Hoppa till huvudinnehåll

Tsamo – eller talar du svenska?

Tsamo, Albina Tologonova
Tsamo, Albina Tologonova Bild: Laura Oja / Making Movies Oy albina tologonova

Tsamo är berättelsen om att vara annorlunda och kampen om att få behålla åtminstone en del av sin identitet. Filmen är baserad på verkliga personer.

Tsamo börjar i 1860-talets Alaska och staden Sitka. Alaska, liksom Finland, är vid den här tiden en del av det ryska imperiet. Det förklarar varför det finns finlandssvenskar i staden. En av dem är Simon (Vilhelm Grotenfelt) som köper den lilla indianflickan Tsamo (Albina Tologovona).

Jag har köpt henne fri, säger Simon och tar Tsamo med sig hem. Där förväntar han sig flickan skall sköta hushållet medan han går på jobb.

När Simon sedan återvänder till Finland tar han Tsamo med. Tsamo väcker uppmärksamhet. Se, en indian! Talar hon svenska? Du måste lära dig svenska! Ungefär så går replikskiftet när Tsamo möter nya mänskor. Först vill man bekräfta att Tsamo är annorlunda – indian. Sedan är man mån om att införliva henne i ”kulturen” – lära henne svenska.

Och ändå handlar det här om mänskor som vill Tsamo väl men sen blir det bara helt fel. Man förstår vikten av att kunna läsa och skriva och bli en del av den finländska kulturen. Men ingen SER Tsamo. En liten flicka som skiljts från sitt folk, sitt språk och sitt land.

Språkpolitik

Tsamo handlar om utanförskap och identitet. Flickan Tsamo anpassar sig, hon lär sig först svenska och sedan finska, hon uppför sig väl och är skötsam och lydig. Men hon för också en envis kamp för att bevara det lilla hon har kvar av sin identitet. Hon målar upp ett korpmärke, än under en matta eller bakom en dörr och gång på gång tvingas Tsamo tvätta bort märket. Hedniska symboler, skriker man upprört. Varför fattar inte flickan att vara tacksam? Varför kan hon inte sluta med sitt klotter?

Och ingen lyssnar när Tsamo förklarar att hon hör till Korpens klan, att det är hennes märke.

Och så skickas Tsamo vidare till följande familj.

Det är inte svårt att se filmen som en parallell till dagens Finland. Rädslan för den som är annorlunda, kravet på anpassning och även finlandssvenskarnas envisa krav på att tala svenska.

Dokumentärfilmare

Regissörerna Anastasia Lapsui och Markku Lehmuskallio är mer kända som dokumentärfilmare och har främst skildrat ursprungsbefolkningen nenetser i Sibirien. Deras förra film, Sukunsa viimeinen (2010) handlade om en ung flicka som tvingas gå i rysk internatskola, hennes identitet tas ifrån henne genom att hon tvingas införliva sig i den ryska kulturen. Samma tema fortsätter de med i Tsamo, fast nu i rent fiktiv form.

Långsamt berättande

Det långsamma berättandet som är så utmärkande för Lapsui och Lehmuskallio fungerar i dokumentärfilmerna men i en fiktionsfilm som Tsamo blir tempot bedövande. Kameran står statiskt på en plats och registrerar det som sker. Vi ser en rad tablåer efter varandra där skådespelare i tidstypiska dräkter på tidstypiska platser säger sina enstaka repliker. Det lugn som borde infinna sig känns tyvärr bara stelt och uppstyltat.

En lysande skådespelare

Den som däremot inte är stel är Albina Tologovona som spelar Tsamo. Hon är ett verkligt fynd. En flicka med en så stark närvaro och lyskraft att de professionella skådespelarna får finna sig i att bli nummer två.

Östnyländska miljöer

Filmen är delvis inspelad i Lovisa med omnejd, bl.a. gamla stan i Lovisa, Segersby gård i Pernå och Lappträsk kyrka. Det är vackra, tidstypiska miljöer men därför skär det i ögonen då många av detaljerna inte sitter rätt, som t.ex. moderna fönster eller en presenning som täcker en stenfot.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje