Hoppa till huvudinnehåll

Finlandssvensk rashygien upprör

Kvinna med barn
Kvinna med barn Bild: Gustav Sandbergs fotosamling, Svenska Litteratursällskapet i Finland kvinna med barn

Begrepp som rashygien och rasbiologi för lätt nutidsmänniskans tankar till nazism, koncentrationsläger, skallmätningar och annat obehagligt. Att rasbiologiska projekt också har förekommit i Svenskfinland har däremot varit ett okänt faktum för de flesta.

Därför var det många som reagerade starkt på journalisten och författaren Philip Teirs reportage När Maria och Uno blev folktyper i Hufvudstadsbladet den första mars.

Teir har undersökt den Florinska Kommissionens arbete, som bland annat gick ut på att sommaren 1920 fotografera några hundra personer med syftet att komma närmare en definition av "den finlandssvenska folkstammen". Likheterna med den kontroversiella utställningen Svenska folktyper, genomförd av dåvarande Rasbiologiska institutet i Sverige, är påtagliga.

För Svenska folktyper fotograferades tusentals människor som sedan i text definierades med korta beskrivningar såsom "Gammal lappgubbe". "Kriminell man, svenskfinsk typ" och "Flicka av utpräglad judisk typ". Med nutida ögon ter sig dylika beskrivningar som direkt rasistiska, men år 1919 var det ingenting man reagerade på.

Historikern Henry Nygård.
Historikern Henry Nygård. Bild: YLE/Agneta Glad henry nygård

Inget tabu

Var det då någonting liknande Florinska kommissionen var ute efter då man lät fotografera finlandssvenskar? Och varför har det varit så tyst kring det hela?

Philip Teirs reportage har väckt diskussion men också protester, bland annat från Henry Nygård, docent i nordisk historia.

- Då det handlar om rashygien blir det lätt sensation av det hela. Jag tycker det är viktigt att man sätter in saker i sitt rätta sammanhang.

Att det skulle ha varit helt tyst om de finlandssvenska rashygieniska tankegångarna håller Nygård inte med om:

- Det har skrivits en tre-fyra doktorsavhandlingar här i Finland som direkt tangerar ämnet. Men det kanske är så att historikerna inte har lyckats få ut detta till allmänheten. Det här är ju också en del av vår historia och ingenting man medvetet försöker tysta ner.

Trendvetenskapen raslära

Under 1800-talet var rasläran en trendig vetenskap med direkt koppling till naturvetenskapens vurm för katalogiserande.

- Tänk nu till exempel på Carl von Linné som seklet innan klassificerade växter. Man ville helt enkelt se på världen empiriskt genom att jämföra och typologisera. Man ville förstå människan, alltså sig själv bättre. Det vill vi ju i dag också.

En brytningspunkt kom då Charles Darwin presenterade sin evolutionsteori. Enligt Nygård var det först då andra element kom in i diskussionen och vetenskapen om den mänskliga rasen kom att handla om biologi snarare än kultur.

- Också själva begreppet "ras" var mycket neutralare på 1800-talet, man såg att rasen styrdes av kulturella faktorer, inte biologiska. Ordet "rasism" hade också en helt annan innebörd än den vi känner till i dag.

Välment vetenskap

I Sverige har diskussionerna kring det Rasbiologiska institutet och dess frontfigur, rasbiologen Herman Lundborg gått heta. Inte minst det faktum att tusentals personer tvångssteriliserades på grund av sitt etniska ursprung har upprört.

Men ännu vid början av 1900-talet ansågs rasbiologin vara en intressant vetenskap och Lundborg hade många beundrare inom forskarvärlden, också i Svenskfinland. Henry Nygård menar att detta är ganska naturligt.

- Vetenskapsmän har i alla tider strävat efter att vara i vetenskapens front line, det vill säga ägna sig åt just det man tror ska föra mänskligheten framåt. Det här måste vi försöka komma ihåg när vi ser på de här sakerna med våra nutidsglasögon som genast för in våra tankar på nazism.

Rasbiologin svår att utplåna

Varför har då inte de finlandssvenska rashygieniska projekten väckt någon större diskussion på forskarhåll tidigare?

- Man måste komma ihåg att forskarkåren i Finland är ganska liten, så jag tror inte att det är något tabu som avskräckt forskarna. Tvärtom, forskare brukar ju bli triggade av att någonting verkar lite förbjudet och hemligt.

Nygård konstaterar att intresset för rasbiologiska mätningar, såsom de ökända skallmätningarna, började avta redan på 1910-talet. Men det innebär inte att de rasbiologiska tankegångarna har försvunnit. Nygård berättar om ett seminarium han deltog i på 1980-talet i Storkyro.

- En ungersk forskare berättade att han hade analyserat studentfotografier från en fotoaffär, och pekade i sina resultat ut den baltiska typen och den skandinaviska typen och så vidare. Tydligen kommer det här tänket nog aldrig att försvinna helt och hållet...

Henry Nygård hoppas att framtida historieforskare ska intressera sig för de finlandssvenska rasbiologprojekten, den finns områden som är outforskade.

- Ofta är det lättast att undersöka vad tidigare vetenskapsmän har ansett om fenomen, men hur såg vanliga människor på det här med rashygien? Visste man ens om vad det hela gick ut på? Brydde man sig? Här skulle finnas öppningar för ytterligare grävande.

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle