Hoppa till huvudinnehåll

Veckans Sibbe: Det mest spelade stycket av Sibelius är inte Finlandia

Klockorna i Berghälls kyrka
Klockorna i Berghälls kyrka Bild: Yle klockorna i berghälls kyrka

Kyrkan i Berghäll i Helsingfors stod klar 1912. Arkitekt var Lars Sonck som förutom en imponerande byggnad också ritade in ett bastant klocktorn innehållande sju klockor.

Jean Sibelius föreslog en melodi

Byggnadskommittén beställde påkostade bronsklockor från Tyskland med en sammanlagd vikt på över 5000 kilo. Av Jean Sibelius beställde man den melodi som klockorna skulle spela. Han skrev till kommittén:

”Jag föreslår tre klockor stämda i dess, fess, gess för klockringning i vanlig bemärkelse. Dessutom ett klockspel innehållande tonerna … Dessa klockor skulle anslås medelst hammare, samt automatiskt hvarje heltimme ange följande melodi … ” (Sibelius bifogade en skiss av notbilden).

Falska kyrkklockor

Klockmelodin blev så som Sibelius hade föreslagit men hans önskan om varje heltimme inskränktes till två gånger per dag, kl.12 och 18. I konstruktionen fanns också en eldriven mekanism som gjorde det möjligt att styra klockspelet från orgelbänken. Sibelius besökte kyrkbygget i april 1912 och skrev i sin dagbok:

”Var i H:fors och hörde klockorna i Berghäll. Något besviken”.

De ursprungliga klockorna visade sig nämligen vara falskt stämda. Det här korrigerades vid klockgjuteriet i Tyskland. Men enligt Sibelius dagbok fortsatte krånglet med klockorna. Den 16 augusti skrev han däremot:

”Gustaf Mattsson skrifvit vackert angående klockmelodin i Berghäll. Ja – måtte den stå för sekler. Ett klockornas ”amen”!"

Sibelius blev djupt besviken

Den 1 september invigdes Berghälls kyrka. Sibelius var inte närvarande och tidningarna i Helsingfors skrev felaktigt att klockmelodin hade komponerats av Heikki Klemetti.
Det här grämde honom djupt. Några dagar senare skrev han i dagboken:

”Många saker pinat mig. Så t.ex. ingår i invigningsreferatet af Bergkyrkan att Klemetti komponerat klockmelodin. Men: das muss man sich gefallen lassen. Någon rättvisa i den vägen får man aldrig. Ett helvete! O arma härliga hjärta”.

Två gånger per dag i över 100 år

Sibelius återkom flera gånger till melodin och han arrangerade den för piano solo och också för blandad kör a cappella. Texten till körversionen (”Päättyy työ, joutuu yö”) skrevs, ironiskt nog, av Heikki Klemetti.
Tar man i beaktande att klockmelodin har klingat över stadsdelen Berghäll två gånger per dag i över 100 år, så är den här musiken den mest spelade av alla Sibelius kompositioner. Hans egen önskan ”Ja – måtte den stå för sekler. Ett klockornas ”amen”!” har gått i uppfyllelse.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje