Hoppa till huvudinnehåll

Följ med Farbror Fedja in i teaterns magiska värld!

Kon Mirre (Markus Lytts) och katten Matrosov (Agneta Lindroos) i "Farbror Fedja, katten och hunden" på Wasa Teater.
Kon Mirre (Markus Lytts) och katten Matrosov (Agneta Lindroos) i "Farbror Fedja, katten och hunden" på Wasa Teater. Kon Mirre (Markus Lytts) och katten Matrosov (Agneta Lindroos) i "Farbror Fedja, katten och hunden" på Wasa Teater. Bild: Wasa Teater/ Frank A. Unger eduard uspenski

Hur gör man rolig familjeteater? Det vet minsann alla inblandade i ”Farbror Fedja, katten och hunden” som just nu spelas på Wasa Teater.

Drutten och Jena minns många av oss. En krokodil som ansåg att han visste allt bäst och en drutt som ifrågasatte och som ofta fick slutpoängen. Den version som Sveriges tv började bjuda barnpubliken på under 1970-talet har dock inte mycket att göra med det ryska ursprunget. Drutten och Jena är sprungna ur Eduard Uspenskis fantasi – liksom också ”Farbror Fedja, katten och hunden”.

”Farbror Fedja, katten och hunden” handlar om en pojke som ger sig av hemifrån när hans mamma inte låter honom ha en katt som husdjur. Det handlar om barndom, vänskap och framför allt är det en föreställning som öppnar upp teaterns magi för barn och vuxna.

Hejdlöst rolig pjäs

Den version som nu spelas på Wasa Teater har dramatiserats av Dick Idman. Teater Viirus har tidigare satt upp samma version. Det är en är hejdlöst rolig pjäs.

Ett exempel: hösten kommer till byn där Farbror Fedja, katten och hunden slagit sig ner. En gubbe kommer in på scenen, spänner upp ett paraply som det faller löv ur. Så tar han fram en vattenpistol som han spjuttar vatten med på oss i publiken. Och så vi fnissar!

För regin på Wasa Teater står Marcus Groth, och han och ensemblen måtte ha haft roligt när de arbetade med pjäsen.

Man öppnar upp inte bara till teaterns magi utan också till musikens värld när man visar att det går att spela på vad som helst, en spade, ett rivjärn, en kappsäck, på oljefat … Musiken är nyskriven av Stefan Lindblom, till Petter Korkmans texter.

Ingen stor dramatik att flytta hemifrån

Här märks annars inte mycket av den ensamhet och det uppror som Eduard Uspenski hade i åtanke. Inte heller upplever jag mammans nej till katter som en så stor sak. Sexåriga Farbror Fedja vet att han klarar sig själv, så att han ger sig iväg med katten är inget dramatiskt beslut.

Under färden träffar de på hunden Luffsi och tillsammans hittar vännerna ett tomt hus där de slår sig ner. Som tur är hittar de en skatt och så är försörjningen löst.

Dråpliga figurer

Persongalleriet är stort. Katten Matrosov, spelad av en vig och precis Agneta Lindroos, har alltid önskat sig en ko medan Farbror Fedja, spelad av Susanne Marins, inser att en traktor kan han ju köra själv – och så får vi träffa ett par riktigt komiska figurer, spelade av Markus Lytts.

Markus Lytts ko tar nästan knäcken på mig. Tomt stirrande blick, genom röda hjärtformade solglasögon, idisslande med vaggande gång, klingande koskälla och en juverformad handväska, som används som vapen. Klickklick så är den laddad och avfyrar en mjölkstråle mot den som är föremål för kons irritation.

Lytts gör också bland annat den mjöldrickande och diskodansande traktorn Tr-Tr Viktor, och skatan Klåfinger som tränas till husvakt när Farbror Fedja, katten och hunden är borta.

Publiken engagerar sig

I samband med den träningen ropar en hänryckt ung åskådare ”Håll käft” åt skatan. Annars också hörs upplysande kommentarer från publiken riktade mot skådespelarna. Det om något tyder på ett stort engagemang från publiken.

En annan underbar figur är Postiljon Petshkin, spelad av den komisk begåvade Alfons Röblom. Postiljon Petshkin håller sig till regelverket och är misstänksam mot pojken och djuren som verkar bo utan vuxet sällskap. ”Barn tillhör alltid någon” är hans kommentar när Farbror Fedja säger att han är sin egen.

Många ingredienser i pjäsen

Vi får höra olika dialekter, västnyländska, åländska, en rysk brytning som ger extra krydda till karaktärerna, som Maria Udds sjungande ” lokalbefolkning”.

Här har vi också ombytta könsroller. Män spelar kvinnor och tvärt om. Susanne Marins gör en fin tolkning av pojken Farbror Fedja, medan Alfons Röblom också spelar mamman på ett härligt klichéartat sätt.

Också ett djup

Här i denna magiska värld finns också ett allvar och ett djup, som när hunden Luffsi helt förlorar tron på sin egen förmåga. Carola Sarén gör här ännu en av sina ljuvliga figurer. Luffsi är en inte alltför intelligent figur med ganska dålig självkänsla, men med ett intresse för vaktande och harjakt.

På premiären dröjer sig publiken kvar på sina sittplatser, ingen verkar vilja lämna Farbror Fedjas och hans vänners värld. Ett gott betyg.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje