Hoppa till huvudinnehåll

Ex Machina – mänskan leker Skapare

Alicia Vikander som Ava i Ex Machina
Alicia Vikander som Ava i Ex Machina Bild: UPI Media alicia vikander

Vad gör en människa till en människa? Den frågan har ställts ett antal gånger i diverse scifi-filmer om artificiell intelligens. Men i regissören och manusförfattaren Alex Garlands film Ex Machina är den intressantare frågan varför måste en robot ha ett kön?

Den unga programmeraren Caleb (Domhnall Gleeson) vinner ett lotteri i det företag han jobbar för. Vinsten är att han får tillbringa en vecka med chefen Nathan (Oscar Isaac), en excentrisk, mångmiljardär i IT-branschen som skapat en förmögenhet med sin sökmaskin Blue Book.

Väl framme i Nathans hypermoderna hus mitt ute i vildmarken får Caleb veta den verkliga orsaken till hans besök. Nathan säger sig ha skapat den första maskinen med artificiell intelligens, Ava (en suverän Alicia Vikander) och Calebs uppgift är att utföra ett sk. Turing-test, han skall avgöra om Ava är en tänkande varelse med ett medvetande.

Som när Charlie möter Willy Wonka

Upplägget påminner om när Charlie möter Willy Wonka i ”Kalle och chokladfabriken”. Caleb är barnsligt förtjust över att få träffa den underlige Nathan som med sina vilda idéer och ett fantastiskt hus fullt av hemligheter är en mer skrämmande variant av en galen Willy Wonka. Men Calebs fascination byts snabbt ut till en allt mer stigande känsla av obehag.

Det är nåt som är väldigt underligt med Nathan, den till synes så avslappnade och kamratliga mannen. Men en man som frenetiskt tränar boxning och dricker hejdlöst om nätterna. En man som har en stum japanska till assistent och som helt verkar ha avskärmat sig från resten av världen.

För att då inte tala om roboten Ava. I filmens början ser vi Ava i sin mest avskalade form, en ung, välformad kvinnlig kropp men där endast ansikte, händer och fötter har hud. Gradvis blir Ava sedan allt mer lik en ”vanlig” människa då hon tar på sig peruk och kläder. Som om hon sakta upptäckte sin kropp och vad hon kan göra med den.

Ava är smart, det blir snabbt klart och det visar sig att hon även har en egen agenda.

Medvetna spel med klichéer?

Ex Machina är på många plan en mycket irriterande film men irriterande på ett fascinerande sätt. Det är en film fylld av störande klichéer samtidigt som man inte kan låta bli att fundera om filmen eventuellt medvetet spelar med stereotypier. Varför är t.ex. roboten en snygg och sexig kvinna? Varför spelar Ava ibland en söt flicka i behov av hjälp? Och i andra scener en skicklig femme fatale? Dessutom utrustad med ett litet rasslande ljud likt en skallerorm, som för att ytterligare signalera ”detta är en vacker men farlig kvinna”.

Caleb faller för Ava samtidigt som han är pinsamt medveten om sin förälskelse i en robot. Och visst kan man fråga sig om Avas medvetna flirt och spel med den attraktion hon väcker är ett bevis på hennes intelligens. Hon använder sin sexighet för att få sin vilja igenom. Men är det ändå inte lite för ensidigt och enkelt t.o.m. för en robot?

Är könet viktigt?

Den intressantare frågan i Ex Machina är könsfrågan. Måste en robot ha ett kön och definieras som man eller kvinna? Är det för att vi lättare skall kunna förhålla oss till dem som tänkande och kännande varelser?

Går man vidare på det här tankespåret kommer frågan om varför robotar i filmer då är så olika beroende på om de är manliga eller kvinnliga? Läs: robotar är smarta, men robotar som är ”kvinnliga” är inte bara intelligenta utan även sexiga.

Deus ex machina

Filmens titel för tankarna till den antika teatertermen Deus ex machina (”gud ur maskinen” på latin). Ett begrepp som används för att beskriva en händelse eller person som på ett osannolikt sätt förändrar eller löser upp en omöjlig situation.

I de antika dramerna var det en gud som ingrep, i filmen är gud borta och har ersätts av människan. En människa som är märkbart stolt över sin skapelse och idealkvinna. En robot som kan tänka, känna och tala. Men roboten – ja, hon vill bara ut.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje