Hoppa till huvudinnehåll

Realtidsrapport från ett 75 år gammalt krig

Viborg slott med finska flaggan höjd medan Viborg stad brinner i bakgrunden under slutskedet av vinterkriget. SA-kuva.
Bilden från de sista dagarna av vinterkriget. Viborg brinner, men ännu är den finska flaggan hissad i tornet av Viborg slott. Viborg slott med finska flaggan höjd medan Viborg stad brinner i bakgrunden under slutskedet av vinterkriget. SA-kuva. Bild: SA-kuva bombskador

Jag måste medge att jag inte hade särskilt bra detaljkoll på vinterkriget för 105 dagar sedan. I dag då det gått 75 år sedan krigsslutet känns märkesdagen som en bitterljuv avslutning till ett överraskande berörande projekt, skriver Mikael Hindsberg som på Twitter följt med vinterkriget de tre senaste månaderna.

Den 25.11.2014, dagen innan det gått 75 år sedan skotten i Mainila fick jag höra att Yles finskspråkiga historieredaktion planerade att dag för dag beskriva vinterkrigets händelser på Twitter så som de skedde 75 år sedan.

Pärmbild för minnesåret för vinterkriget 75 år sedan
Juho Niukkonen, Kyösti Kallio, Risto Ryti, J.K. Paasikivi och Väinö Tanner Pärmbild för minnesåret för vinterkriget 75 år sedan Bild: Yle/Annukka Väisänen 75 år sedan vinterkriget
Jag hade själv följt med RealTime WWII och Vita redaktören och kände till och gillade konceptet. Då det började strömma in publikönskemål om att få reportaget också på svenska krävdes bara en fem minuters förhandling med chefen innan beslutet var fattat.

Reportaget har inte bara handlat om händelserna på fronten utan en viktig del av det har utgjorts av statsrådets stundvis mycket intensiva diskussioner. Försvarsmaktens bildarkiv har också varit en viktig källa liksom Yles eget arkiv. Det har gett ett väldigt nära perspektiv på det dagliga livet. Esplanaden i Helsingfors med Runebergs staty inpaketerad i bräder för att skydda mot bomber, en lotta som matar en hundvalp, en intervju med barn i mitten av kriget. Men också grymma scener med stupade fiender och sönderbombade städer.

Hoppa över Twitterpostning

Propaganda och desinformation

En aspekt som jag inte tidigare funderat på så mycket är hur informationsgången redan då var en väsentlig del av krigsföringen. Skotten i Mainila har diskuterats en hel del, hur det var viktigt för Sovjet att ge sken av att det var finländarna som attackerade.
Många i publiken har också dragit paralleller mellan händelserna 75 år sedan och under det gångna året i Ukraina.

Intressant var också att ryssarna först bombade sönder radiomasten i Lahtis, och började sedan sända egna program på samma frekvens. Rundradion gick också ut med varningar om att lyssna noggrant efter ifall sändningar var autentiska.

Och på motsvarande vis var statsrådets diskussioner i högsta grad för slutet kabinett. Riksdagen hölls rätt långt oinformerad för att inte tala om allmänheten. Mot slutet av kriget då armén var i allt större svårigheter grälade regeringen på pressen för att ha framställt läget som för positivt.

Utlandet

Överväldigande har det också varit att få lära sig om det breda och konkreta stöd som Finland fick från utlandet. Frivilliga strömmade in förutom från Sverige också från bl.a. England, USA, Kanada, Italien, Ungern och flera andra länder.

Materiell hjälp strömmade in globalt, kaffe från Brasilien, ambulanser från Frankrike, pengar från USA, osv. Och det moraliska stödet var likaså stort, t.ex. den australiensiska pressen skrev med stort pondus om det tappra finska folket som försvarade sig i en orättvis och ojämn kamp.

Sverige

Det närmaste men samtidigt mest komplexa förhållandet till utlandet var förstås relationen till Sverige. Att “Finlands sak är vår sak” märks ännu.

Finlands sak är vår sak― Hela det svenska folket
En stor del av följarna till twitterflödet är svenskar. Engagemanget 75 år sedan var också enormt. Tusentals frivilliga soldater, otaliga insamlingar bland annat av guldringar till Finlands förmån.

Men samtidigt en stor bitterhet av att Sverige i rädsla av att dras in i världskriget inte gav direkt militär hjälp. Och då västmakterna erbjöd hjälp vägrade både svenskarna och norrmännen att erbjuda dem passage genom deras länder.

Svenska läkare behandlar en skadad soldat i Kemijärvi 11.2.1940 under vinterkriget.
Upp till 10% av hela den svenska läkarkåren var i Finland under vinterkriget. Här behandlar svenska läkare en soldat i Kemijärvi 11.2.1940. Svenska läkare behandlar en skadad soldat i Kemijärvi 11.2.1940 under vinterkriget. Bild: SA-kuva http://sa-kuva.fi/ svenska läkare

Det har var helt tydligt en svår sak för den då blott 22-åriga republiken Finland. Den gemensamma historien med Sverige är lång. För att sätta 22 års självständighet och 109 års ryskhet i perspektiv så är det ännu i dag 300 år kvar tills Finland varit en kortare tid del av Sverige än Skåne.

Det verkar som om detta faktum var betydligt kraftigare förankrat i folks medvetande på båda sidorna om gränsen för 75 år sedan, vi stod varandra närmare. Engagemanget åt båda hållen var stort. Då för en sista gång. Men Sverige klippte på sätt och vis vid andra världskriget slutligen banden till den östra rikshalvan då de valde neutralitet framom vapenbrödraskap.

Är vinterkriget nu slutbehandlat?

En av de mest kända historierelaterade aforismerna är av filosofen Friedrich Hegel: “Det enda vi lär oss av historia, är att vi inget lär oss av historia.” Lite i samma anda skrev grafikern Kasper Strömman kring självständighetsdagen 2014 ett mycket delat blogginlägg (på finska) om att kan vi nu inte äntligen släppa vinterkriget i Finland.

Samtidigt märker jag att många berörts djupt av rapporteringen på Twitter. I vissa fall för att de haft släktingar som varit med om händelserna. I vissa fall för att dagens politiska händelser känns skrämmande bekanta från de 75 år gamla. Och i ytterligare andra fall för att man ser hur människor agerar lika då som nu.

Sociala medier och historia

Det är intressant att se hur mikrobloggformatet på Twitter fungerar alldeles utmärkt för att rapportera händelseförlopp även om det gått 75 år sedan de skedde. Genom nästan 1 500 stycken under 140 teckens meddelanden har ministrarnas personligheter krupit fram. En bild av världen då, dess formaliteter, internationella relationer, och vanliga människors vardag har gläntats på en aning.

Egentligen har det historiska perspektivet fungerat på ett väldigt liknande vis som Twitter gör för dagens händelser. Hur väl den bild som målas upp motsvarar verkligheten är en fråga för tolkning. Men om inte annat så väcker det tankar. Tankar som i bästa fall kan göra att Hegel hade fel i sin pessimistiska historiesyn. Så låt oss hoppas att vinterkrigets händelser aldrig upprepas, och kommande generationer kan fokusera på mer positiva berättelser i sin historieläsning.

Hoppa över Twitterpostning

Läs även:
Vinterkriget på Yle Arkivet
Vinterkriget i realtid på Twitter
Test: Hur väl känner du vinterkriget?

Sota39 på yle.fi (på finska)
Sota1939 på Twitter (på finska)
WinterWar1939 på Twitter (på engelska)

Läs också