Hoppa till huvudinnehåll

Gnäller svenska föräldrar mindre på barnen?

Det är ju alltid känsligt det här med barnuppfostran och hur man talar till och med sina barn, men jag vill ändå göra ett försök och berätta hur jag upplever att föräldrar tilltalar sina barn hemma i Finland jämfört med här Sverige.

Och det ska väl sägas först, att de allra flesta finländska, precis som svenska föräldrar, självklart är väldigt engagerade i sina barn, precis som föräldrar på alla håll. Men jag kan märka en skillnad i grundtilltalet - hur mycket man indirekt klagar på sina barn i finländska miljöer, i mataffären, på bussresan, och i simhallsköer. Det kan låta som "Måste du alltid härja när vi är på sådana här ställen", tänk att du aldrig kan stå stilla", "har jag inte sagt åt dig hundra gånger att ta på dig mössan" och "jag orkar inte ta dig med någonstans, när du alltid kan alltid ska bli sådan där". Det kan ibland pågå i en oändlig ramsa av meningar, nästan utan paus som inte innehåller någon form av uppmuntran och barnet slår snabbt dövörat till. Det slår mig i kön där i mataffären i Finland, att det kanske lika mycket är meningen att andra vuxna omkring ska höra att "här försöker vi minnsann uppfostra, här är vi inte slapphänta med barnen och förresten ska ni veta att det inte är någon lätt uppgift!"

Så hur låter det i kön i den svenska mataffären mellan kassan och godisdisken vid rusningstid, när barnen är trötta och klängiga efter en många timmar på dagis? Det är klart att det är mycket "nej vi ska inte ha godis idag, vi äter ju godis bara på fredagar" och "vet du, mamma orkar inte med det här just nu". Men i det offentliga rummet här, hör man också mycket mera förståelse och uppmuntran: "jag förstår att du känner dig lite hängig nu, men kom ska vi fixa det här tillsammans, det här blir så bra så!". "Men oj har du tappat vantarna, det är ingen fara, vi letar fram nya" och "jag vet att du är hungrig just nu, kom här ska vi ta en banan så känner du dig bättre." Också mataffärerna har förstått hur mycket man kan vinna på att ge något gratis för mindre gnäll bland butikshyllorna: i vår lokala mataffär står det på en skylt vid en fruktkorg "Varsågod alla barn, ta en frukt!".

Barnen tillfrågas mera om sina åsikter här, och jag som finländare kan tycka att det ibland frågas för mycket. Ska en fyraåring på förskolan faktiskt själv få bestämma om hon tar stövlar på sig i regnvädret?

Men ändå, trots att många både finländska, och säkert också svenska föräldrar, tar till den där gnällramsan, så önskar jag att flera föräldrar i Finland kunde inspireras av det svenska tilltalet. Det är inte bara barnet, utan alla runt omkring som känner att saker ordnar sig och blir bra till slut, när pappan i butikskön säger "titta vi har köpt pannkakor, det blir så bra så, kom nu hjärtat mitt".