Hoppa till huvudinnehåll

Skilsmässobarnet som familjeregissör

fotograf Susanna Kekkonen
Fotograf Susanna Kekkonen fotograf Susanna Kekkonen Bild: Yle fotograf susanna kekkonen

Hur ser familjeporträttet ut om skilsmässobarnet får bestämma? Fotografen Susanna Kekkonen låter barnen regissera.

Då fotografen Susanna Kekkonen var liten skildes hennes föräldrar. Hon fick senare en halvsyster och pappan en ny fru. Ingen ovanlig historia, idag slutar ungefär hälften av alla finländska äktenskap i skilsmässa.

Då Susanna Kekkonen efter sin egen vigsel tittade på sina bröllopsfotografier berördes hon speciellt av en bild. En klassisk bild där brudparet står omgivet av sina respektive familjer, där alla finns med, också alla som Susanna upplever att hör till hennes barndomsfamilj, mamma, pappa,
halvsystern och styvmor. Ett unikt foto och hon överraskades av hur viktigt fotografiet kändes för henne. Bilden innehöll barnets djupa önskan om alltings kontinuitet.

I den stunden föddes idén till fotoprojektet ”Perhealbumi – Familjealbum”. Projektet har nu resulterat i en fotoutställning och en bok med bilder av Susanna Kekkonen och intervjuer gjorda av Anna- Sofia Berner.

- Jag ville fråga andra barn och vuxna som genomgått sina föräldrars skilsmässa, hur deras barndoms familjeporträtt skulle se ut om de fick bestämma.

Som skilsmässobarn delar man ofta sitt liv mellan två familjer i olika miljöer, man har föräldrar, syskon, halvsyskon, styvföräldrar, bonussyskon och så vidare. Alla personer som ingår i ens egen familj kanske inte ens känner varandra.

Pennys familjeporträtt
”Jag önskar att jag skulle ha endast ett hem. Att vi alla skulle bo i samma hem” Penny f. 2004 (Perhealbumi) Övre raden fr.v. storebror Veikko, storasyster Anna, morbror Tumppi, och storasyster Marja. På andra raden farfar, Veikkos pappa Ykä, mamma, mammas fru Kaisa och farmor. På främre raden gamla mormor, pappas fru Jonna, pappa, gudmor Maria, mormor och morfar. På golvet Penny Pennys familjeporträtt Bild: Susanna Kekkonen penny

- Det är konstigt att inse att två människor som står mig nära och som båda tillhör min barndomsfamilj inte känner varandra, konstaterar Susanna, vars mamma och halvsyster träffades för första gången på hennes bröllop. Födelsedagar och konfirmations- och studentfester firade vi alltid skilt. Jag önskade att mina föräldrar kunde ha sett situationen mer ur barnets synvinkel. Jag minns att jag många gånger önskade att jag kunde ha presenterat min halvsyster och min mamma och morföräldrar för varandra, eftersom de aldrig hade träffats, säger Susanna Kekkonen i boken.

Fotografiet

I fotoprojektet ”Perhealbumi – Familjealbum” är det skilsmässobarnet som är huvudpersonen, den som regisserar sitt eget familjeporträtt. Vem ska vara med på bilden, hur skall alla placeras, på vilket avstånd från varandra, allt har en betydelse.

En del får uppleva känslan av att få ha alla nära och kära runt sig på en gång, något som många skilsmässobarn kanske aldrig tidigare fått uppleva. För andra kan familjeporträttet bli en bild av ensamhet och tomma stolar.

För några familjemedlemmar var situationen för svår och man valde att utebli. Då fick huvudpersonen välja mellan att lämna bort den familjemedlemmen eller att ställa ut en tom stol istället. Susanna Kekkonen är noga med att påpeka att man också måste respektera valet att inte ställa upp, att situationen känns oöverkomlig, trots att personen i fråga är viktig för huvudpersonen.

I några fall har man också valt att låta en tom stol representera en död anhörig.

Johans familjeporträtt
”Avskedet var dramatiskt. Pappa sa då att vi knappast mera ses” Johan f. 1969 (Perhealbumi) Johans familjeporträtt Bild: Susanna Kekkonen susanna kekkonen

Familjen

- Projektet har förstärkt min uppfattning om att familjen i de flesta fall anses vara en viktig och betydelsefull enhet, men vem som inbegrips i familjen är en ytterst personlig och subjektiv erfarenhet.

Såsom ett fotoalbum traditionellt gör, förmedlar också Kekkonens bilder och Berners texter i ”Familjealbumet” minnen från barndomen och släktens histora. De ger inte bara en tidsbild utan berättar om en given kultur.

Eller som Susanna Kekkonen säger i boken:
- Familjens gemensamma historia komprimeras i fotografiet. Här förenas familjemedlemmarna under en flyktig stund under samma tak. Fotografiet gör stunden evig.

Perhealbumi
foto: Susanna Kekkonen
text: Anna-Sofia Berner

Utställningen kan ses i: Björneborg, P-galleria, 13.5-31.5.2015 och i Åbo, B-galleria, 9.7-2.8.2015

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje