Hoppa till huvudinnehåll

Gips på åkrar ska ge mindre fosfor i havet

Veteåker i Lovisa
Veteåker i Lovisa Bild: Yle/Carmela Walder gislom

Finländska forskare utvecklar som bäst en revolutionerande metod för att minska fosforutsläppen från lantbruket.

Genom att sprida ut gips på åkrarna kunde man rädda Skärgårdshavet och minska lantbrukets belastning på Östersjön, säger Markku Ollikainen, professor i miljöekonomi vid Helsingfors universitet.

Vattnet är klarare för att erosionen minskar avsevärt och algblomningen är mindre.― Professor Markku Ollikainen

Gipset ska läggas ut på åkrarna om höstarna, för att hindra skadliga ämnen från att sprida sig i vattendragen.

Gipset gör jorden fastare vilket bättre binder skadlig fosfor till marken.

- Fosforn blir kvar för växterna, men den sköljs inte längre i väg med vattnet och löser inte upp sig i vattnet på samma sätt som normalt, berättar Ollikainen.

Metoden utvecklas av expertgrupp

Av utsläppen i Skärgårdshavet kommer majoriteten från lantbruket. Gipset kan minska den här belastningen med upp till en tredjedel. Det här är en minskning med hundra ton fosfor.

Det här skulle för sin del minska mängden blågröna alger och göra vattnet klarare. Grumligheten minskar för att erosionen minskar avsevärt och algblomningen är mindre, förklarar Markku Ollikainen.

Metoden utvecklas av en expertgrupp från Helsingfors universitet och Finlands miljöcentral.

Till råga på allt finns gipset redan. Det gipsavfall som blir över då man tillverkar gödsel fungerar bra för ändamålet, efter att det har filtrerats. Gipset är också billigt. Fyra ton gips per hektar kostar 230 euro.

- Då man ser till Skärgårdshavet och Finska vikens avrinningsområde kunde man för 55 miljoner euro få bort 150 ton av urlakningen, räknar Ollikainen.

Pengar och politisk vilja saknas

Hittills har det ändå inte funnits pengar för något större pilotprojekt, och den politiska viljan har inte heller funnits där. Forskarna hoppas ändå på att få i gång ett försök nästa höst.

Före det måste man övertyga odlarna och medborgarna. Metoden har nämligen sina risker. I gipset finns sulfater, likadana som vid Talvivaara-gruvan. Sulfaterna är skadliga i större mängder, och sötvattnet kan vara hotat. I den första skörden kan det också finnas små mängder selen i växterna.

Professor Markku Ollikainen är ändå övertygad om att riskerna går att hantera, och han säger att metoden är banbrytande också på ett världsomfattande plan.