Hoppa till huvudinnehåll

Barnhemmet blev räddningen

Janette Grönfors
Janette Grönfors minns hur det var att bo på barnhem. Janette Grönfors Bild: Yle/Carina Bruun janette grönfors

Janette Grönfors bodde i sju år i ett romskt barnhem i Sibbo på sextio- och sjuttiotalen. Det var vanligt att romska barn hamnade på barnhem under den här tiden.

- Jo, vi rymde genom skogen och hade knäckebröd i fickorna och tänkte att det är kört, nu sticker vi härifrån, minns hon.

Janette flyttade från barnhemmet när hon var sju år till en familj som bodde nära hennes biologiska familj. Så småningom fick kontakt också med sin egen familj. Under mammans sista tio år i livet hade de en fungerande mor – dotter relation.

Ryktet lever kvar

I dag är inte barnhemmen likadana som de var på Janettes tid. Men ett dåligt barnhemsrykte lever kvar.

Jenny Joro, Hannele Mäkinen
Jenny Joro har fått en vän för livet i sin egenvårdare Hannele Mäkinen. Jenny Joro, Hannele Mäkinen Bild: Yle/Carina Bruun hannele mäkinen

Jenny Joro flyttade till Tölö barnhem i Helsingfors när hon var 15 år. I dag är hon 21 och bor i eget hem. Hon har bara goda, om än stormiga, minnen från tiden där.

- Barnhem är ingen dålig plats, säger hon om diskussionen om huruvida man ska slopa institutionsvården. Där finns vuxna som bryr sig, tar hand om en och sätter gränser.

Ensam i världen

De flyktingbarn som kommer ensamma till Finland placeras också på institution. På flyktingmottagningen i Oravais finns två avdelningar för ensamkommande barn. Här är behovet av närhet, samtal och gränser om möjligt ännu större. Allt från vanliga tonårsproblem till svåra minnen måste bearbetas.

Ata och Ali bor på hem för ensamkommande flyktingbarn i Oravais
Ata och Ali hoppas på ett lugnt liv efter månader av flykt. Ata och Ali bor på hem för ensamkommande flyktingbarn i Oravais Bild: Yle/Jukka Tyni ensamkommande flyktingbarn

15-åriga Ali kom till Oravais för sju månader sedan. Flykten tog två månader och gick från Afghanistan via Iran, Turkiet, Rumänien, Österrike, Tyskland, Danmark och Sverige till Finland. Han är nöjd med tillvaron nu, men saknaden efter föräldrar och syskon gnager hela tiden.

- Jag flydde ensam tillsammans med en kamrat som också bor här nu, säger han. Jag vet ingenting om hur min familj har det.

I fosterfamilj lär man sig familjeliv

När ett barn behöver en ny start är numera fosterfamiljer det första alternativet.
EU-kommissionen har prickat Finland för att man vårdar för många barn på barnhem.

Istället borde man utveckla familjevården. Jenny Joro bodde en tid i familjevård, men det var ingenting för henne.

- Det kändes tillgjort, säger hon. Den egna familjen är alltid ändå det som gäller. Ingenting kan ersätta den.

Fosterfamilj gäller ändå inte automatiskt flyktingbarn som kommer ensamma till Finland.

- Jag tycker att det är synd att de yngre som kommer inte får en mera hemlik miljö med föräldrar som andra, säger ansvariga handledaren Anna Käcko-Englund. Det skulle vara lättare för de unga att upprätthålla kontakten hela livet. Nu blir de väldugt ensamma när de flyttar från flyktingmottagningen.

"Fosterhem bjuder inte på cirkuskonster"

Pirkko Teir är adoptivmamma till två utflugna pojkar och fostermamma till tre flickor. Idag utbildar hon också blivande fosterfamiljer.

Pirkko Teir
Pirkko Teir bjuder på kärlek och gränser för sina fosterbarn. Pirkko Teir Bild: Yle/Jussi Kallioinen pirkko teir

- Jag tror att det är en ny möjlighet att få en vardag och syskon och ny familj, att man kan uppleva helt den vanliga vardagen, säger hon.

Hon understryker att det är fråga om ett annorlunda föräldraskap.

- För en fosterförälder är det viktigaste att förstå att man delar föräldraskapet med den biologiska släkten och de biologiska föräldrarna. Dessutom har alla barn en egen socialarbetar som ska få säga sitt.

Närbild måndag 23.3.2015 kl 20.00 i Yle Fem.
Sänds även i Yle Fem, tisdag 24.3.2015 kl. 17.25.

Läs också