Hoppa till huvudinnehåll

Natten är faktiskt ännu ung

Joel Forsbacka, Filip Vikström, Filip Rosengren i Natten är ännu ung
Frasse (Joel Forsbacka), Eki (Filip Vikström) och Rosenbaum (Filip Rosengren) Joel Forsbacka, Filip Vikström, Filip Rosengren i Natten är ännu ung Bild: Petter Fällström natten är ännu ung

Den ultimata finlandssvenska ungdomsskildringen har blivit musikal i Jakobstad. Ja, så har den kallats, Lars Sunds 40-års jubilerade debutroman Natten är ännu ung.

Det hela görs i form av en ambitiös storsatsning med ett tjugotal aktörer, ett tjugotal korister och en tjugofemmanna orkester.

Och det blev ingen nostalgitripp tillbaka 70-talet, utan en tidlös musikal som står på egna ben.

Välkommen till råtthålet

Romanen Natten är ännu ung är en skildring av hur det är att växa upp i en trång småstad, där klasskillnaderna är tydliga.

”Ett satans råtthål, det är Jakobstad. Välkommen till Jakobstad" sjunger ensemblen i denna jubileumssatsning som görs med anledning av att Jakobstadsnejdens musikinstitut firar 40-år.

Men musikalen Natten är ännu ung är tidlös och den kunde egentligen syfta på vilken ort som helst. För den har inga ambitioner att återskapa 70-talets Jakobstad. Inte ens det i dagarna rivna Terazzohörnet, där huvudpersonen Eki och hans gäng ofta hängde har någon stor roll i musikalen. Och tematiken med kompisskap och svek ser likadan ut i dag som för fyrtio år sedan.

Musiken ger berättelsen nytt liv

Musikalversionen är någonting mer än romanen. Den tar romanens story, raffinerar ut det viktiga ur historien, och lyfter fram den tydligare än i boken.

Med dialog, sång och dans blåser den så eget liv i Eki, bästisen och senare f.d. bästisen Rosenbaum, vännen Lotta, förälskelsen Susie och den revolutionära Stena och de andra tonåringarna i Natten är ännu ung.

Kapellmästare Martin Segerstråle leder orkestern, Natten är ännu ung
Martin Segerstråle dirigerar orkestern, Natten är ännu ung Kapellmästare Martin Segerstråle leder orkestern, Natten är ännu ung Bild: Petter Fällström natten är ännu ung

Mindre svordomar men på två språk

Det som är starkt och övertydligt i romanen, det tuffa språket, svordomarna och föraktet mellan samhällsklasserna, är rejält nedtonat i musikalen, det finns där mera som en klangbotten.

Nytt är att Natten är ännu ung blivit tvåspråkig i och med musikalen, och det i ett väldigt naturligt utförande.

Ibland talar någon finska, ibland sjunger någon på finska. Ekis mamma talar alltid finska, medan den kommunisträdde pappan blandar mellan finska och svenska. Föräldrarna talar också på ett annat sätt ett annat språk än sonen, de sjunger opera, medan tonåringarnas musik är rock, pop, motown…

Blivande proffs

Regissören Marco Luponero Lindholm har tagit ett stadigt grepp om den stora och unga ensemblen, och gett dem redskap och självsäkerhet att genomföra det här omfattande projektet.

De ungdomar som står på scenen fyller upp den på ett självklart sätt. De här är blivande proffs och att de ännu så länge är amatörer, unga studerande, är nästan svårt att komma ihåg.

Huvudrollsinnehavaren Eki spelad av Filip Vikström, bär mycket av musikalen på sina lite rankiga axlar. Han visar ett stort känsloregister och liksom bokens Eki förstår musikalens Eki inte vad som händer och varför, när saker och ting går snett.

Också den övriga rollbesättningen är lyckad. Här ser vi nästa generation sångare med namn som Maria Wingren, Viktor Strömbäck och Emil Lillkung.

Emma Gustafsson, Alexander Granvik, Karoliina Forsén, Filip Vikström, Maria Miia Lahtela, Rachele Greco
Emma Gustafsson, Alexander Granvik, Karoliina Forsén, Filip Vikström, Maria Miia Lahtela, Rachele Greco Bild: Petter Fällström filip vikström

Att svikas och själv svika

Vi får följa med i Ekis liv: bandet som han har med sina kompisar och som är så viktigt för honom, vi får ta del av hur han bråkar med föräldrarna och rymmer hemifrån, hans känslor för Susie och brytningen med bästisen.

Här finns mycket, men långt handlar det om kamratskap och svek. Rosenbaum sviker Eki för att få vara med de andra i överklassgänget, medan Eki sen sviker Emil Lillkungs Stena - också det för att få vara med i ett gäng. Stena som är den som funnits där för Eki och som upplyst honom om klasstillhörighet och om att man aldrig kommer undan klasskillnaderna.

Yrkesmän och -kvinnor bakom musikalbygget

Librettot är skrivet av Erik Norberg som blivit något av en husdramatiker när det kommer till Lars Sunds romaner.

Berättelsen och sångerna har tonsatts av Patrick Wingren med en mängd olika musikstilar. Ibland återkommer samma tema och knyter ihop trådar i berättelsen.

Koreografin av Ida Holmlund är intressant som i den smått surrealistiska tågresa Eki gör när han rymmer till Helsingfors. Eller när han, efter att bandet upplösts, börjar skriva dikter för att överleva. Hans arm förlängs av körens armar som en lång böljande fjäderpenna.

Här finns också mycket humor, som i Sören Lillkungs karikerade pappa.

Andra akten är mörkare. Eki förlorar musiken, kärleken och till sist också sin udda vän Stena. Men en öppning mot en ljusare framtid kommer till sist, när Eki i sin förtvivlan får hjälp att hitta tillbaka till skrivandet.