Hoppa till huvudinnehåll

Varför får vi inte inhemskt får?

Hildur & co.
Hildur & co. Bild: Yle/Pia Lagus får

Konsumenterna i Finland vill gärna ha inhemskt lammkött. Ändå råder det brist på inhemskt lammkött, och det som finns är dyrt.

De fåruppfödare som finns i Finland har i allmänhet inte problem med att bli av med sitt kött. Den ökande direktförsäljningen utan mellanhänder visar också att det finns efterfrågan.

Det lammkött som finländarna ofta äter är djupfryst och kommer från Nya Zeeland på andra sidan jordklotet. Köttet är av god kvalitet – och billigare än det inhemska.

Westankärr gård Bild: YLE/Monica Forssell västankärr

Hur kan det vara så här? Det borde ju vara enkelt att föda upp får i Finland och det finns gott om fina betesmarker.

Fårfarmaren får kämpa för att få ekonomin att gå ihop

Fårfarmaren måste arbeta hårt för att klara sig ekonomiskt. Problemet är att producentpriset är lågt.

- All livsmedelsproduktion är dyr i Finland – på grund av vårt klimat, konstaterar Mårten Forss på Westankärr gård på Kimitoön.

- Får kan inte vistas utomhus året runt. De behöver ett utrymme inomhus också, och sådant kostar. Kostnaderna för djurstall på vintern är den huvudsakliga orsaken till de höga kostnaderna för en fåruppfödare.

Får på en farm
Får på en farm Bild: Yle/Antero Tenhunen farmdjur

- Vårt kilopris ligger en och en halv euro efter priserna i Europa.

Den inhemska andelen stiger

Finländarna har ändå under de senaste åren kunnat köpa inhemskt lammkött i större utsträckning än tidigare.

- I dag är närmare hälften av det lammkött som konsumeras i Finland inhemskt, säger Forss.

Mycket av det inhemska lammköttet når inte detaljhandeln utan säljs direkt till kunder, restauranger och detaljhandel.

Lammkött är fortfarande något lite speciellt i Finland. Köttet äts ofta i samband med vissa helger. Men konsumtionen ökar hela tiden.

- Lammkött är en speciell produkt. Vi talar om lamm – inte får – eftersom det faktiskt är bara de unga djuren som säljs. Lammen slaktas från och med att de blivit sex månader. Om lammet är över tolv månader brukar man övergå till att kalla det får, säger Mårten Forss.

- Finländarna har traditionellt inte tyckt om smaken på fårkött – ”det smakar ull” – och därför har fårköttet ingen marknad. Det är lamm som gäller.

- Det är nog vanligt att folk ändå tror att också lamm smakar får, konstaterar Forss.

- Men lammsmaken är ju så förfinad. Då lammet blir över tolv månader gammalt börjar det bildas fetter och då försvinner den fina smaken, konstaterar Forss.

Lammkotletter
Smakar det "ull"? Lammkotletter Bild: FOTO: YLE/BananaStock Ltd smältpunkt

Dyrt att slakta ungdjur

Här hittar man en annan orsak till den svaga lönsamheten för lammproducenter: Det är dyrt att slakta ungdjur. Ett lamm uppnår inte så stor kroppsvikt vilket betyder att kostnaderna för slakt och styckning av enskilda lamm på cirka 20 kilo blir höga i jämförelse med nötkött där slaktvikten kan uppgå till 300 - 400 kilo.

Jämförelsevis kan man konstatera att också kalvkött blir dyrt eftersom det handlar om ett mindre djur.

Lammen föds i olika rytm. Det finns sommarlamm och vinterlamm. Ibland föder tackorna både sommar- och vinterlamm.

Lamm
Lamm Bild: Yle/ Nora Engström lammkött

Sommarlamm har fördelar. Tackorna lammar på våren i februari - april – och då kan lammen släppas ut på bete under sommaren.

Vinterlamm är dyrare att ta hand om. Då tackorna lammar på hösten sker slakten på våren. Då behövs det stora utrymmen inomhus för fåren under vintern. Och vid vårslakt utnyttjas inte betessäsongen under sommaren.

Också veterinärgranskningen vid slaktning blir dyr, likaså hygienkontrollen och styckningen.

Vidare belastas fårfarmarna av allehanda myndighetskostnader. Lammen måste öronmärkas – i båda öronen. Alla lamm måste registreras individuellt och registreringen hos Evira blir dyr.

Då Finland blev EU-medlem ”glömdes fåren bort”

- Då Finland blev medlem i EU var det många fårfarmare som fick ge upp sin verksamhet eftersom EU ”glömde bort fåren”. De produktionskopplade stöden försvann och lönsamheten försämrades i ett slag.

- Lönsamheten har varit dålig. Det handlar om en liten sektor, och den inhemska lammproduktionen klarar sig inte utan stöd, konstaterar Forss.

Forss konstaterar ändå att det börjar se lite bättre ut i branschen. Under de senaste tio åren har man småningom kunnat se ett lyft i efterfrågan och utbudet har ökat. Och kvalitetsmedvetenheten i Finland är nu större än tidigare.

Nöt- och svinsektorn – en annan värld

Alla led – slakterier, grossister, detaljhandeln – ska ha sina marginaler – och så trissas priserna upp.

Bild: Yle / Annvi Gardberg köttkvarn

Producentpriserna för nöt och gris är ungefär hälften av det pris som lammproducenterna får. Producentpriset för gris- och nötkött är cirka 1,5 - 3 euro kilo och för lammkött kring 4 euro.

- Under de senaste fem åren har producentpriset höjts för lammkött. För några år sedan var priset 3 euro vilket var så gott som ohållbart för producenterna. Om kilopriset på lamm skulle ligga över 5 euro – då kan det lyckas, bedömer Forss.

- Då varje mellanhand slår på sin procent blir slutpriset för lammköttets del avsevärt högre, konstaterar Forss. Eftersom man räknar i procent blir det lammköttet som stiger mest i pris. Slutpriset syns i butiksdiskarna. Fasta prispåslag skulle inte ge samma stora skillnad mellan lammkött och annat kött i butikerna. De procentuella påslagen gör det hela skevt i slutändan.

Detaljhandelns priser på inhemskt lammkött är höga. I butiken kostar malet nötkött cirka 10 euro kilo medan man får betala 20 euro per kilo för malet lammkött.

- För övrigt så är svinuppfödningen i Finland i kris, och branschen belastas av överproduktion, konstaterar Forss. Utbud och efterfrågan är inte i balans och konkurrensen med utländska producenter är hård.

Hanteringen av nötboskap är lönsammare. Det handlar om större kroppar – vilket betyder lägre slaktkostnader och effektivare produktion. Också villkoren för distribution är bättre.

Fårproducenterna äger ingen livsmedelskedja medan producenterna inom nöt- och grissektorn äger både Atria och HK Scan vilket ger dem klara fördelar.

"Lamm är en högkvalitativ produkt"

- Man är inte medvetet ute efter en intensivproduktion av lamm. Man riktar sig inte in på att producera x-antal gram per dag då man föder upp sina lamm. Lamm är en högkvalitativ produkt och vi rör oss på naturens villkor, konstaterar Mårten Forss.

Forss konstaterar vidare att lammkött också i Mellaneuropa är dyrare än annat kött. Det handlar om unga djur och därför blir kostnaderna högre.

Det är svårt att få de stora slakterierna att ta emot får.

- Får är besvärliga och innebär mycket arbete för lite kött. De vill inte ha med får att göra, säger Forss.

Små slakterier är specialiserade på slakt av lamm, och därför fungerar det bättre, konstaterar Forss.

Det finns intresse hos en del fårfarmare att slakta får och förädla kött på den egna gården – men kraven från myndigheternas sida är höga och byråkratin kan sätta käppar i hjulen.

Vid direktförsäljning slopas alla mellanhänder

- En del gårdar sysslar med direktförsäljning. Den här typens verksamhet står för uppskattningsvis 15 procent av hela försäljningen av inhemskt fårkött, bedömer Forss. Men ungefär hälften av alla fårproducenter sysslar med direktförsäljning i någon mån.

Vid direktförsäljning tar gården hand om hela leveranskedjan själv utan mellanhänder. Djuren levereras till slakt, styckas och säljs sedan till konsumenter, restauranger och detaljhandel.

För konsumenten innebär direktförsäljning att lammkött kan köpas till ett pris som ligger ungefär 20 procent under detaljhandelns pris. Det är ungefär det samma som grossistpriset.

Det finns olika produktionsmodeller för fårfarmarna. Enligt Forss kan man komplettera fåruppfödning på många olika sätt.

- Man kan kombinera det med landskapsvård. Då har man också möjlighet att få stöd för att återställa vårdbiotoper. En del gårdar klarar sig med färre djur och har olika förädlingsverksamhet. Och vissa gårdar har inga anställda.

