Hoppa till huvudinnehåll

Från krigsbarnstrauma till stort teaternamn

Anna takanen
Anna Takanen. Anna takanen Bild: Petra Hellberg anna takanen

Hon är barn till ett finländskt krigsbarn och blev själv retad för sitt finska ursprung i Sverige. I dag är Anna Takanen ett stort namn inom den svenska teatervärlden och Finlandsaktuell med pjäsen Fosterlandet.

Samtidigt som Takanen precis har tillträtt som ny chef för Stockholms Stadsteater är hon aktuell med Finlandspremiären på pjäsen Fosterlandet, som behandlar det trauma som finländska krigsbarn bär på.

Takanen har regisserat pjäsen för Göteborgs Stadsteater, som samarbetar kring uppsättningen med Svenska Teatern. Helsingforspremiär blir det den 9 april.

- Jag har fått en fantastisk respons. Jag får ungefär ett par brev efter varje föreställning av olika personer som har finsk bakgrund. De skriver att de känner sig väldigt sedda och upplyfta. Senast i går fick jag ett brev av en kvinna som skrev "skratt, gråt och tårar", "jag måste återvända till mitt bandoms Finland själv" och "samtidigt känner jag att det är mitt liv du berättar, inte ditt", berättar Takanen. Takanen är själv barn till ett krigsbarn, eftersom hennes pappa kom som krigsbarn till Sverige.

Hur var det att växa upp med det här i bakgrunden?

- Finland var alltid närvarande som ett sår, även om det var stor glädje att åka till Finland, och vi barn ville ju leka med kusinerna och ha roligt. Men man kände att det alltid fanns något i den här vuxenvärlden, som var min pappas, hans bror och min farmor, som var väldigt, väldigt smärtsamt. Och det har jag funderat mycket på - barnperspektivet - man ser sin förälders smärta, men man ser inte varifrån den kommer.

Många skickades ovetande

Man säger att 70 000 till 80 000 barn blev ivägskickade, av vilka 30 000 var mellan noll och fem år och finsktalande.

- Man blev av med sitt språk, men man var också i en ålder då man inte kunde omfatta tid. Man talade om att "barn kan inte rita kartan", man kunde inte förstå avstånd - det kunde lika gärna ha varit på andra sidan jorden.

Många barn åkte iväg så att man inte ens berättade för dem att de skulle skickas till Sverige. Det fanns inte tolkar som förklarade.

Takanens pappas historia är att han först fick veta att hans pappa hade dött, och därtill fick han inte veta att han skulle bli ivägskickad ett par månader senare. Han blev utsatt för ett trauma.

- Det blev ju som ett straff. Självklart ville de här mödrarna sina barn väl, men jag tror att ingen gick opåverkad från den här barnförflyttningen. Det är ju världshistoriens största förflyttning av barn från ett språkområde till ett annat.

Hur syns din koppling till Finland i ditt övriga arbete?

- Jag har alltid varit uppmärksammad på exilpersoner. Jag tänker mycket på vad det betyder att flyttas över världen ofrivilligt. Man kan tala om människor på flykt, om ensamkommande flyktingbarn, jag tänker mycket kring att söka den typens historier,

- Jag blev också påverkad av att jag som barn blev mobbad för min finska bakgrund. Det säger ju mitt namn mycket tydligt. Då blev Finland någonting som jag måste försvara i mig själv. Det var ren rasim. Så jag blev väldigt varse om att har man något annat i sig, kan man bli utstött. Över- och underordning - det har det finska gjort mig väldigt uppmärksam på och jag tror att det syns i min repertoar.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes