Hoppa till huvudinnehåll

Pixies – grungens gudfäder

Black Francis i Pixies
Black Francis i Pixies Black Francis i Pixies Bild: Creative Commons/ Aurelien Guichard. pixies

Pixies blandade noisepop och surfrock med trallvänliga melodier på ett sätt som ingen annan gjort tidigare. Men interna motsättningar i bandet gjorde att de splittrades innan de hann bli riktigt stora. Men även om Pixies inte själva längre existerade då kunde man höra att de nog ändå fanns med där någonstans. Ett sådant inflytande går inte att dölja.

Radiohead, The Strokes, Bush, Weezer och Nirvana. Det är bara några av de många band som blivit influerade av Pixies. Kurt Cobain från Nirvana har t.o.m. sagt att han hade velat spela i ett Pixies-coverband. Och jämför man Pixies-låtar med Nirvana-låtar hör man varifrån Kurt Cobain fått idén till att varva lugna och hårda partier i samma låt. Det är inte utan orsak Pixies kallas för grungerockens gudfäder.

När Pixies år 2004 gjorde comeback hyllades de som något av rockens frälsare. Äntligen ett band som kunde rädda oss från all plastigt och ytligt popdravel!

Historien om Pixies inleds i början av 1980-talet vid University Of Massachusetts Amherst i Boston, USA. Bandets blivande frontman Charles Michael Kittridge Thompson den fjärde, alias Black Francis, studerade antropologi – inte av intresse, utan i brist på bättre alternativ. Där blev han kompis med en jämnårig filippinsk kille som spelade gitarr. Han hette Joey Santiago och skulle bli gitarristen i Pixies. Men inte riktigt ännu.

För Charles Thompson kände att han först måste hitta på något annat i livet. Han fick ett stipendium som gjorde att han kunde studera i San Juan i Puerto Rico i ett halvår. Även om han aldrig riktigt lyckades lära sig ordentlig spanska, så gjorde vistelsen där stort intryck på honom och flera av de första Pixies-låtarna kan härledas till den här perioden.

När tiden i San Juan närmade sig sitt slut hade Charles två alternativ. Antingen åka till Nya Zealand för att se på Halleys komet eller åka hem till Boston och starta ett rockband. Det förra hade förstås varit det mer romantiska alternativet, men Charles valde att skriva ett vykort till sin kompis gitarristen Joey Santiago. På kortet stod det: "Vi måste göra det. Nu är det dags, Joey".

Först måste de två förstås hitta fler medlemmar till Pixies. De började med att sätta in en tidningsannons där de skrev att de letade efter en kvinnlig basist som gillade både 60-tals folkpopparna Peter, Paul and Mary och punkbandet Hüsker Dü. De visste att det inte var många som passade in på den litet udda kombinationen, men de visste också att de som gjorde det skulle vara mycket speciella personer.

Eller person. För det lär ha varit endast en person som svarade på annonsen och det var Kim Deal. Trots att annonsen efterlyste en basist och hon enbart spelade gitarr. Men hon fick ändå jobbet. Hon tipsade sedan grabbarna om en trummis som spelat på hennes bröllop och som hon tyckte kunde passa i det nya bandet. Den trummisen var David Lovering och han blev den fjärde och slutgiltiga pusselbiten i Pixies.

Efter idogt tränande och lirande kunde Pixies år 1987 skriva kontrakt med det brittiska indierock-skivbolaget 4AD. Det var också de som samma år gav ut Pixies debutplatta, mini-LP:n Come On Pilgrim.

Från första början märktes att Black Francis var en exceptionell låtskrivare med en helt egen stil där han fritt blandade melodiös pop med rå punk och skrev texter som handlade om allt från surrealism och stympning till sex och religion. Gärna blandat med fraser på litet knagglig spanska.

Han var även begåvad med en speciell sångröst som innehöll frustration, smärta och var på gränsen till galenskap.

Udda namnbyten

På skivkonvolutet står det förstås vilka som är med i bandet och där kan man läsa att två av medlemmarna mitt i allt bytt namn. Sångaren, kompgitarristen och den huvudsakliga låtskrivaren Charles Thompson har nu valt att kalla sig för Black Francis. Något han håller fast vid under hela Pixies-perioden.

