Hoppa till huvudinnehåll

Små partier drömmer om framgång

Valplakat på Centraltorget i Tammerfors, riksdagsvalet 2015
Några småpartier med de stora på torget i Tammerfors Valplakat på Centraltorget i Tammerfors, riksdagsvalet 2015 Bild: Bengt Östling/YLE partiplakat

Behövs det fler politiska grupper i riksdagen? Räcker det inte med de åtta partier som redan finns? I dag är det småpartiernas dag på Yle. Tiotals grupperingar hoppas på att få in ens en riksdagsledamot. Sen är det lättare att bli stor. Partistödet hägrar.

Vid sidan av de åtta officiella riksdagspartierna finns det ytterligare åtta i partiregistret som har misslyckats med att få representation i riksdagen. Men vem som helst kan ställa upp kandidater i val. I detta riksdagsval finns det tiotals småpartier, grupperingar och valföreningar med kandidater på olika håll i landet.

Osynlig fjärdedel

En fjärdedel av kandidaterna i årets riksdagsval, över 560 personer, representerar sig själva eller ett litet parti. De anser sig förfördelade av medierna och valsystemet. De är inte så synliga varken i debatter, annonser eller på affischerna. Stora partier har en fördel både i fråga om synlighet, ekonomi och i hur mandaten fördelas per röst.

Torgkampanjen avgör för de sju små

På Narinkens torg i Helsingfors har de flesta partier som ställer upp i riksdagsvalet byggt upp valtält, stugor eller containers, också de minsta.

Självständighetspartiet har funnits med olika namn i många val, man talar för utträde ur Euron, för basinkomst och arbete.

Piratpartiet är däremot en nykomling med betoning på teknologifrågor, med ambition att bli ett allsidigt parti. I senaste riksdagsval var piraterna störst bland de minsta. Endel vill beskriva piraterna som de grönas kärnkraftsvänligare falang.

Köyhien asialla – på de fattigas sida - är ett parti som har försökt flera gånger utan att lyckas få representation. Inga nedskärningar får drabba låginkomsttagarna, utan partiet vill bland annat avskaffa partistöden och politiska tjänster.

Tre kommunistpartier är ganska många för ett litet land som Finland. Det äldsta, Finlands kommunistiska parti, är grundat redan 1918. Det fick mindre än tiotusen röster i senaste val. Dessutom finns Kommunistiska arbetarpartiet - för fred och socialism och Finlands arbetarparti, som är byggt på flera olika alternativa rörelser.

Muutos - Förändring 2011 – har en riksdagsledamot i dagens läge. Det är James Hirvisaaari som uteslöts ur Sannfinländarna då han tillät sin gäst att göra nazihälsning i riksdagssalen och bilden spreds i medierna. Många skulle antagligen placera det partiet längst till höger på partikartan. Här finns de klaraste åsikterna om "invandrare som kommer för att snylta på den finska välfärden". Men enligt kandidaterna finns partiet lite till höger om mitten. Man betonar direktdemokrati och folkomröstningar, bland i annat språkfrågan.

Förutom de sju småpartierna finns många regionala valmansföreningar. Det åttonde registrerade partiet ställer inte upp kandidater i detta val.

Små är brokigare, självsäkrare, hoppfullare

Gemensamt för småpartierna utanför riksdagen är ett uns elithat, klara ståndpunkter som inte har slipats ner av politiska realiteter och krav på kompromiss. Många kandidater saknar erfarenhet av politik. Det gör också att budskapet inte alltid är lika klart. Men ibland kan kandidaterna också uttrycka sig mycket direktare än en erfaren politiker skulle våga göra.

Drag av populism

Nej till Nato, EU och Euron är krav som förenar många partier. Ibland finns också klar invandringsfientlighet, finsk nationalism och kritik av de "gamla" partierna.

Småpartierna har sällan pengar, men de försöker konkurrera med de stora om uppmärksamheten på gator och torg. Några av partierna motsätter sig partistöd, medan t.ex. Piraterna anser att också småpartier som blir utan representation i riksdagen borde få ekonomiskt stöd för kampanjen.

Många av småpartierna har en brokig historia. Sin litenhet till trots har några av dem splittrats flera gånger. Ibland handlar det om personkemi inom ledningen. De officiella framgångsförväntningarna räknar alltid med några mandat. Det finns hos de flesta en förhoppning om att det ska lyckas den här gången. Alla partier har börjat med noll mandat.

5000 namn

Det finns alltså sexton partier i partiregistret. Där finns alla partier som har representanter i riksdagen eller har samlat anhängarkort av 5000 röstberättigade.

Ett parti som har misslyckats i två val utesluts ur partiregistret. Efter det här valet står fem partier i tur att bli eliminerat. Då måste de acceptera väljarnas dom, eller starta om från början. Men det är enklare för de flesta att samla in 5000 namn och börja på nytt, än att verkligen få tillräckligt många röster för inval. Valsystemet gynnar större partier med många kandidater.

Deckarhistoria om tio små partier

Partiregistret kan vara hur intressant som helst för den politiskt intresserade. Det är som att läsa en deckarhistoria. Tio små partier blir nio, blir åtta… Men sen kommer det fem nya, och andra försvinner. Vem kommer ihåg Arbetarnas och Småbrukarnas Socialistiska Förbund eller Privatföretagarnas Partiorganisation i Finland från 1970-talet?
Just det: Demokrati- och språkenheten på justitieministeriet som upprätthåller webbsidor för ändamålet:

Minns du dehär partierna?

Det är en spännande historia om stora idéer och drömmar – och gruvliga besvikelser för aktivisterna. Efter att ha misslyckats i två riksdagsval avförts partiet från partiregistret. Så har det gått för de flesta:

-Nuorsuomalaiset, "Ungfinnarna" år 1998.
-Konstitutionella högerpartiet som länge leddes av Georg C Ehrnrooth, "höger om SFP", efter riksdagsvalet 1991.
-”Finlands Folks Enhets Parti” (ja särskrivningarna existerade redan år 1972) misslyckades också efter namnbytet år 1983 till Förbundet för Medborgarmakt.
-Finlands Landsbyggds Parti (ja så stavas det i partiregistret) gick i konkurs. Sannfinländarna kom i stället. De tycks fortfarande vara registrerade också på svenska, trots ett partikongressbeslut om motsatsen.
-Remonttiryhmä, "Remontpartiet", upphörde år 2001 då Risto Kuisma gick över till SDP.
Med i registret finns ännu partiet ”Sinivalkoinen rintama” som inte uppger något namn på svenska, men nog är registrerat på engelska, som Blue and White Front. Partiet är registrerat i Åbo av Olavi Mäenpää, men ställer inte upp i detta val.

Grusade drömmar

Många partier når aldrig riksdagen och orken tar slut. Ibland går det ändå så att idéerna tas över av andra partier. Dagens partipolitiker anser säkert att jämställdheten eller "kvinnosaken" numera är etablerad i de flesta partier. Det kan vara Kvinnopartiets förtjänst, som försökte i valen 1991 och 1995. Tillräckligt många talar kanske för nationell enighet, så att Suomi Nousee - Kansa Yhdistyy (Finland stiger - Folket enas) blev ett onödigt parti år 2003.
Frågan är vilka partier som tillvaratar frågorna från Luonnonlain puolue "Naturlagspartiet" som upphörde år 1999. Eller det Eko-Brokiga partiet. Eller Mänsklighetspartiet.
Många senior- och pensionärspartier har också försökt nå riksdagen som egen gruppering, men hittills har de stora partierna lyckats behålla sina traditionella kärnväljare.

Läs också

Val