Hoppa till huvudinnehåll

Det sneda orörda barndomshemmet

Skallar i gårdsbyggnad vid ödehus som stått öde ungefär sedan 50-talet
I gårdsbyggnaden hittas en mängd skallar. Skallar i gårdsbyggnad vid ödehus som stått öde ungefär sedan 50-talet Bild: Svenska Yle / Lasse Grönroos öde hus i egentliga finland

Huset har stått övergivet på åkern i 55 år. Den gamla kvinnan som äger huset har Alzheimers sjukdom och är så att säga borta ur spelet. Det fina trähuset i två våningar var hennes barndomshem, men huset övergavs på 40-talet. Huset hyrdes ut under 50-talet men samtliga i den familjen är också redan döda. Efter det har ingen bott här. Vad hände?

Jag får tag på ägarens barn som är i sjuttioårsåldern och talar också med ett av barnbarnen. Så länge den gamla kvinnan lever vill de respektera hennes vilja att hennes barndomshem förblir orört. Och orört kan man ledigt säga att det är.

I nedre våningen finns säckvis med gamla tidningar. De är i prydligt skick och ser ut som om någonting jag kunde hitta i vår egen vedlåda på landet. Men det är inte gamla Helsingin Sanomat från 80-talet utan tidningar som ”Hakkapeliitta”, ”Nuorten Pellervo” och ”Joulu-ilo 1905”. Den äldsta tidningen var från 1895 vill jag minnas. De nyaste i högen är från 30- och 40-talet.

Stig in i en Suomi-film

Jag hittar en underlig trälåda som visar sig vara en råttfälla. Ingen död råtta i den dock.

Det mest anmärkningsvärda med det här huset är hur det har förfallit av ren ålder. Gardinerna hänger i trasor av ren åldersskörhet.

Huset har sjunkit ihop som en gammal gumma så golvet är alldeles snett och dörrarna har glapp på 15 cm eftersom allting blivit så snett. Vissa dörrar går inte längre att öppna utan har fastnat i en permanent sned position.

I köket har golvplankorna gett vika och det hela lutar som Villa Villekulla efter en sällsynt blöt kräftskiva. Den stora ugnen har rostiga spisplattor och jag kan bara tänka mig hur mysigt det en gång måste ha varit här när ugnen var varm. Jag ser framför mig hur Ansa Ikonen och Tauno Palo väntar på julgröten medan Siiri Angerkoski står vid spisen.

Öde hus

Det här är en serie om öde hus och ställen där vi besöker allehanda platser som Gud och samhället glömde bort.
Här kan du kolla in alla husen.

Skatter

Överallt finns det kvarlämnade gamla föremål. Det är som att vandra omkring i ett hembygdsmuseum.

En stor is-såg, en keps på en gnagg på vägen, en rostig cykel i tamburen, gamla potatissäckar i en fin kista, verktyg, doningar och mojänger i trä. En rostig nyckel på golvet, men jag får inte upp den låsta skrubben. Jag lyser in med en ficklampa. Fler spännande saker på gamla trähyllor där inne i mörkret …

Flugsvampen

I rummet med tidningarna finns en gammal kappsäck. Inne i den finns ett barns utklippta teckningar. Det liknar litet ett pussel eller något sådant. Flickan som ritat och klippt och pysslat en flugsvamp och en flaggstång och en anka har antagligen gjort det på fyrtiotalet eller början av femtiotalet.

Namnet är det samma som den gamla ägarens dotter, som jag talat med i telefon. Jag lägger teckningarna tillbaka i kappsäcken och stänger den.

Här finns också ett gammalt fint fotoalbum med bara en handfull fotografier. Inga selfies i toalettspegeln utan en gumma med en kossa.

Ett foto föreställer en skog. Bara mörka trädstammar och ingenting annat. Bilden är litet kuslig: varför vill någon fota en mörk skog utan något annat i bilden?

Låsta rum

Det har varit ett rikt hem i tiderna. Jag går upp för trappan till övre våningen där jag hittar ett vackert ljusblått rum med en gammal djurfäll på golvet. Björn? Älg? Skriv i kommentarfältet om ni känner igen. När djuret fälldes var Finland kanske inte självständigt ännu?

Det finns knastertorra fiskenät och dammiga redskap i de olika rummen. På ett ställe läcker taket och vattendropparna gnager sakta ett hål i golvet. Bäst att inte stiga just där.

Begravningar

I en pafflåda finns gamla böcker och inbjudningskort till begravningar. Korten ser fullständigt nya ut, men de är alla daterade på fyrtiotalet. Alla är stupade soldaters begravningsinbjudningar. Sorgligt men fascinerande.

Två rum är låsta och saknar handtag. Jag försöker kika in genom nyckelhålen och ser en fin gammal säng av trä. Det finns också en stege upp till vindsloftet där det ligger en massa bräder.

Om jag skulle vara riktigt ivrig skulle jag kliva över dem och försöka klättra ner på andra sidan för att komma in i de mystiska rummen, men jag ids inte.

Dels för att jag inte vill smutsa ner mig och få sorkfeber i mörkret och dels för att det känns som att bryta sig in. Vi låter den gamla kvinnans låsta rum behålla sina hemligheter.

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle