Hoppa till huvudinnehåll

Vardagen är det viktigaste som finns

Vännerna Carabeidis, Larsson och Torrkulla filosoferar
Filosoferande vänner Vännerna Carabeidis, Larsson och Torrkulla filosoferar Bild: Bergholm/yle stiglöshet

Varje människa funderar, vare sig de vet det eller inte, i något skede av sitt liv på de filosofiska grundfrågorna. Vad är viktigt i en människas liv? Vad är viktigt att ägna sig åt?

Filosofin garanterar inga svar men nog redskap för att borra in sig djupare i de egna livsfrågorna.

Att se världen

Vad jag såg, liksom i unga år genom Platons grottliknelse, var att min blick var skymd, skriver författaren och filosofen Kate Larsson i sin del av essäsamlingen Stiglöshet – 3 essäer.

Larsson syftar på en episod i Platons verk Staten, där han beskriver hur människor i en grotta ser skuggbilder av verkligheten men aldrig verkligheten själv.

Larsson har tillsammans med vännerna, filosofen och bildkonstnären Göran Torrkulla och terapeuten och skribenten Babis Carabeidis skrivit en bok där de ser sig omkring i världen, börjar fundera där de står. Resultatet är texter som stiglöst tar sig fram genom olika mänskliga erfarenheter och uppmärksammar de krav som kommer emot en människa i världen.

Boken är en följd av att de tre vännerna, som bor på Öland, i Åbo och i Stockholm, har träffats, ätit, druckit och samtalat i en anda som påminner om det gästabud som Platon beskriver i sin text Symposion som på svenska kallas för just Gästabudet.

Uppmärksamhet är ett begrepp som genomlöper boken och som den franska filosofen Simone Weil funderade med på 1930- och 40 talet.

Bok på bord
Bok på bord Bild: Bergholm/yle stiglöshet

Vardagen är platsen för våra liv

Platsen man befinner sig på är en viktig utgångspunkt för Kate Larssons tänkande. Hon är uppvuxen i Stockholm men inflyttad på Öland där hon lever en stor del av året. Genom sitt skrivande låter hon orden drömma och i enlighet med en annan filosof, Gaston Bachelard, bebo drömmens rum.

Larsson söker kontakt med sitt innersta och yttersta, och i naturen samt i Iris Murdochs tänkande, har hon hittat något som kan bryta upp ”jagets instängdhet”, ge perspektiv på vår plats i världen. I landskap, poesi och rum hittar Larsson sig själv, den hon är, sitt språk och hon låter det förflutna, nuet och framtiden mötas.

Bachelardcitatet om barndomen ”vi drömmer inte om det som varit utan om det som skulle ha varit” öppnar på ett fint sätt upp hur olika aspekter av livet vävs samman hos Larsson, vars poetiska uttryck påminner om just hur fantasi, vakendrömmar och olika estetiska upplevelser är en viktig del av vår mänsklighet och också viktiga för hur vi förhåller oss till varandra.

Larsson diskuterar också förlusten av rum, något som är verklighet för många människor på flykt i Europa idag.

På krogen

Göran Torrkulla inleder sina texter genom att beskriva hur vi i vardagen kan irriteras över att till exempel inte få kontakt med servitören på krogen. Genom att se oss omkring och märka hur fullsatt krogen är och hur mycket jobb servitören har kan vår inställning förändras. Igen, genom uppmärksamhet kan vi lösgöra oss från det som styr blicken åt ett visst håll.

Vardagen ställer krav på vår uppmärksamhet, som primärt kan vara inriktad på de egna behoven men som kan förändras då man breddar den, låter blicken vandra ut över de vardagliga landskap man ser omkring sig och befinner sig i.

Ytterst handlar det om meningsfullhet, om vad som är meningsfullt att ägna tid och kraft åt.

Torrkulla vill inte marginalisera vardagen, något som ofta sker i filosofin, utan utgår istället från den i sitt tänkande. Han gräver där han står och etablerar en levande relation med såväl det lilla som det stora.

Den moraliska dimensionen i Torrkullas tänkande handlar om att rannsaka sig själv, hur vi tänker och handlar. Handlingarna uttrycker vår karaktär och har moralisk innebörd och bär upp den livsvärld vi delar med andra människor. Tänkandet handlar om hur vi förhåller oss till varandra och världen och med Hannah Arendt påminns vi om vår ansvarighet inför (var)andra.

I Torrkullas tänkande är det viktigt att vi föds som oss själva först när vi blir ett du för en annan. Varje möte är att födas på nytt, att medmänskligt ”bejaka gåvan att finnas till”.

På krogen: servitör i Aten

Babis Carabeidis har skrivit en berättelse om en uppmärksam servitör, en berättelse om samtida exil som flätas in i tankearvet från det antika Aten. Berättelsens jag är en makedonier som flyttat till Aten och som söker jobb på en restaurang och där tillsammans med sin nya vän reflekterar i sokratisk anda.

Det jag själv tar fasta på i hans text är beskrivningar som ”berättelserna om hur far i tioårsåldern kom till Grekland tillsammans med sin mor och äldre bror och hur de kallades flyktingar eller utlänningar trots att de själva var greker.” Carabeidis text uppmärksammar hemlöshet kan drabba en människa; makedoniern är atenare då hon återvänder till Makedonien men är makedonier då hon befinner sig i Aten. Dessa perspektiv känns väldigt angelägna med tanke på det vi dagligen får veta om flyktingströmmar och människors nöd.

Frågan om vem man är och var man hör hemma är också något som vi alla, i olika skalor, berörs av. Är det språket som får mig att tillhöra ett land eller är det något annat? Vad vilar en människas identitet på?

Göran Torrkullas konst pryder pärmen.
Göran Torrkullas konst pryder pärmen. Bild: Bergholm/yle stiglsöhet

Att uppmärksamt närma sig de här frågorna är livsviktiga, bakom dem kan mycket sorg och smärta finnas. Carabeidis luftiga och öppna berättande gör ändå inte läsningen dyster eller tung, trots att frågorna är enorma.

Liv och död

Carabeidis ger en vacker beskrivning av något mitt i det brutala Trojanska kriget; en beskrivning där medkänsla förenar fienderna Akilles och Priamos, påminns vi om vår delade mänsklighet.

Att vi alla är dödliga är både en tyngd och lättnad – våra livsramar är klara och frågan om mening bör ställas mellan polerna liv och död.

Det är i vardagen våra mänskliga relationer tar form och enligt Torrkulla handlar vårt ansvar om att göra världen mera medmänsklig. Vi kan kanske inte direkt hjälpa allt lidande som finns i världen, men vi kan alla göra något där vi befinner oss.

Estetik

De tre författarna har alla sitt eget språk och tar sig an våra gemensamma mänskliga frågor på varsitt personligt sätt. Att märka att man på olika sätt kan närma sig samma slag av frågor är en givande insikt och det gör också läsningen varierande och njutbar på olika sätt.

Stiglöshet är en essäsamling som kräver sitt av läsaren och precis som i livet kommer man inte enkelt undan om man gör sitt arbete ordentligt. Det här är en bok som handlar om var och en som läser den.

Lyssna på den stiglösa intervjun om vardagen och om oss i den: