Hoppa till huvudinnehåll

Hemlängtan

Den som reser sin väg tar med sig bara en del av längtan, ungefär så stod det i en bok jag läste för långe sedan. Jag tror inte att det är sant. Men å andra sidan, varför skulle man mäta en känsla som längtan?

Det finns dagar då jag känner hemlängtan brinna i mig. Jag saknar min familj, alla de människor jag träffar alltför sällan. Jag saknar platser som strandstigarna på Drumsö i Helsingfors, balkongen och skogspromenadvägarna i Borgå. Jag saknar Musikhuset, ja till och med Yles betongvärld i Böle saknar jag.

En gång skrev jag om hemlängtan på Facebook. Då var det en ukrainsk bekant som kommenterade och skrev att hon inte varit hemma på tio månader. Hon var tvungen att lämna sitt hem då kriget drog fram. Då skämdes jag. Det borde jag inte ha gjort. Än en gång, varför skulle man mäta en känsla? Min längtan underlättas naturligtvis av att jag kan åka hem igen. Men den känns just i stunden svår.

Skyll dig själv! Det är ditt eget val. Varför skulle du dit överhuvudtaget? Sådana kommentarer får jag väldigt ofta då jag försöker beskriva min känsla. Jag vet, det är bara mig själv jag kan skylla på. Men vad gör man då man har en orolig själ som längtar både bort och hem?

Hemlängtan har inget att göra med vantrivsel. Jag stortrivs i Kiev. Hemlängtan handlar bara om innerlig saknad. På sätt och vis är hemlängtan en otroligt fin känsla. Då vet man att det finns några att längta till. Som de där små barnungarna som växer upp där hemma, går i skola och leker. Deras föräldrar, mina barn, föräldrar, syskon, vänner. För att säga det så som ukrainarna brukar: jag är väldigt rik som har så många människor att älska.

Ibland drömmer jag om att vara som någon av damerna i Maigret-deckarna. De där som varje dag vid samma tid går till slaktaren och bagaren och varje torsdag lagar den där speciella soppan på tre sorters fisk. De där damerna som man kan ställa klockan efter. Tänk att vara sådan, sjunger min fantasi. Då får jag väldigt snabbt panik. Jag vet att jag inte skulle klara av det, min längtan ut mot det okända, nya och spännande är alltför stor.

Och därför sitter jag nu här och längtar. Längtar så magen värker och tårarna droppar.

Läs också