- Skinnet tas tillvara. Inget skinn kastas bort. Det används alltid till något – en del säljs till exempel till Kina. Designerbranschen i Finland använder gärna fårskinn i sina arbeten.

Framtiden ser ljusare ut

I dag finns det mellan 300 och 500 lammproducenter i Finland. Antalet gårdar ökar – och lönsamheten ökar, säger Mårten Forss.

- Producenter som varit ineffektiva börjar nu bli allt mer professionella. Gårdarna blir större och mer konkurrenskraftiga. Speciella kedjor av logistik utvecklas hela tiden.

- Det finns också ett bättre avelsmaterial. Vi har raser som växer snabbare. Och eftersom det nu finns möjligheter att få bidrag för lammproduktion ser det ljusare ut. Vi har i fyra års tid fått slaktbidrag.

Forss skulle gärna se att detaljhandeln skulle sälja mera inhemskt lammkött och hyser hopp om att kunna leverera mera till detaljhandeln och få ner konsumentpriset.

- Nu går förtjänsten till mellanhänderna. Grossisterna tar för stora marginaler.

Fårproducenternas andel av konsumentpriset är 14 procent, säger Forss. Momsen är 14 procent medan resten – 72 procent går till slakt, styckning, grossister och handel.

Slakteri i Kållby
Slakteri i Kållby. Slakteri i Kållby Bild: YLE/Mikaela Löv-Aldén köttproduktion

Småskaligt slakteri i Österbotten ägs av 18 producenter

Det småskaliga slakteriet Tajma i Kållby utanför Jakobstad har bildats av 18 köttproducenter.

Tajma har inga egna köttprodukter. Här utförs enbart slakteritjänster. Slakteriet tar emot olika sorters kött; får, nöt, gris, vildsvin, häst.

Slakteriets kunder säljer sedan själva vidare sin köttvara, direkt till konsumenterna via en gårdsbutik eller till en restaurang, säger Anders Norrback, en av krafterna bakom slakteriet.

Det lilla slakteriet förenklar kötthanteringen avsevärt eftersom allt görs under ett tak; man slaktar, styckar och packar. Slakten var tidigare en besvärlig process för de lokala köttproducenterna eftersom den inte passade in i de stora slakteriernas rutiner.

Dessutom är lokalproducerat kött eftertraktat. Många människor vill gärna se varifrån köttet kommer och hur det hanterats.

Livsmedelskedjorna ett gissel för producenterna

Anders Norrback driver en ekologisk lantgård, Norrbro gård i Närpes, tillsammans med sin hustru. Han konstaterar att efterfrågan på inhemskt lammkött är stor och att den ökar. I fjol ökade både produktionen och konsumtionen.

Han beklagar att priset i slutändan blir så högt för konsumenten, och förargar sig över livsmedelsmarknaden i Finland.

Får och lamm
Får på Norrbro gård Får och lamm Bild: Kasper Gustavsson lammproduktion

- De stora kedjorna föredrar bulkvara och är helt ointresserade av nischvaror. För konsumenten är det inte alltid så lätt att hitta inhemskt lammkött. I Sverige förstår man sig mycket bättre på den typens försäljning, och där har konsumenterna en möjlighet att välja bland varierande produkter.

- I Finland sänker de stora livsmedelskedjorna priserna, och prispressen på producenterna är svår. Det är svårt att få lammproduktionen lönsam. Livsmedelsbranschens hantering av distributionssystemen fungerar inte.

- Dessutom är alla länder protektionistiska och stöder sin egen produktion. Det finns EU-stöd och skattesubventioner, och om det uppstår ett överskott någonstans dumpas det ut på marknaden. Det skapas en skev prisbild.

Norrback konstaterar att det är svårt att prismässigt konkurrera med importerat lammkött eftersom produktionsförutsättningarna till exempel på Nya Zeeland är helt annorlunda.

Större satsningar på lammköttsproduktion

- Vi har en blygsam verksamhet i Finland, men det finns nog utrymme för ökad produktivitet.

Enligt Norrback har lammköttsproduktionen sakta men säkert ökat under de senaste fem åren.

- Det har länge funnits producenter med lammköttsproduktion som huvudinriktning på gården. Den här typens verksamhet börjar nu öka medan de som har mindre anläggningar och de som har lammproduktion som sidobusiness har minskat, säger Norrback.

- Direktförsäljning från gårdarna är inte ett nytt sätt att distribuera livsmedel på – men den har fått ett stort uppsving, och det är bra för alla parter, både för producenterna och konsumenterna.

Läs också