postkolonial forskning och flickforskning som gäller.

Harriet Silius har varit professor i kvinnovetenskap sedan 1996. Från januari i år heter ämnet genusvetenskap.

Professuren kom till på statligt initiativ efter viss påtryckning från feministiskt håll. Då var Harriet Silius också enda läraren i ämnet.

Idag är det svårare att få finansiering för genusforskning men eftersom ämnet har etablerats vid Åbo Akademi finns det numera flera lärare, forskare och doktorander som är anknutna till det.

Duktiga flickor

I korridoren intill Harriet Silius luftiga ljusa rum sitter en handfull genusforskare i varsitt rum.

Det ser väldigt bra och välmående ut. Men i verkligheten är det här nog de "duktiga flickornas korridor". En liten del av dem är avlönade, en del lever på stipendier och en del arbetar helt utan finansiering.

Att ämnet idag heter genusvetenskap beror på att ämnet på finska kallas sukupuolentutkimus och i Sverige har man redan länge talat genusvetenskap.

Utvecklingen går hand i hand med en förändrad syn på vad den här forskningen kan handla om. Och att den berör oss alla.

Etablerad disciplin

Genusforskningen stiger hela tiden fram inom nya områden. Som teknik, naturvetenskaper och miljöfrågor.

Harriet Silius är stolt över ämnets egen teoribildning, att disciplinen har utvecklats.

- Det är nödvändigt att delta i den teoretiska diskussionen, säger hon. Men visst behövs det en hel del empiriska studier inom många olika områden.

Jämställdheten en illusion

Genusforskningen är viktig, säger professor Harriet Silius. Det finns idag en illusion om att vi är mer jämställda än vi är i Finland.

- Det är ju det lättaste sättet att avfärda en diskussion genom att säga att "se nu så bra vi har det, att tänk nu jämfört med Saudiarabien".

Professorn vill inte gå med på att det har varit speciellt kämpigt för kvinnoforskningen inom Akademin.

- Små ämnen får kämpa mer för sin existens. Och humaniora och samhällsvetenskaper får kämpa mer än naturvetenskap och teknik.

- Det finns ju också de som tycker att det är lite lyx att ha såna ämnen som genusvetenskap. Det "viktigaste" kanske är nånting annat: matematik, biologi eller kemi. Det är väl ändå "grunden" för den mänskliga verksamheten och det här är nånting som "tär" på andra eftersom vi alltid kämpar om
samma resurser.

- Och staten blir ju inte rikare, säger Harriet Silius.

Först handlade det mest om att fylla luckor. Nu går man mer ut i världen.

Genusforskningen har ändrats och utvecklats en hel del under de år Harriet Silius har jobbat med den. I början handlade den mycket om att jämföra kvinnor och män.

Å andra sidan skulle man lyfta fram kvinnors insatser som inte hade skrivits in i historieböckerna, kvinnliga författare som hade glömts bort eller aldrig lyfts fram. Eller dagsaktuella frågor som ingen hade forskat i förut.

I början handlade det mycket om att fylla luckor som fanns. Dehär luckorna finns naturligtvis fortfarande, men de blir mer och mer fyllda.

- Men det uppstår också alltid nya saker, säger Harriet Sililus med ett litet snett skratt.

- Vi hade då inte tänkt på att koppla ihop genusvetenskap med informationsteknik eller med sånt som fanns utanför vårt eget samhälle.

- Vi har ju gått ut i världen mycket mer än vi gjorde då.

Idag handlar forskningen som bedrivs inom ämnet genusvetenskap vid Åbo Akademi mycket om postkolonial verklighet utanför eller i Finland.

Flera forskningsprojekt har med mångfalden i Finland att göra. Om människor som har kommit utifrån och hur integrationspolitik fungerar eller inte fungerar. Flickforskning är ett annat tema.

Pronominet "hen"...

När diskussionen kommer in på pronominet "hen" verkar Harriet Silius närmast road. Hon upplever det som underhållande.

- De som är förfärligt emot "hen" tror att de nu måste ändra sig på något sätt och bli något obegripligt "hen".

- Samtidigt har vi finska språket så nära och där har de klarat sig med ett ord ganska långa tider och det funkar bra.

Vi kommer överens om att "hen" är en behändig liten förnyelse som passar bra. Men det är ju fritt fram att låta bli att använda det.

En fara föreligger alltid när det gäller genusvetenskapen: att de andra disciplinerna kanske tycker att de inte alls behöver ägna sig åt könsperspektiv eftersom genusvetenskapen tar hand om det.

Å andra sidan kan forskare inom andra ämnen tycka att det är okej att syssla med det eftersom det är en vedertagen disciplin inom forskningen.

Kvoteringar...

Kvoteringar för företagsstyrelser och professurer borde diskuteras, anser Harriet Silius.

- Genus handlar om så mycket mer än att räkna skallar och kalla dom för män eller kvinnor.

- Jag hör till dom som inte tror att vi får ett jämställt samhälle bara genom att kvotera allt. Det räcker inte. Men det har ju visat sig vara ett enkelt sätt att öka andelar. En numerär jämställdhet.

- I företagsvärlden är det svårt att se vad det kunde bidra med. Eftersom det finns en så stark tradition att se vissa egenskaper som man tror att är lika med kompetens som man tror att är det samma som manligt kön.

- Det finns en manlig tradition i nätverkande från studietid, militärtjänstgöring, föreningar och andra sammanhang som gör att män i karriären blir synliga.

- Men visst är nätverkande bra, säger Harriet Silius. Många av nätverken är traditionellt manliga. Att kvinnor inte nätverkar i samma omfattning som män, beror på att de har mindre tid för det hela. Det visar statistiken.

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland