Hoppa till huvudinnehåll

Med barnen till Västbanken

Journalisten  Carl-Magnus Helgegren tog med sina söner till Västbanken för att lära dem om krigets konsekvenser
Journalisten Carl-Magnus Helgegren tog med sina kring tioåriga söner till Västbanken för att lära dem om krigets konsekvenser. Journalisten Carl-Magnus Helgegren tog med sina söner till Västbanken för att lära dem om krigets konsekvenser Bild: Carl-Magnus Helgegren carl-magnus helgegren

Journalisten Carl-Magnus Helgegrens kring tioåriga söner ville köpa krigsspel till datorn, men fick ett oväntat svar. "I så fall får ni följa med till ett krigsdrabbat land och se vad krig på riktigt leder till. Sedan får ni köpa vilka spel som helst, för då förstår ni skillnaden mellan krig och spel", svarade pappan. Så bar det av till Västbanken – så nära ett krig du kan komma utan att aktiva strider pågår.

Våra barn har rätt att veta. Hur ska de annars lösa alla de problem vi lämnar efter oss, om de inte redan som små får lära sig om de otroliga orättvisor som finns?

- När min son berättade om det här spelet, började jag tänka på min tid som journalist på Västbanken. Då bevittnade jag militär ockupation – hur folk fick sin integritet kränkt genom att tvingas köa i checkpoints, bli kroppsvisiterade, hur människor hade förlorat sina hem och familjemedlemmar och det fanns inget vatten. Jag ville visa mina barn att man inte löser några problem genom att skjuta en person, utan att man då skapar hundratals nya problem istället.

Sönerna trodde det handlade om ännu ett av pappas galna idéer, men han fick som han ville.

I april i fjol åkte Carl-Magnus Helgegren, hans söner och deras mamma till Israel och palestinska Västbanken. Under resans gång fick pojkarna åka runt på Västbanken och Jerusalem, köa genom vägspärrar, besöka flyktingläger och intervjua de personer de träffade, så att de kunde leva sig in i vardagslivet under militär ockupation.

Som ett krigsspel – fast med riktiga människor
Helgegren berättar att det som gjorde störst intryck på pojkarna var flyktinglägret Shuafat mellan Jerusalem och Ramallah. Lägret ser ut som en negången förort, droghandel pågick på gatan intill en pojkskola, och det låg sopor mot den illegala mur som Israel håller på och bygger längs gränserna mot Västbanken.

Det skönk in i dem att det lika gärna kunde ha varit en tv-spelskuliss, det är så det ser ut i spelen. Enda skillnaden var att i de här husen bodde det faktiskt människor.

- På något sätt sjönk det in i dem att det lika gärna kunde ha varit en tv-spelskuliss, det är så det ser ut i spelen. Enda skillnaden var att i de här husen bodde det faktiskt människor.

På flyktinglägrets vårdcentral berättar personalen om alla de palestinska barn som vårdas där efter att de blivit slagna av israeliska soldater, inandats farliga mängder tårgas eller blivit skjutna med gummikulor med bly i. Tre barn som just då var intagna hade blivit skjutna i ryggraden och skulle aldrig mera kunna spela fotboll. Just det där med fotbollen gjorde intryck på pojkarna.

Efter resan skrev Carl-Magnus Helgegren ett reportage om familjens upplevelser för tidningen Filter, och den väckte stor uppmärksamhet både i Sverige och internationellt. I reportaget skriver Helgegren också om spelindustrins kopplingar till vapenindustrin, och hur speltillverkarna betalar vapentillverkarna för att använda särskilda vapenmodeller i sina spel. Responsen var massig, många läsare förfärade sig över Helgegrens tilltag, och han beskylldes för att vara en oansvarig förälder. Kritikstormen har ändå inte fått Helgegren att ändra ståndpunkt.

- Barn har rätt att veta. Vi lever i en kultur där vi curlar både våra barn och oss själva, checkar in oss själva på spa och dricker dyra yoghurtar. Det är en väldigt farlig utveckling. Våra barn är morgondagens medborgare och ledare – hur kan vi vänta oss att de ska hantera de problem de ärver av oss om de inte redan när de är små får veta hur det står till och att det finns otroliga orättvisor?

Familj

Till Buu-klubben
Till Hajbo
Till MGP