Hoppa till huvudinnehåll

Grävaren som vill hitta tråden från förr till nu

Patrik Skön.
Patrik Skön är grävande journalist på Svenska Yle. Urho Kekkonen var president i Finland. Patrik Skön. Bild: Patrick Holmström skön

– Vet du när Samlingspartiet började kallas för talangpartiet, frågar grävande journalisten Patrik Skön och scrollar fram dokument på sin dator. Hans arbete för honom långt bak i tiden.

Patrik Skön dyker i arkiv för att hitta trådar från politisk dåtid till nutid. Yles enorma bildarkiv är en utmaning då han inför riksdagsvalet vill synliggöra partiernas historia med videoklipp. Genomgången, som publiceras på Svenska.yle.fi, ska ge en chans att se vad de har varit, vad som har förändrats och vad som finns kvar.

Det är under det här jobbet som Skön fann uppgifterna om när Samlingspartiet lite ironiskt började kallas för “kykypuolue”, talangpartiet för välutbildade och välbeställda. Begreppet är, visade det sig, ingen ny uppfinning.

– Jag trodde det hängde ihop med Harri Holkeri, kanske med hans utmarsch från programmet Sirkus Pasila på 70-talet. Där framfördes nidvisan Vapaa maa där ordet kykypuolue används. Men en informatiker hittade ordet i ett dokument av föreningen Ylivieskan Kokoomus på 20-talet. Begreppet talangparti har en betydligt längre historia än jag trodde, säger Skön.

Yle satsar på öppenhet inför riksdagsvalet

Maratonman

Patrik Skön har jobbat som journalist i snart 20 år. Kolleger säger att hans humor har drag av Woody Allen. Han är charmig, klurisk och utmanande och har förmåga att tänka utanför den berömda boxen. Ibland flyger tankarna så snabbt att man knappt hinner med - men han lyckas också förvandla sina galna idéer till allmängiltiga och relevanta.

Skön inledde sin bana på Svenska Yle med nyheter och kultur. Sedan blev det allt mer grävande projekt. Han säger sig vara för långsam för nyhetsjobb. Snarare är han en maratonman.

I grävjobbet handlar det om att ge arbetet tid. Under åren har det blivit många program för Radar i radio och Spotlight på tv, som ofta handlat om fattigdom och mentalvård. Ibland har det känts tröstlöst, men meningsfullt.

– Det är som om ingen egentligen skulle bry sig om dem som inte har det så bra. Den nöjda majoriteten kräver uppmärksamheten.

Men också många andra ämnen, som kemikalier och jordbruk, har engagerat Skön.

– Stadsborna vill ha billig mat och jordbrukarna vill ha dyr. Det här är en grundläggande konflikt i samhället som jag hörde om på gymnasiet och den finns fortfarande kvar. En intressant vändning är att det nu blivit trendigt att betala mer för maten om den har en vacker story.

På listan över satsningar som Skön har känt extra mycket för finns Svenska Yles Fixa mobbningen-projekt i fjol. Då teamjobbade han med publiktips för att kartlägga och ta fram lösningar på mobbningsfall. Det kändes bra och roligt med direktkontakt med publiken och jobbet gav också konkreta resultat.

Vad finns det i SDP:s och Centerns dna?

Djupdykningen i historien som Skön ägnar sig åt just nu har tidvis nästan fått honom att tappa fästet. I Yles bildarkiv finns det till exempel 1 800 filmklipp med Paavo Lipponen. Under vägen har han också upptäckt att Kalevi Sorsa egentligen var en humorist. Och att Alexander Stubb har lärt sig att censurera publikflörten sedan han blev statsminister, men lätt var det inte.

Nästa vecka börjar Yles storsatsning Väljaren i fokus, då riksdagspartierna får varsin dag på Yle inför valet. Då synas deras program och kampanjer. Redan den här helgen börjar de första historiska tillbakablickarna läggas ut. Skön är fenomenal på att hitta intressanta detaljer i ett stort material och det är ofta de som får en berättelse att börja leva.

Men vad är det då han vill att vi ska se?

– Tillbakablickar kan ge så mycket. Har partierna till exempel någonting i sitt dna som de bär med sig? Socialdemokraterna spelar fortfarande på sitt Forssaprogram med kravet på allmän och lika rösträtt från år 1903. Men först år 2008 fick partiet sin första kvinnliga ordförande och det blev ett problem. Partiet tappade mannen.

Skön funderar också över Centern. Agrarförbundet finns fortfarande kvar fastän bönderna snart har försvunnit. Partiet har dödförklarats många gånger men alltid kommit igen. I övriga nordiska länder är centern ett litet parti, men inte i Finland.

Allt svårare att hitta sak

I det här valet känns det, säger Skön ur sitt arkivperspektiv, som om vi skulle bära med oss en massa dåliga saker från historien. Det handlar bland annat om den offentliga sektorn, som plötsligt känns för tungrodd och svår, och om byråkrati. I partiernas valprogram ser det ut som om man skulle vilja kapa av allt det gamla och starta om på nytt. Men vem klarar av att göra det och hänga med när allting förändras så otroligt snabbt?

Skön försöker via sina videoklipp berätta varifrån våra partier kommer och hur omgivningen och därmed politiken har förändrats.

– Förr satt man i soffor och runt bord och diskuterade. Inte käbblade politikerna på Twitter. En intressant fråga är hur de påverkas mentalt av de sociala medierna. För medborgarna är det samtidigt en unik chans att skriva till politiker och i bästa fall få svar.

För Skön är det ett måste med journalistik som inte bara lever i nuet utan också blickar bakåt för att ge perspektiv och sammanhang. Föga överraskande läser han mängder också på sin fritid. Men inte bara faktaböcker. Den finländska skönlitteraturen, både på svenska och finska intresserar.

– Jag har ett litet projekt som jag gärna skulle ta itu med, men tiden är knapp, säger han.

Det lilla projektet är Kalle Päätalos självbiografiska Iijoki-serie på 26 volymer. Skön är inne på tredje boken, Kunnan jauhot - Kommunens mjöl. Den berättar om de fattigas sits på 30-talet och är också en nostalgisk hyllning till skogsarbetare av den gamla stammen.

Läs också

Val

Nyligen publicerat - Val