Men ännu intressantare var att basisten Kim Deal nu kallade sig för Mrs. John Murphy. Kim kallade sig det efter sin dåvarande make helt enkelt som ett ironiskt feministiskt skämt efter att hon på en fest träffat en kvinna som på fullt allvar hela kvällen ville bli kallad för Fru Den-och-den, för hon ansåg att hon på så vis visade sin man respekt. Det här tyckte Kim Deal att var så underligt och lustigt att hon på skämt kallade sig för Mrs. John Murphy på Pixies två första skivor.

Pixies andra platta, Surfer Rosa, kom år 1988. Eller egentligen var det den första riktiga fullängdaren, eftersom debuten Come On Pilgrim var en mini-LP.

Det var här som Kim Deal för första gången syntes som låtskrivare. Tillsammans med sångaren Black Francis skrev hon det som blev skivans enda singel – Gigantic. Det är Kim Deal som sjunger den. Vilket kanske är lika bra eftersom låten lär handla om intimt umgänge med en osedvanligt välutrustad man.

Bägge skivor är smått legendariska i rockkretsar. Många kritiker har hyllat Surfer Rosa som en av de bästa rockplattorna någonsin, medan bland annat Kurt Cobain lyft fram Come On Pilgrim och sagt att den var en stor influens för honom när han skrev låtarna till Nirvanas mest kända album Nevermind, alltså den med Smells Like Teen Spirit.

Pixies två första skivsläpp hade mötts av strålande kritik, men trots det hade de sålt dåligt och Pixies var fortfarande ett band som endast ett fåtal hade upptäckt. Men det började ändra i och med tredje plattan Doolittle (1989).

Låtarna på Doolittle är mestadels mer lättillgängliga än de på föregångarna och soundet är också lättare och mindre aggressivt. Doolittle innehåller även två av Pixies mest kända låtar – Here Comes Your Man och Monkey Gone To Heaven.

Men även om Doolittle på sitt sätt var litet mer radiovänlig än de två tidigare plattorna, så innebar det inte att det på något sätt var en lätt eller lättsam skiva. Det avslöjar redan arbetsnamnet på plattan som var WhoreHora.

Spelade i alfabetisk ordning

När Pixies inledde sin Doolittle-turné i Storbritannien förvirrade de publiken en aning genom att spela alla låtar i alfabetisk ordning. Och för att göra det hela ännu litet intressantare, så gjorde de samma sak även följande kväll. Fast då spelade de låtarna i omvänd ordning. Dessutom inledde de med extranumret – drog en låt och gick ut igen. För att sedan komma tillbaka och fortsätta med resten av setet.

Med singlarna Here Comes Your Man och Monkey Gone To Heaven ökade Pixies alltmer i popularitet. De spelades mer i radio och tv och gav allt fler och större konserter. Men inom bandet började ändå motsättningarna växa.

Det var främst basisten Kim Deal som hade börjat bli less på att det var Black Francis låtar som de hela tiden spelade och att hon hade svårt att få sina egna låtar med. De två stred alltmer öppet. Även på scenen där Black Francis en gång slängde en gitarr på Kim Deal. Som i sin tur var nära att få sparken när hon vägrade spela på en konsert. De slutade i det närmaste att ens prata med varann.

Dessutom tärde deras hårda arbetstakt på stämningarna i bandet. Skivorna kom ganska tätt och de turnerade nästan hela tiden. Och mot slutet av år 1989 ledde slitaget till att Pixies lades på is.

Det var efter en turné som hade det smått passliga namnet Fuck Or Fight.

Berusad och frustrerad

Kim Deal var stundvis så berusad att hon knappt kunde spela och gitarristen Joey Santiago var så frustrerad att han en gång krossade inte bara sin egen gitarr, utan även en massa av bandets övriga scenutrustning. Och efter turnéns sista konsert var alla fyra i bandet så pass trötta att ingen av dem orkade delta i den traditionella festen efteråt. En liten paus var mer än behövlig för Pixies just då.

Under bandpausen bilade Black Francis med sin flickvän runt i USA och gav spridda solokonserter. Basisten Kim Deal å sin sida startade bandet The Breeders där hon kunde få utlopp för sina egna låtar. De gav även ut debutskivan Pod som möttes av hyllande recensioner. Det spekulerades om det här innebar slutet för Pixies. Men det var det ändå inte.

Det gjorde tvärtom gott för de fyra Pixies-medlemmarna att vara ifrån varandra ett tag. För när de kom samman igen hade de ny energi och spelade raskt in den rosade skivan Bossanova. Första singeln från skivan var Velouria och den blev deras första topp-30-hit i Storbritannien. Hela skivan kom på plats nummer tre på den brittiska albumlistan.

Varken frid eller fröjd

Men trots framgångarna med skivan Bossanova var allt ändå inte frid och fröjd i Pixies-lägret. Black Francis fortsatte med att ge solokonserter och Kim Deal höll sitt sidoband The Breeders vid liv.

1991 gav Pixies ut det som skulle bli den sista plattan med den klassiska Pixies-uppsättningen. Trompe Le Monde hyllades i vanlig ordning av kritikerna, men trots det fanns det de som menade att den lät mindre som en Pixies-platta och mer som en Black Francis-soloskiva. Trompe Le Monde sålde bra och de fick sin andra brittiska topp-30-hit med singeln Planet Of Sound.

Efter plattan Trompe Le Monde blev det en längre paus för Pixies. Och år 1993 förkunnade Black Francis för brittisk radio att Pixies hade upphört att existera. Tyvärr hade han glömt att på förhand informera sina bandkompisar om det, så han fick ytterligare bekräfta det för dem via fax.

Beklagligt nog hade Black Francis valt en litet olycklig tidpunkt för att lägga ner Pixies. För det var egentligen först nu – under 90-talets första hälft – som deras influenser och betydelse för nyare band och artister började lyftas fram. Till exempel grunge-musiken med Nirvana i spetsen.

Nirvana och Nevermind

Det var nu som Nirvana gav ut deras klassiska skiva Nevermind. På den kunde man klart höra influenserna från Pixies – något som Kurt Cobain heller inte försökte dölja – tvärtom nämnde han dem själv i flera intervjuer. Och Smells Like Teen Spirit var ju skriven enligt ett rätt typiskt Black Francis-mönster där stillsamma och högljudda partier varvades om varann.

Pixies
Pixies Pixies Bild: Creative Commons pixies

Men även om Pixies inte längre fanns innebar det inte att de skilda bandmedlemmarna låg på sofflocket och spottade i taket.

Sångaren och låtskrivaren Black Francis döpte om sig till Frank Black. Under åren som följde gav sedan Frank Black ut flera skivor både solo och med sitt nya band Frank Black and the Catholics. Men ingen av dem sålde något vidare. Även om det dragits parallaller mellan mycket av Frank Blacks soloproduktion och senare populära band som The White Stripes och The Strokes.

Basisten Kim Deal å sin sida fortsatte med sitt band The Breeders. År 1993 gav de ut deras mest kända skiva Last Splash, d.v.s. den med indie-klassikern Cannonball. Men de stora framgångarna uteblev ändå.

Gitarristen Joey Santiago blev sessionsmusiker och spelade på flera av Frank Blacks soloplattor, men han startade också bandet The Martinis tillsammans med sin fru Linda Mallari. Till en början var även Pixies-trummisen David Lovering med och de gav ut en skiva. Desstom gjorde Santiago en del musik till diverse tv-serier.

Vetenskaplig fenomenalist

David Lovering å sin sida trappade ner på trummandet och inledde en karriär som trollkarl. Han kallade sig för "The Scientific Phenomenalist", "Den vetenskaplige fenomenalisten". Tanken var att göra trollkonster som hade en vetenskaplig grund. Magikern David Lovering fick ibland vara ett slags förband till Frank Black på hans konserter.

Men även om Pixies inte längre existerade, så hölls deras musik ändå vid liv. Man kunde höra den i olika filmer och tv-serier. Kända artister som David Bowie gav ut covers av deras låtar. Och nyare indie-band hyllade dem som en stor influens. Plus att indie-rocken i början av 2000-talet hade blivit något av mainstream – vilket den inte hade varit under Pixies livstid. Det gjorde också sitt till att en helt ny generation började upptäcka Pixies.

Det här såg förstås även bandets frontman Black Francis alias Frank Black.

Pixies återupplivas

Frank Black märkte att de bästa av hans soloalbum alla hade en sak gemensamt – Pixies-gitarristen Joey Santiago var med på dem. Och då kom den uppenbara frågan – om Frank Black gjorde sitt bästa stuff med Pixies-gänget – varför då inte återuppliva bandet? I synnerhet som Pixies alltid nämndes varje gång det skrevs om Frank Black. Och på hans konserter var det de gamla Pixies-låtarna som publiken gillade klart mest.

Men Frank Black insåg en sak till – om fansen skulle godta en återförening av Pixies, så måste bandets alla fyra originalmedlemmar vara med. Han kontaktade dem och i januari 2004 kom det officiella beskedet – Pixies hade återuppstått i originaluppsättning!

Pixies
Joey Santiago, Black Francis, David Lovering, Kim Deal Pixies Bild: Creative Commons pixies

Pixies turnerade nu världen runt för större massor än någonsin tidigare i deras karriär. Det var ofta tiotusentals personer i publiken där förvånansvärt många kunde sjunga med i låtarna. Pixies var med andra ord mitt i allt mer populära än de någonsin tidigare varit.

Fakta om Pixies:

Medlemmar:
Black Francis (född 06.04.65) – sång, gitarr
Joey Santiago (född 10.06.65) – gitarr
David Lovering (född 06.12.61) – trummor
Kim Deal (född 10.06.61) – bas (ej längre med)
Musikstil: alternativ rock, indierock
Aktiva: 1986-1993, 2004-idag

Konserterna fick inte bara publiken, utan för en gångs skull även en rätt enad kritikerkår att jubla och utropa att rockmusiken nu var räddad när Pixies äntligen var tillbaka efter en paus på 11 år.

De följande åren fortsatte Pixies turnera med främst gammalt material (de gav ut endast en nyskriven låt), medan Kim Deal emellanåt gav ut litet ny musik med sitt band The Breeders.

Kim Deal slutar

Till sist valde hon ändå att helt satsa på The Breeders och sommaren 2013 kungjorde Pixies att Kim Deal inte längre var en del av bandet. Men att hon nog var välkommen tillbaka om det passade hennes och The Breeders tidtabell. Istället för Kim Deal har Pixies sedan dess anlitat ett par andra kvinnliga basister, men ingen av dem har blivit bestående.

En kort tid efter Kim Deals avhopp gav Pixies ut deras första nya låt på flera år. Den hette Bagboy och efterföljdes av tre EP:n som i rask takt gavs ut både digitalt och i en begränsad vinylupplaga. 2014 slogs de tre EP:na samman till en hel skiva som gavs ut under namnet Indie Cindy. Den blev Pixies första nya skiva på över 20 år. Och den första utan basisten Kim Deal.

Genom rockhistorien finns det vissa band som med tiden blivit legendariska, men som under sin livstid aldrig hann bli så värst stora. Hit hör till exempel Velvet Underground, New York Dolls, Sex Pistols och Television. Varför inte även Ramones och Iggy & The Stooges. Band som varit oerhört inflytelserika för senare och betydligt större band. Men själva har de fått nöja sig med endast en liten del av framgången.

Felande länk

Pixies utgjorde den felande länken mellan det som kan kallas alternativ eller indierock och det som är mer mainstreamrock. Trallvänliga popmelodier men med rå attityd. Deras låttexter var på en helt annan litterär nivå än det vanliga rimmande hjärta-smärta-köret.

Det var Pixies som banade väg för alternativa band och artister som Nirvana, Smashing Pumpkins, Green Day, Blur, Oasis, Radiohead, Coldplay och varför inte även Beck. Om inte Pixies hade gått i bräschen och mjukat upp våra örongångar hade de andra nog haft det svårare att bli så stora som de blev.

I samma takt som dagens populärmusik bara blir allt mer konstgjord och långt handlar om utseende behövs Pixies kanske mer än någonsin. Ett band som vågar göra sin egen musik utan att tänka på listaplaceringar, och visa upp sig precis som man ser ut.

Pixies
Pixies 2014: David Lovering, Joey Santiago, Black Francis Pixies Bild: EPA / Pedro Granadeiro pixies

Ingen i Pixies är direkt någon fotomodell och sångaren Black Francis är skallig, tjock och har ofta en litet för liten skjorta på sig, så man kan glimta hans runda håriga mage emellanåt. Men han bryr sig inte. Så varför skulle vi göra det? Tvärtom visar han med sitt exempel att man verkligen inte behöver se ut som en popstjärna för att vara en popstjärna.

För när allt kommer till kritan, så handlar det ju om en enda sak – musiken. Låtarna. Är låtarna tillräckligt bra och vågar man gå sin egen väg och tro tillräckligt mycket på sig själv, så kan ens musik i bästa fall bli smått odödlig.

Läs också:
Catariina Salo: Grunge - de håglösas musik

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje